Han fick reda på i måndags att han skulle bli utskriven från sjukhuset och få åka till mormors vårdhem. Han blev så lycklig. "Nu börjar livet" hade han sagt till mamma. I tisdags åkte han så äntligen till mormor och log stort när han möttes av personalen och träffade mormor igen.
Länge höll min morfar fast vid livet för att äntligen få komma "hem" igen.
Bara timmar efter att han kommit hem kom hans slutsignal. Han dog. Bredvid sin fru, sina tre döttrar och sin svärson. Högt älskad.
Det är så sorgligt. Det är så sorgligt att något så fint är över. 86 år gammal. En 70 år lång kärlekshistoria med mormor. Vår morfar. Min mammas far och min pappas händiga svärfar. Perstorps brandchef och en bit av dess historia.
Min sorg är stor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar