Sidor

fredag 3 november 2017

Älemossen

Det här är min favoritrunda.


Jag tar bilen upp på åsen och springer en bit uppför innan jag viker av in på skåneleden och springer över Älemossen. 

Den är stor. Tyst. Fåglarna verkar älska den. Sist såg jag ett tranpar som pausade här på sin väg söderut.

Men den är alldeles för blöt för att springa i löparskor nu. Jag borde ha mina orienteringsskor men med dem kan jag inte springa på asfalt så långt. Så jag får läsa vad jag skrev sist jag sprang och minnas tills det blir torrare eller marken fryser. 


 Sommaren spelar på övertid och hösten väntar på att få gå på plan.

Mina fötter är varma när de sjunker ner en bit i den blöta mossen.

Jag springer i en evighet. Äger min ensamhet. Fyller den med tunga andetag.

Så enkelt som ingenting annat. Inga val. Inga krav.

Jag lägger bara ett steg framför det andra och följer med dit vägen tar mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar