Det brukar heta att när man får barn så blir man mer medveten om saker. Innan barn tänkte man inte på samma saker som efter. Men vad är det för saker egentligen?
Ja dels finns det ju praktiska saker. Som det här med att åka bil. När Mikael och jag var barnlösa i Göteborg och fick besök av barnfamiljer och de sa "Resan har gått jättebra hit, det var skönt." Så fatta jag aldrig vad de menade. Vadå? Bilen fungera? Ingen trafik? Men nu fattar jag. Det finns bra resor och det finns de resor som borde tagit 3 timmar men tog 6 timmar.
Men jag har upptäckt fler saker än just de där mer eller mindre självklara. Tänkte jag skulle stylta upp några.
- Mat. Jag har upptäckt att det tar mig väldigt mycket emot att truga i barnen mat. Jag föreställer mig att någon stoppar in en sked i munnen på mig när jag valt att nu får det vara nog och bara tanken gör att jag klöks. Jag förstår grejen med att "äta upp allt man har tagit till sig". Men ganska ofta är det jag som lagt upp maten och då är det ju inte barnen som valt det ens en gång. Så nej. Det här med att äta har de fått bestämma själva. Sixten har jag inte ens matat särskilt mycket alls. Kanske därför han blivit så duktig med att använda bestick.
- Fin. Jag använder sällan det ordet. Ibland gör jag ju, precis som alla andra. Men jag har axlat rollen att vara den som hittar andra ord åt mina barn. Det är ganska svårt men det går. Teckningen är färgglad. Klänningen är glittrig och ser skön ut. "Nu ska jag kamma dig så du inte behöver ha tovor som gör ont". Jag har läppstift för att det är kul att måla med färg, inte för att bli fin osv. Undermeningen är såklart att allt är fint hela tiden men jag vill inte att det ska vara själva syftet att få höra att det är fint när de ritar en teckning, bygger ett sandslott eller klär sig på morgonen. Det kan ju blir väldigt sorgligt och meningslöst att tråna efter den där bekräftelsen "fint" hela livet. Om man är fin eller inte bestämmer ju dessutom ingen annan än en själv.
- Hen. Jag säger inte ordet så ofta, jag har inte vant in det i mitt ordförråd. Men jag tänker på det ofta. T.ex fraser som: "snart kommer sopgubbarna och hämtar soporna", "imorgon ska vi träffa läkaren, så ska han skriva ut ett recept" osv. Då försöker jag undvika att i förväg bestämma kön, och bara strunta i gubbarna och säga hämtarna eller inte säga han åt läkaren utan säga läkaren helt enkelt. Jag vill inte att de ska växa upp och tro att olika roller är självklara för olika kön. Jag tänker också att jag ska undvika att anta att de gillar tjejer eller killar. De får de själva bestämma. Och om inte jag hunnit anta något redan så blir det nog lättare för dem att bestämma också.
Jag läste en så fin sak på detta tema, att det är så lite som kan hjälpa unga att hitta och acceptera sig själva som att tex fotbollstränaren säger; "så pojkar, på fredag ska vi ha lite bowling med laget och då är eventuella flick- och pojkvänner också välkomna".
- Kommentera folks yttre. Ja detta är lite på samma tema som fin. Jag pratar sällan om hur folk ser ut. Och aldrig inför mina barn. Folk ser ut. Punkt. Det finns egentligen ingen som helst anledning att fundera på varför eller hur folk ser ut. Det gör dem inte till bättre eller sämre människor, idrottare, melodifestivaltävlare eller vad det nu kan vara. Så därför sitter jag inte heller framför teven med mina barn eller över huvudtaget och funderar högt ifall verkligen "den klänningen var så passande till Marit Björgens armar", "Perrelli inte är för glittrig i för tight klänning" eller vad det nu kan vara. (Observera gärna att det inte sällan är kvinnorna man dömer). Skit i vilket kan jag tycka. Det har hänt en gång att Ester konstaterade på en tävling att "de stora människorna springer långsammare än de mindre människorna" annars pratar de aldrig om hur folk ser ut varken positivt eller negativt och det gör mig stolt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar