Ja, jag tror det är dags nu. Största anledningen är att jag vill att nätter och läggning ska fungera bättre. Jag och Sixten har alltid sovit bra tillsammans, han har vaknat några gånger varje natt men snabbt somnat om när han fått lite mat och tröst vid mitt bröst. Och på kvällarna när han somnar har han kommit till ro på samma sätt. Mysigt. Ja det har helt enkelt varit bra för oss båda. Men nu är det inte lika lätt längre. På kvällarna ligger han vid bröstet och försöker slå rekord i hur många varv han kan snurra tills alla snurr gjort att pyjamasen sitter som ett strypgrepp runt kroppen på honom. Likadant är det på natten ibland när han ska amma amma amma hela tiden och när jag tänker att nu sover han nog och ska lägga mig till rätta så vaknar han och blir ilsk. Mitt lilla bi.
Ja så nu tänkte jag att det är dags att vänja honom av detta och hitta andra sätt att komma till ro. Problemet är bara att jag kan inte göra det, för då vill han bara amma, utan Mikael måste göra det. Tror vi. Och det är så otroligt sorgligt att ligga i vårt rum medans han är med Mikael på sitt och skriker efter mig. Usch usch. Inbillar mig att han undrar var jag är, varför jag övergett honom på dagen och nu måste överge honom på nätterna också. Usch så sorgligt. Tvivlar hela tiden på att vi gör rätt. Å andra sidan. Det hade varit så skönt om han kunde komma till ro bara av att ligga nära också.
Men jag blir så osäker på det här.. kanske ska vi låta allt rinna ut i sanden istället. Amma tills han inte är intresserad längre, för det känns ibland så hemskt att ge upp det här, VÅR grej. Min bäbis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar