En gång om året hämtar jag min Annika, min barndomsvän i Falkenberg och åker två timmar rakt ut i skogen till Mullsjö för att möta upp resten av kvartetten från förr.
Så nu sitter vi här i en stuga mitt i skogen och eldar i kaminen. Dricker vin och pratar. Barndom. Nu. Och drömmar.
Jag inledde med frågan;
"Undrar vem som dör först av oss?"
Kanske lite väl dyster och djup början. Men det spelar ingen roll. Vi lyckas ändå styra över till glädjen, ner i avgrunderna och upp i skrattet igen.
Det är en av de tryggaste platserna jag har. Bredvid de här tre tjejerna. Jag är så tacksam över er och de 25 år vi delat.
Inatt ska jag skeda med Annika oavsett om hon vill eller inte. Jag har redan övertalat henne att dela säng med mig.
Sen ska jag vakna och gotta mig åt att jag har en hel lördag och en halv söndag kvar att tetas och skratta med er 💜
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar