Snickrar ihop en sandlåda

Virket hade vi hemma sen vi gjorde staketet, det är alltså tryckimpregnerat. Den är 2x2 meter, känns perfekt. Inte för stor och inte för liten. Allt man behöver är 4 st 70x70x500 12 st 120x28x2000 och sen 4 st 120x28x2000 som man får snedsåga. Sen grävde vi ner den en plankbredd alltså ca 120mm och lägger markduk under för att förhindra att det växer i den. Vi skruvade ihop den med trallskruv. Sen fyller vi den med 1.5 kubikmeter mursand från närmsta grustag. Den kanske inte är så djup 300mm, men känns stor och rymlig ändå. Lycka till!

/Fröken Timell

Är ute i vårvädet

I helgen har Mikaels föräldrar varit här och hälsat på. Det är roligt av så många anledningar. Ester tycker det är supermysigt med nattgäster och att få vakna med dem i rummet bredvid. Allt vardagligt som att laga mat, äta och diska blir roligare när man är fler. Och så är det så mycket roligare och lättare att få något gjort hemma. Oftast är vi ute och donar och kan turas om att springa in och hämta en banan, gunga, gå en runda med vagnen, förbereda lunch osv. Så kan tre personer fortsätta med att "dona" utan att bli avbruten. Så i lördags var vi ute hela dagen och gjorde i ordning åkgräsklipparen, jag snickra ihop en sandlåda och Mikael grävde ett hål för den, vi eldade massor och jag planterade ut mina dahlior bland annat. Vilken frihet att kunna få så mycket gjort! Tack svärföräldrar!
Imorgon ska jag lägga markduk under sandlåda och sen är det bara att fylla med sand. Är det sättsand man brukar ha, eller heter den kanske mursand?

Fotograferar

Jag försökte mig på en panoramabild på en av mina promenader runt Håle Hall, den går längs med hallandsåsens sluttning och bjuder på nästan lika fantastiska bokskogar som de jag är uppvuxna med i Perstorp. Tänkte att jag skulle ta en likadan om några få veckor när bokarnas knoppar brustit och klätt skogen i en ljusgrön dräkt. Längtar så.

Klipper sig

Varning för bitterhet..

Jag har varit och klippt mig och blev inte alls nöjd. Suprise. Jag fattar aldrig själv hur jag vill ha det så det är inte så lätt för frisören heller att fatta. Men när jag haft en frisör ett tag, som min frisör i Halmstad så lär de sig tillslut och vi blir nöjda båda två. Hon i Halmstad gjorde mig visserligen nöjd direkt. Jag saknar henne.
Nu ringde jag på vinst och förlust till random frisör i Båstad. Klippstugan. Redan där borde jag ju anat att det skulle gå åt helvete. Klippstugan får mig att tänka på en liten stuga med gräs på taket och en takhöjd på 1.80 och tomtar och ett fult troll. När jag sen kommer till stugan så möts jag av permanentat hår, för stora jeans och gympadojor.... suck. Inte för att jag själv såg så mycket piffigare ut än så, men frisörer SKA se bra ut. Ja jag hör att det här kanske låter lite hårt. Men för att kunna skapa en trygghet hos osäkra tjejer i 27-årsåldern så måste de det! Jag har en svägerska som är frisör och hon är hur piffig som helst jämt, då har jag ändå sett henne opiffig i typ mjukisbrallor och till och med då är hon 10 gånger piffigare än en vanlig dödlig som mig! Magiskt.
I alla fall, permanenten började klippa mig. Och så klipper hon liksom av håret uppe på huvudet så att det blir kort och formar en slags tjock massa medans mitt underhår är långt och tunt och mörkt och fjunigt. Uppklippt heter det. Ja, det kanske låter hemskare än det är men summa summarum är att jag inte är nöjd. Till på köpet tar hon som avslutning på alltihopa fram en rund borste och borstar in håret så jag ser ut som en skolfröken från 1992. Alltså jag ÄGER ingen rund borste, om man ska behöva en rund borste på mitt hår så är man liksom helt ute och cyklar. Jag kör på vattenkammat självfall. Thats it. Onöjd!
Mamma föreslog att jag skulle gå tillbaka och säga att jag inte är nöjd och be om en omklippning, men jag vågar inte! Gud vet hur jag ser ut nästa gång. Äh fy farao.. tur mitt hår växer som smör smälter i solsken så att jag inte behöver vara ful allt för länge.

Ja jag varnade faktiskt er för bitterhet.

Saknar min fina nacke..

Såhär såg jag ut i julas

Puss!

Förstår inte vart tiden tar vägen

Tittade på kort från i somras, det är bara nio månader sedan och Ester har vuxit så himla mycket. Helt plötsligt förstår jag varför alla föräldrar säger att tiden går så fort, herregud vad mycket som händer med en liten tjej på ynka nio månader.
I somras strosa hon runt och charmade alla i sina små skor och helt plötsligt så pratar hon för fullt, lägger pussel och härmas. Den senaste upptäckten är att man kan säga "Nej!", att man faktiskt inte behöver göra precis som mamma eller pappa säger utan att man kan säga ett litet ord som innebär att man får bestämma själv. Nej! Så kan man helt plötsligt vägra borsta tänderna, eller byta blöja eller ha på sig en viss tröja. Vilken fantastisk upptäckt det måste vara. Självständighet!
Och så kan hon räkna!!! På kvällarna när vi går och lägger henne så förutom att läsa bok brukar vi roa oss med att räkna fingrar och tår. Mest på skoj liksom, för att hon ska komma till ro. Och så en dag i förra veckan hörde jag henne säga ett-två-tre-fyra-sex-sju-åtta-nio-tio! Ni kan tro att här satt två ingenjörer då med ett brett brett leende och ögon som lyste VÄRLDENS SMARTASTE BARN!! Hehe. Det är en härlig känsla den där "jag är oändligt stolt över mina barn"-känslan.
Sen fattar ju vi också att det mest är en ramsa som imse vimse spindel osv.. men ändå.. SMAAAAAAAAAAART! ;)

Ammar fritt

Efter några mjölkstockningar har jag nu äntligen återuppstått. Idag har jag till och med vågat mig ut på promenad trots kyla. Har varit livrädd för att få tillbaka mjölkstockningen, febern och allt som följer med det. Men nu har jag nog tagit mig ur det som sagt och kan njuta lika mycket som lille korven av amningen. Han är så rolig när han ligger där, suckar och stönar och kan knappt ligga still så gött är det. Jag brukar smeka han på ryggen och då kråmar han sig som en fisk. Tänk vad bra man kan må av lite mat :)

Jag var faktiskt på amningsmottagningen på Helsingborgs lasarett när det var som värst för att få lite hjälp, de kunde inte göra så mycket men tog sänkan på mig och framförallt tröstade mig och sa saker som man behöver höra. "Du gör så rätt", "du är en jättebra mamma", "han mår så bra" och alla andra små kommentarer som man lätt gråter en störtflod av av lättnad. De trodde, och jag håller med, att det var mjölkproduktionen som var på väg att ställa in sig och att det snart skulle bli bra och att jag skulle fortsätta tillämpa "fri amning".

Jag hade läst om det där innan, "fri amning" men aldrig fattat var det var, tänkte kanske att man skulle sitta med brösten fria och amma. Haha. Tyckte det verkade lite kallt. Men de förklarade att det finns något som heter "reglerad amning" och motsvarande är då "fri amning". Alltså något så självklart som att man ger barnet mat när det är hungrigt. Inte något så korkat som var 4:e timme. Förr förespråkade man var fjärde timme, min teori är att någon manlig (såklart) läkare hade kommit på att kvinnor nog inte visste vad som var bäst för deras barn så att vi får nog säga till dem hur de ska göra. Och så gick man runt och sa till alla osäkra mödrar som lyssnar snällt på fabror doktorn (det hade jag också gjort, man vill ju sitt barns bästa) att de ska amma var fjärde timme INTE oftare. Detta hade till följd att många mammor hade svårt att få igång sin mjölkproduktion och att antalet bröstfödda barn sjönk drastiskt. HEMSKT!!!

Än idag tror många på reglerad amning och det är lätt att slinka ur sig kommentarer som "äter hen nu igen" (jag gjorde det senast i februari till en kompis). Men sanningen är att ibland är bäbisen inne i en växtperiod och är jättehungrig och äter 40 gånger om dagen, ibland äter den 6 gånger om dagen. Helt normalt. Fri amning ftw!

Sagogrynet - Amning i nöd och lust

Har mjölkstockning

Igår i vänster bröst och efter ivrigt ammande av vänster bröst,  tror ni inte jag får det i höger bröst. Så jag har legat fullt påklädd under dubbla täcken och frusit i två dagar nu. Stackars Sixten blir kokhet när han ligger hos mig även fast han inte får alla täcken på sig. Funderar på om jag ska självmedicinera mig med lite överbliven penicillin som jag har hemma. Kanske är dumt. Återkommer när jag är kry..

Misstänker maginfluensa

Igen! Det är bara jag än så länge som sitter bänkad på toaletten. Alltså usch. Mikael var och träna ikväll när magknipen började och även om Ester verkligen är försiktig och snäll mot lillebror så vågar man ju inte precis låsa in sig där med Sixten och Ester själva utanför. Nä så Sixten fick sitta i sittern strax utanför badrummet och jag fick ha öppen dörr och Ester härja runt på sin bobby car. Vilken syn.. nu känns det lite bättre. Håller mig nog hemma imorgon trots allt.. Vad äter man förresten när man är så här kass, fil? Kinapuffar?

Målvaktsposerar

Hittade ett kort. Vi spenderade julaftonen som var i Hagby hos Mikaels föräldrar. Och till Esters stora lycka och vår också så var alla fem kusiner där. Så skulle vi ta ett kusinkort och jag ska vara med tänker jag. Men för att inte dölja kusinerna och Mikaels systet lägger jag mig framför. Målvaktsposen. Tycker att det är ett så jäkla kul kort. Vad hände med att låta barnen stå i centrum liksom.

Planterar kryddor

Jag har planterat kryddor, inte som förra året då jag frösådde och fick vänta på att det skulle bli något av det hur länge som helst. Nej, i år köpte jag kryddor i kruka från ICA och planterade i större krukor. Nu är frågan bara när jag vågar ställa ut dem i uterummet, när är det slut på denna kölden?

Idag kom Emmy förbi, vi gick en runda på morgonen runt Grevie Kyrkby. Som jag saknat henne! Hon har varit tre veckor i Mexico och innan det har jag jobbat heltid och varit höggravid och haft noll ork eller lust att socialisera. Så nu var det dags! En fin jumpsuit av Ej Sikke Lej hade hon också med sig till Sixten. Tack snälla!

Sen har jag inte hunnit så mycket mer... eller i och för sig. Kollade klart på säsong 2 av Girls. Grymt bra!!!

Peace out!

Fattar inte när folk är otrevliga

Vi var i Båstad och veckohandla igår, mest för att jag sen tänkte att vi skulle gå på det fina biblioteket där. Så det gjorde vi och eftersom jag inte hade någon vagn med mig och inte orkade vara omständig tar jag rätt och slätt kundvagnen med Ester och Sixten i och kör in på bibblan. Inte så värst stiligt men sjukt bekvämt.
Ester lekte på deras barnavdelning, vi träffade en bekant och plockade ihop lite böcker och så småningom blev det dags att åka hem. Men precis när vi var på väg hem så vaknar Sixten och vi får stanna en extra stund så att jag kan mata honom lite innan vi åker hem. Sagt och gjort, mata barn, känna sig lite stressad över att jag måste hem och laga mat, avsluta matandet aningen för tidigt men tänker att det räcker hem, klä på Sixten, ner i babyskyddet, jaga Ester, Sixten blir varm, Sixten börjar vantrivas och kommer på att han är mer hungrig. Och så tillslut sjunger han för fulla muggar, gallskriker ut det där nyfödda hjärtskärande barnskriket som får det att knyta sig i magen.
Packar ner ungarna i kundvagnen och snurrar runt några gånger förvirrat bland några föräldrar som står och glor tillsammans med sina icke-gallskrikande barn innan jag bestämmer mig för att dumpa böckerna på närmsta bord för jag orkar inte vänta i lånekön. Ska precis fly fältet när en pappa, alltså en vuxen pappa, typ gammal som borde vara snäll och trevlig säger: Han verkar inte må så bra.
Jag flinar lite trevligt till honom för jag är så beredd på att han ska säga något sympatiskt och snällt. Men fattar tre sekunder för sent, "vad fan sa han?". Dumma gubbe. Vad skulle det där vara bra för? Vad fan är det han påstår egentligen.. att jag inte får han att må bra? Vad i he.. Ja sådana där onödiga kommentarer gör mig förbannad. Totalt onödiga är dem, det gjorde ju mig bara ännu mer ångestladdad och nervös, eller nej det gjorde det inte för jag blev förbannad över att han la sig i. Men till någon annan hade det kanske sårat jättemycket, tänk om han haft kolik och jag jämt känt mig maktlös och värdelös. Dummhuvud! Två minuter senare tystnade Sixten och somnade.
På vägen hem satt jag och hoppades på att gubben skulle bli förkyld och förlora talförmågan i två månader. Så kanske han lär sig när det är läge att vara tyst. Eller att han berättar det här för sin fru när han kommer hem och att hon skäller ut honom och säger "det fattar du väl att man inte kan säga så!!" och hotar med skilsmässa.

Okej, orimligt förbannad kanske, men ibland är det skönt.

Går en morgontur

Jag kom iväg på en runda idag! Gick ner mot havet istället för in mot byn. Beroende på vilket håll man tar så får msn uppleva helt olika landskap. Här är det golfbana, öppna åkrar och fantastisk utsikt över Kullaberg. Går jag andra hållet är det bokskog och byn.

Läser 50 nyanser av grått

Ja, alltså jag vet att den inte heter så utan att han mannen heter Grey men ibland blir det ju fel. Hur eller hur så var Milla här på besök idag med familj och lämnade sin bok så jag kunde låna den - 50 shades of Grey. Så ska jag äntligen bli varse om vad det är alla går runt och pratar om. Snusk har jag förstått, snusk är livet.
Det var förresten hur trevligt som helst att ha dem här, Sixten fick en så fin liten bodysuit från KappAhls Newbie, den ska han ha på öppna förskolan på onsdag, för jag hade kanske tänkt gå dit då.
Jag har också tänkt ta tag i mina barnvagnspromenader i veckan, det hade jag tänkt redan denna veckan men så kommer det så många men i vägen. Och egentligen borde jag åka och veckohandla imorgon, så där kommer säkert några "men" imorgon också.. typiskt.
Nu ska jag sätta mig framför Mästarnas Mästare och kolla in Mikaels karta och vägval från orienteringen idag. Se ifall han har fattat lika kloka beslut som jag hade gjort om det vore jag som sprungit. Kanske inte låter särskilt ödmjuk nu, men orientering är det faktiskt jag som är bäst på, han kan vara bäst på tusen andra saker, på att kunna allt om politik och kunna namnet på varenda känd person, ha alla rätt på melodikrysset och spela fotboll och lite sånt där. Men orientering äger jag, punkt.

Fikar på LillaRo

Min snygga bror och hans snygga flickvän Josse-fin (som Ester säger) var med och fika. Josse har världens härligaste långa guldiga/rostfärgade hår och jag håller alla tummar jag har för att Sixten ska få samma. Än så länge har han det i alla fall.

Äter Heberleinskorv

Igår fyllde mamma år och för första gången på över fem år så fick vi tummarna ur och gick till fiket som ligger granne med dem i Stora Hult. LillaRo heter det. Det är väl så med ställen som ligger alldeles för nära, man blir hemmablind. Men igår kom vi alltså dit, bror och hans flickvän, jag och min familj och så mamma och pappa. Mysigt! Och fina kläder hade hon också sytt och sålde.
Men innan det var dags att fika så gick vi en lång runda med sovande barn i Förslöv. Gick ner till idrottsplatsen och hittade lite grejer på loppisen, en kökssoffa som Mikael gärna vill ha men vi aldrig köpte och en barnstol som Ester kan sitta på i uterummet eller vid skrivbordet.
Sen gick vi förbi blomsteraffären och jag blev ännu mer sugen på att plantera. I år ska jag köpa tusen miljoner pelargoner i alla möjliga rosa och röda färger.
På vägen hem gick vi förbi Heberleins, som är Bjärehalvöns kända charkbutik och vi kom på den geniala idén att köpa grillkorv där. Och vilken korv! Hur köttig som helst och god som vi grillade när vi kom hem. Mums!

Om ni undrar varför det är så få bilder på mig här i bloggen så är det för att jag ser ut så här för jämnan.

Nu har Mikael och pappa precis åkt iväg på första orienteringstävlingen för i år, eller kanske andra för pappa. Det var meningen att vi också skulle hänga med, men sen idag kändes inte vädret så bra trots allt. Så själv tänkte jag att vi skulle gå ut och rengöra cyklarna och spänna bromsarna så att de är redo för en cykeltur snart.

Pusslar

Igår var en lång dag. Mikael har jobbat hela dagen och sen spelade han match på kvällen. Men det har varit en bra dag! Allting har flutit på så bra med nöjda glada barn och jag har haft ork att hitta på saker. Så nu känner jag mig jätte stolt, världens bästa mamma!! Mycket bättre känsla än häromdagen när Ester och Sixten var ledsna samtidigt och jag först försökte trösta Ester med en gallskrikande Sixten och när hon lugnat sig tog jag upp och tröstade Sixten och då började Ester gråta igen för att jag övergav henne osv. Då tänkte jag "nä jag fixar inte detta, jag kommer inte klara av det!". Ja, det var en bit av verkligheten det, skönt att dåliga dagar varvas med bra.
Dagen började med sovmorgon igen, 6.40, frukost, sen åkte vi till Boarp och handlade hink och spade och ett nytt pussel till Ester. För det första är pussel så himla bra underhållning när jag sitter och ammar och för det andra så älskar jag att pussla och hoppas på att Ester också kommer göra det så att vi kan lägga 1000 bitar pussel ihop så småningom. Och det börjar bra, hon älskar sina pussel.  Födelsedagspresent till mamma fick vi också handlat.
På eftermiddagen tog vi en premiär fika i uterummet och gjorde ställde ut utemöbler. Så nu väntar jag och längtar på att kunna plantera också och blocka fram mina pelargoner. Älskar dessa blommor som är så tacksamma och blommar så länge. Over and out.

Caddar

Kan inte hålla mig borta från cadden trots allt. Tycker det är så roligt att rita plus att mamma och pappas granne undrade om jag inte kunde göra ett bygglov till dem. Det är liksom terapi att få sitta och rita och se hur ett hus växer fram, sektioner, planer, fasader och helt plötsligt har man lyckats göra allt så prydligt och fint och lätt att läsa. Andra stickar, somliga målar, jag caddar.



Någon annan som behöver bygglov? Jag skulle nog behöva fler timmars terapi så småningom.