Arrangerar påsktävling

Ikväll känner jag mig helt utpumpad och med all rätt. De senaste dygnen har bjudit på mycket aktivitet.

Igår kväll satt mamma barnvakt så att Mikael och jag skulle kunna njuta av afterski. Japp, ni hörde rätt. Det var afterski i Förslöv. Min vän Sofie som jag tycker så mycket om hade kalas och firade det med afterski ute i tält på tomten, gulaschsoppa, Jägermeister, grymt ös på dansgolvet, god efterättsbuffé och allt annat som hör afterski till. Det blev en riktig helkväll och jag är så imponerad över hur skickligt hon ror ihop värsta festen med fantastiskt roliga människor. En gång till, en gång till!

Jag fick dock avsluta kvällen lite tidigare än de flesta för jag skulle upp nästa dag och hjälpa till att arrangera FK Bokens återkommande påsktävling. Jag har alltid lite svårt att sova när jag tagit några öl och gått upp i varv så det blev inte mycket sömn innan jag steg upp vid 0545.

Klockan 0800 var jag ute på en daggfuktig äng söder om Perstorp och mötte solen. Så spännande att möta alla klubbkompisar och deras förväntningar över dagens tävling. Jag och två klubbkompisar fick uppdraget att parkera 400 bilar. Tyckte att vi lyckades riktigt bra med det. Efter det hjälpte jag till i barnpassningen och blev förälskad i en liten 1½-åring som tultade runt alldeles nöjd bland alla barnen.

Vid 14-tiden hade de sista av 800 löpare (en vild gissning) gått i mål. Det var ett par från sydamerika som hade lyckats ta sig runt hela banan, stadsbarn som de var undrar jag om de någonsin varit i en så stor skog. Vad roligt att vi fick lov att visa dem våra fina bokskogar! När sista person var i mål började nästa jobb, att riva allt, få upp allt på släp, köra det till rätt ställe och lasta av. Nu är jag som sagt helt slut och väldigt nöjd.

Men det är trots allt inte det faktum att jag varit ute i solen och friska luften hela dagen eller att vi lyckades ro ihop en så fin tävling som jag är mest nöjd över. Mest glad och nöjd är jag över att det fortfarande är jag och min pappa som gör det här ihop. Att vi har det här att umgås, slita, skratta och jämra oss över ihop och att det är så självklart att vi inte ens hinner fundera över att det faktiskt förenar oss. Men det gör det.

Jag och min far.