Älemossen

Det här är min favoritrunda.

Jag tar bilen upp på åsen och springer en bit uppför innan jag viker av in på skåneleden och springer över Älemossen. 

Den är stor. Tyst. Fåglarna verkar älska den. Sist såg jag ett tranpar som pausade här på sin väg söderut.

Men den är alldeles för blöt för att springa i löparskor nu. Jag borde ha mina orienteringsskor men med dem kan jag inte springa på asfalt så långt. Så jag får läsa vad jag skrev sist jag sprang och minnas tills det blir torrare eller marken fryser. 

 Sommaren spelar på övertid och hösten väntar på att få gå på plan.

Mina fötter är varma när de sjunker ner en bit i den blöta mossen.

Jag springer i en evighet. Äger min ensamhet. Fyller den med tunga andetag.

Så enkelt som ingenting annat. Inga val. Inga krav.

Jag lägger bara ett steg framför det andra och följer med dit vägen tar mig.

Önskelista

Ester "Em... mamma, var ska vi fira jul i år?"

Jag "Hm, hos mormor och morfar tror jag."

Ester "Okej. För då vet ju jag att det är morfar som är tomten. Så, kan du ge morfar min önskelista?"

Jag "Jag fixar det."

Kanske jag skulle vara tomten i år så man får lite cred för julklapparna man köper. Eller så gör vi som Ester menar, låter morfartomten sköta allt.

Biffen

Ibland brukar jag skoja om att Sixten aldrig har varit liten.

Han vägde knappt 4 kg när han föddes så det är väl inte så jättemycket. Men sen gick han bara upp, upp, upp. Ganska snabbt var han ifatt Ester i vikt. Han är lång och hans händer är breda och stora. Min lilla biff.

En gång när han var liten var jag till läkaren för att jag trodde jag hade hostat sönder ett revben. Jag hade så ont i sidan. 

Läkaren såg mig komma in på undersökningsrummet med 10 kg babybarnstol och 10 kg bäbis hängandes i armen och tittade mig djupt in i ögonen och sa;

"Jag tror jag vet vad du lider av Cecilia."

"Vad! Är det döden?"

"Nej. Du lider av.. träningsvärk."

Jag hade bara fått träningsvärk av allt bäbisbärande och fick skamset åka hem efter att jag påmint läkaren om hans tystnadsplikt och han lovat att inte berätta om klenisen som trodde hon skulle dö för någon.

Nya skor

Det var söndag förmiddag och det innebar träna på svordomar på Ängelholms hinderbana.

Sagt och gjort.

Jag var där och bättrade på vokabuläret.

Gjorde inte om samma misstag två gånger dock, utan tog denna gången mina orienteringsskor med spikdobbar och slapp i alla fall att halka runt i gyttja.

Körde in till stan och skulle handla skor till barnen. Dem har exakt på millimetern lika stora fötter. Så här ärvs ingenting.

Jag skulle lyssnat på min plånbok när den skrek åt mig för fem år sedan;

"Nej Cecilia, skaffa inte barn så tätt. Dem kommer vara lika stora och du får köpa dubbelt av allt! För alltid!! Inget går att ärva!"

Men det gjorde jag inte.

I mitt huvud var det mer.

"Åh vad mysigt med en liten bäbis jag vill ha mer, mer. Mer!!"

Energibars

Nästa helg är vi bjudna på tysk oktoberfest. Eftersom ingen i familjen kunde sitta barnvakt har vi för första gången lejt bort ungarna till några kompisar.

Det kommer säkert gå jättebra. Men för att bekanta oss lite extra åkte jag och barnen dit idag och åt frukost.

Jag packade in barnen i bilen och åkte till bageriet för att köpa frukostbullar.

Ungarna sitter snällt kvar och väntar i bilen medans jag går in och handlar.
 
Jag larmar och låser bilen.

Som vanligt.

Och som vanligt vrålar billarmet över hela byn när jag kommer ut och två ungar sitter och håller för öronen och kollar surt på mig.

Sorry.

Efter frukost åkte jag till Ängelholm för en timmes sparring på kickboxningen.

Stressade vidare till Stora Hult och hämtade lillebror och hann precis sladda in på uppfarten här hemma när jag möter M som ska iväg hela dagen/kvällen med fotbollslaget.

Lillebror och jag bestämde oss för att göra sådana där energibars som var med i ICA Buffétidningen för någon månad sedan.

Eller okej.

Jag bestämde, höll för öronen när Victor protesterade och försökte överrösta honom med;

"Det blir jätteroligt. Vi kan göra det som en gemensamhetsgrej och så kommer vi att komma ut på andra sidan och älska varandra ännu lite till."

Därefter tvingade jag honom att åka och handla det som saknades och så gjorde vi energibars till ljudet av Fugess skiva The Score.

Så in i nordens fint.

Sen beklagade sig lillebror över att hans syster, alltså jag, skrev om orgasmer på bloggen. Jag försökte förklara att det är en drink men det spelade tydligen ingen roll. Han fick kväljningar ändå.

Så kan det vara.

Fredagsmys

Själv på arvet

Idag ringde mamma och gratulerade mig till att vara själv på arvet.

Wohoo.

Min far svor en gång att om vi tatuerade oss så skulle han göra oss arvslösa.

En bror är borta sen länge. Eller sen en stormtrooper invaderade hans vad.

Och nu.

Tillfället jag längtat efter.

Batman har gjort min andra bror arvslös.

So long suckers!

Med vänlig hälsning

Er otatuerade, begåvade och felfria syster.

Tränar inför Toughest

Jag kan ha gjort något dumt.

 

Jag drog igång en grej på jobbet.

 

Att vi ska springa en jättejobbig hinderbana i maj - Toughest.

 

 

Jag är riktigt pepp på det.

 

Riktigt "hur-jävla-svårt-kan-det-vara-pepp".

 

I söndags åkte jag till Lingvallen i Ängelholm för att springa deras hinderbana.

 

Testa lite.

 

Den var 1.6 km istället för 8 km som Toughest. Och där var 13 hinder istället för 40+. Straffet för att inte klara ett hinder var 3 burpees. Inte springa 200 meter.

 

Hur gick det då?

 

Det gick så här.

 

När det var en vägg man skulle hoppa över så tog jag sats, lyfte 2 dm och hoppade rakt in i väggen så luften gick ur mig.

 

När det var en hög "irländsk planka" som man skulle hoppa över lyckades jag klättra upp på den innan jag insåg att jag inte vågade hoppa ner.

 

När det var en däckvägg att klättra på så gick det faktiskt bra. Däck verkar vara min grej.

 

När det var geggigt svor jag över mina nya hala skor.

 

När det var att man skulle ta sig fram i hängande ringar, så kastade jag mig ut med allt mod i världen. Missade nästa ring och landade på rygg.

 

Och när äntligen min grej kom. Det som jag är bra på. Gå armgång längs med en stång eller en stege medans jag spottar ut väl valda könsord av utmattning. Så blir jag omkörd av man 60+ som liksom inte ens dinglar fram och låter, som jag, utan bara. Hepp hepp hepp. Kör.

 

Där någonstans insåg jag att det kommer bli en lång vinter och vår.

En natt som förälder

"Jaha, jag vaknar här inatt".

Det är en fras som används inte bara av singlar efter en blöt klubbrunda utan även av övertrötta småbarnsföräldrar vilken dag som helst i veckan.

Såhär kan det se ut.

22.30 Två barn har somnat i vår säng vid sagläsningen. Jag bär ut barn nummer ett till sin säng och barn nummer två till sin. På vägen råkar jag dunka ett barns huvud i dörrkarmen.

00.25 Dunk dunk dunk dunk dunk. Ett barn kör 100-meterslopptempo in i vår säng och kilar in två 3-gradiga fötter mellan mina lår och gnyr att det gör lite ont i huvudet.

02.00 Jag går och kissar. Note to self. Måste sluta dricka 8 dl te varje kväll.

04.15 Barn nummer två kommer in och hittar en springa mellan mig och Mikael. Pressar sig ner och kippar efter andan. Vi brukar kalla barnet - äktenskapskilen.

04.20 Jag drar mitt livs bästa lögn "Ligg här hos pappa älskling, mamma ska bara gå och kissa". Går in och lägger mig i barn tvås säng. Själv. Om man inte räknar tre dinosaurier och en fladdermus.

05.40 Barn ett har hittat mig. Står vid min sängkant och viskar som bara barn kan genom att blåsa orden rätt in i örat. "Mamma, är det morgon nu?"

Bra vän

Alla borde ha en vän som vet exakt vad man behöver en lördag kväll.

Vin och två orgasmer.

Igår fick jag sms av henne vid 19. Hon undrade om jag ville komma över och dricka drinken Orgasm.

Jag tror jag slog något slags personligt rekord i att svara snabbt och skrev med vändande post.

"Kommer om en timme. Ska bara lägga barnen."

Sen cyklade jag dit i pannlampa, hårtofs på sned och regnkläder och gick inte därifrån förrän jag blev utslängd strax efter ett.

Tack.

Du är bäst.

Tights och tofflor

Vad gör man en sådan här dag? När det liksom inte regnar, utan mer är 110% luftfuktighet så att man blir plaskblöt ändå.

Jo efter en seg förmiddag så får man tillslut, efter sju år, rätt feeling för att ta tag i och måla runt lilla toalettfönstret på ovanvåningen. Check för grundmålningen. Ska det ta 7 år innan täckmålningen tro? Vem vågar tippa?

Sen äter man lite pizzarester innan man tar på sig regnkläder och stövlar och åker ner på fotbollsplan. Eller tofflor och tights om man heter Sixten.

Sen ger man sina barn var sin banan, går och köper kexchoklad, försöker att inte bli upprörd när sonen gnäller över att det är kallt med tofflor och tights men vägrar ta på sig något annat och försöker för hela sitt liv att där emellan verkligen koncentrera sig på vad som händer på planen.
Tills man efter en kvart inser att man är värdelös på det här och upptäcker att ens karl inte ens är med och spelar. Tydligen har han blivit skadad och sitter i omklädningsrummet.

Så åker man hem.

Och så gör man tillslut det bästa man kan göra av en sådan här dag. Springer en runda runt Förslöv i perfekt temperatur och luft med massor av syre. Det går kanske inte så snabbt, men vem tusan har bråttom en lördag eftermiddag?

Risotto en fredag

Våra fina vänner kom över på risotto en fredag kväll. Barnen nöjde sig med pizza.

Dem avslöjade tomtköp och husdrömmar och jag är så glad och spänd på deras vägnar. Vilka roliga planer dem har att smida.

Något av det bästa med att ses är att de alltid lämnar oss med något nytt att se fram emot. Och det behöver jag.

Härnäst en oktoberfest i slutet på oktober. Tror till och med jag kommit på vem jag kan fråga om lov att låna en oktoberklänning/dräkt av.

Bombdåd i Manchester

Kommer ni ihåg bomben tidigt i somras? På en konsert i Manchester. Ariana Grande sjöng och någon valde att låta tillfället bli scen för ett terrorattentat.

Jag kan inte sluta tänka på det.

Jag kan inte sluta tänka på att där var tusentals små tjejer som sett fram mot detta i en evighet. Sin första konsert i sällskap med mamma, pappa eller bästis.

Av alla hemska saker som händer är det händelsen jag inte kan släppa.

Det kommer över mig ibland.

Hur kunde någon få för sig att alla dem där barnen skulle uppleva det där?

Såhär skrev jag när det hänt.

En av sommarens första kvällar andas varmt över en scen i Manchester.

Där står en världsstjärna och glimmar och i publiken finns en flicka med ögon som tindrar.

I ruset efter konserten vandrar en vilsen man med bestämda steg.
En bomb exploderar och sliter flickan ur livet.

En förlamande panik.
En stum sorg.

Sommarnatten kläs i rött blod.
Gråt och fotsteg rullar över krossat glas och trasiga drömmar.

Nya kompisar

Här är mina nya kompisar.

Dem gillar att knäa mig i magen, slå mig med en rak höger när jag är för trött för att hålla min gard och flinar brett, så att nästan tandskyddet trillar ur munnen på dem, varje gång deras hårda smalben träffar mitt lår.

För tillfället har vi väldigt trevligt på måndag-, onsdagkvällar och lördag förmiddagar.

Och jag är tacksam och glad så länge de orkar leka med mig.

Nagellack och underkläder

Vem är jag?

Igår när vi var på Väla köpte jag nagellack och underkläder.

Jag skriver det igen med ett utropstecken. 

Nagellack och underkläder!

Vad hände med att köpa minimala fingervantar som går att töja ut till smedhänder. Fodrade stövlar. Strumpor. Ny pip till vällingflaska. Tandtråd. Överdragsbyxor. Linsvätska.

Och vad tusan hände med den klassiska mammakommentaren;

 "Det är så svårt att handla till sig själv, det blir alltid att man köper något till barnen istället".

Det gäller inte den här mamman tydligen.

Nagellack och underkläder.

 

Jag vet inte vad som hänt. 

Men jag gillar det.

Spindelmannen

Sixten gör sin spindelmannenpose och ville att jag skulle göra monsterpose för att matcha tröjorna. Det blev såhär.

Igår hann jag springa en runda på förmiddagen innan det började regna. Sen regnade hela eftermiddagen bort och det var lika bra det. Vi kollade på Babybossen och Daddys home medan M spelade näst sista matchen för säsongen (livet?).

Jag bakade havrekakor som jag försökte låta bli att äta upp på en gång

Det gick ganska bra. 

Det gick säkert tre gånger innan de var slut.

Sen var vi på Väla och jag testade ny taktik när det kommer till att hålla reda på Spindelmän med spring i benen.

"Nu är det såhär Sixten. Du får hålla koll på oss denna gången. För om du springer iväg från oss så försvinner du. Och då kanske vi inte hittar dig. Och då blir jag jätteledsen." 

Det gick också ganska bra. 

Han var bara borta två gånger.

När jag dör

Sixten sitter och spelar sitt favoritspel på min mobil. Panda Pop heter det.

Sixten "Mamma..."

Jag "Mmm"

Sixten "När du dör. Kan jag få din mobil då?"

Jag "Absolut."

Ester "Men JAG då! Då får jag pappas mobil när han dör!"

Jag "Okej."

Båda ungarna jublar av lycka.


Lite senare..

Sixten "Mamma..."

Jag "Mmm"

Sixten "Är du död?"

It's Britney bitch

Okej.

Till er som undrat varför.

Det är dags att berätta varför Brittan och jag pryder teverumsväggen. 

 

För det första, varför inte? 

Om folk kan ha enorma posters på Marilyn Monroe, tavlor av Ulf Lundell och
t-shirts med AC/DC. Då kan väl jag ha Britney fucking Spears på väggen.

Två miljarder tjejer kan inte ha fel. Britney är bra.

Eller kan de det? Ha fel. Ibland får jag en känsla av att många tycker att allt som är tjejigt också är löjligt och dåligt. Och det vägrar jag gå med på av ren princip.

Dessutom är (var?) hon så snygg.

För det andra.

En gång berättade min jämnåriga grannpojk för mig att jag kallades "Perstorps Britney Spears". Och jag måste erkänna. Det var ta mig tusan det bästa jag någonsin hört. 

Jag lever på det än.

Uppenbarligen.

(Observera att detta var innan hon blev galen och rakade av håret).

Så därför.

Elitsatsning av 4-åring

Simskola med två barn.

Om man inte vill lägga tre timmar varje torsdag på att svettas i ett badhus så får man vara lite smart och villig att offra ett barn.

Om både Sixten och Ester ska gå i "rätt" simgrupp så får den ena gå tidigt på torsdag och den andra sent och vi får sitta och ha timmars dötid där emellan.

Därför har Sixten blivit anmäld till en grupp som är samtidigt som Esters "rätta grupp" där alla är ett huvud längre än honom. Och jag har därmed fått epitetet "mamman som elitsatsar sin 4-åring".

Stackars lilla Sixten.

Men han har i alla fall roligt.

Och han flyter.

Så det är lugnt.

Lat och smaklös

Efter min löprunda.

"Vi har redan ätit Cia, det tog slut så du får ta något annat."

"Nemas problemas. Vi har ju tonfisk, majonnäs, oliver och tomater."

"Du är sjuk."

"Inte sjuk. Bara lite hungrig, lat och smaklös."