
http://www.underbaraclaras.com/claras-recept/isglass-och-brain-freeze/
Har inte riktigt tid att blogga just nu. Jag vill njuta av det fina vädret och hinner inte skriva på datorn. Min mobil är så jobbig att skriva på. Men kort resumé av de närmsta dagarna.
Fredag - AW med fina kollegor som inte glömt bort mig. Efter det kom älskade finaste bror hit och kika på Sixten för första gången.
Lördag - Hålerundan med familjen + bror. Supergulligt barnkalas med hela familjen. Grill hos mamma och pappa med mina bröder + Josefin - mamma och pappa som var i Rugen. Typ Tysklands enda ö med ett fem kilometer långt hus och fin natur att skryta med.
Söndag - Kommer inte ihåg
Måndag - premiärlöptur!
Idag, pussa på bäbis, pussa på 2-åring och andas in våren!
Såhär såg jag ut i julas |
Igår i vänster bröst och efter ivrigt ammande av vänster bröst, tror ni inte jag får det i höger bröst. Så jag har legat fullt påklädd under dubbla täcken och frusit i två dagar nu. Stackars Sixten blir kokhet när han ligger hos mig även fast han inte får alla täcken på sig. Funderar på om jag ska självmedicinera mig med lite överbliven penicillin som jag har hemma. Kanske är dumt. Återkommer när jag är kry..
Igen! Det är bara jag än så länge som sitter bänkad på toaletten. Alltså usch. Mikael var och träna ikväll när magknipen började och även om Ester verkligen är försiktig och snäll mot lillebror så vågar man ju inte precis låsa in sig där med Sixten och Ester själva utanför. Nä så Sixten fick sitta i sittern strax utanför badrummet och jag fick ha öppen dörr och Ester härja runt på sin bobby car. Vilken syn.. nu känns det lite bättre. Håller mig nog hemma imorgon trots allt.. Vad äter man förresten när man är så här kass, fil? Kinapuffar?
Hittade ett kort. Vi spenderade julaftonen som var i Hagby hos Mikaels föräldrar. Och till Esters stora lycka och vår också så var alla fem kusiner där. Så skulle vi ta ett kusinkort och jag ska vara med tänker jag. Men för att inte dölja kusinerna och Mikaels systet lägger jag mig framför. Målvaktsposen. Tycker att det är ett så jäkla kul kort. Vad hände med att låta barnen stå i centrum liksom.
Vi var i Båstad och veckohandla igår, mest för att jag sen tänkte att vi skulle gå på det fina biblioteket där. Så det gjorde vi och eftersom jag inte hade någon vagn med mig och inte orkade vara omständig tar jag rätt och slätt kundvagnen med Ester och Sixten i och kör in på bibblan. Inte så värst stiligt men sjukt bekvämt.
Ester lekte på deras barnavdelning, vi träffade en bekant och plockade ihop lite böcker och så småningom blev det dags att åka hem. Men precis när vi var på väg hem så vaknar Sixten och vi får stanna en extra stund så att jag kan mata honom lite innan vi åker hem. Sagt och gjort, mata barn, känna sig lite stressad över att jag måste hem och laga mat, avsluta matandet aningen för tidigt men tänker att det räcker hem, klä på Sixten, ner i babyskyddet, jaga Ester, Sixten blir varm, Sixten börjar vantrivas och kommer på att han är mer hungrig. Och så tillslut sjunger han för fulla muggar, gallskriker ut det där nyfödda hjärtskärande barnskriket som får det att knyta sig i magen.
Packar ner ungarna i kundvagnen och snurrar runt några gånger förvirrat bland några föräldrar som står och glor tillsammans med sina icke-gallskrikande barn innan jag bestämmer mig för att dumpa böckerna på närmsta bord för jag orkar inte vänta i lånekön. Ska precis fly fältet när en pappa, alltså en vuxen pappa, typ gammal som borde vara snäll och trevlig säger: Han verkar inte må så bra.
Jag flinar lite trevligt till honom för jag är så beredd på att han ska säga något sympatiskt och snällt. Men fattar tre sekunder för sent, "vad fan sa han?". Dumma gubbe. Vad skulle det där vara bra för? Vad fan är det han påstår egentligen.. att jag inte får han att må bra? Vad i he.. Ja sådana där onödiga kommentarer gör mig förbannad. Totalt onödiga är dem, det gjorde ju mig bara ännu mer ångestladdad och nervös, eller nej det gjorde det inte för jag blev förbannad över att han la sig i. Men till någon annan hade det kanske sårat jättemycket, tänk om han haft kolik och jag jämt känt mig maktlös och värdelös. Dummhuvud! Två minuter senare tystnade Sixten och somnade.
På vägen hem satt jag och hoppades på att gubben skulle bli förkyld och förlora talförmågan i två månader. Så kanske han lär sig när det är läge att vara tyst. Eller att han berättar det här för sin fru när han kommer hem och att hon skäller ut honom och säger "det fattar du väl att man inte kan säga så!!" och hotar med skilsmässa.
Okej, orimligt förbannad kanske, men ibland är det skönt.
![]() |
Om ni undrar varför det är så få bilder på mig här i bloggen så är det för att jag ser ut så här för jämnan. |