Sidor

söndag 25 maj 2014

Fotograferar i skymningen


Mikael har varit flitigt och gått över med trimmern i nästan hela trädgården. Nåja, halva i alla fall. Det tar sin lilla tid vill jag lova, 3500 kvadratmeter producerar en hel del gräs och diverse annat grönt. 

Nu tänker kanske du "Jösses så stereotypt, mamman kollar på snooker och pappan trimmar gräset". Men nej, så är det inte. Inte alltid. Eller jo trimmern kör visserligen Mikael alltid. Men jag kör gärna åkgräsklipparen och bär på vinterdäck (tills jag fattade att bilverkstan kan förvara dem åt mig). Vi är faktiskt ganska o-stereotypa. Förutom när det gäller val av hyrfilm. VEM VILL SE COWBOYFILMER!?

Jag tyckte det blev så väldigt fint! Gjorde ett magert försök att fånga allt det härliga på bild. Men det är svårt att få med känslan och den ljumma sommarkvällen. Här kommer resultatet.

Vår uppfart



Vår enda rabatt, för att "jag orkar ändå bara rensa i en rabatt". Men jag orkar inte ens rensa i den enda vi har. Fast jag måste erkänna att jag tycker det är fint ändå. Jag gillar.. grönt.


En blomma jag sådde i slutet av förra sommaren och gått och väntat på. 70% av dem blev förmodligen borttrimmade idag, man får vara glad för det lilla.


 En grej som växte på lite skräp som jag tycker är fin och ska plantera på vårt staket/armeringsnät.


 Lite bilder på mitt land. Ja det har nog blivit mitt nu. Jag är så stolt över hur jag lyckats hålla det ogräsfritt. Och det är riktigt roligt att gå och hacka i det. Jordgubbar och potatis innan midsommar ser det ut som.


"Vad är det för ett fult litet hus?"

Jag vet inte. Det är vårt lilla röda hus i slutet av trädgården. Där fanns allt mellan himmel och jord upptäckte vi efter att vi flyttat in. Serietidningar, böcker, soffa, element, tågbanetåg, färg, dörrar. Inte porrtidningar, dem låg bakom kylskåpet. Dockor, barnvagnar och kläder. Allt. Nu finns där mest utemöbler och en dröm om ett kombinerat höns-/växthus.






Sista bilden har jag tagit till ett gammalt ogräsdödarknep. Lite rabarberblad tar kål på det mesta och det var helt gud förbannat svårt att hacka sönder ogräset där för hand. Framför löven växer några av våra hallon.

Mina solroser.



 Nej det är inte en helikopterplattformsgrej. Det är vår gigantiska studsmatta som vi i ett förvirrat tillstånd tyckte var en perfekt treårspresent. Varför, varför, varför, fick vi för oss att 4.5 meter är lagom stort? Eftersom Ester inte fyller år förrän onsdag så har vi inte "klätt" den än.



Och så en sista bild på vår praktfulla Johannesört. Den gör sig inte heller riktigt rättvisa på bild. Men den är fin ändå.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar