Jakten på lycka

SVT har nyligen avslutat ännu en fantastisk serie, Familjer på äventyr. Den handlade om familjer som vågar trotsa normen, packa ihop sitt pick och pack och ge sig ut i stora vida världen. De som jag har tyckt varit roligast att följa var de så kallade "Seglarna" som bott på en båt i 12 (jag tror det var 12) år. Först 8 år för att spara ihop pengar och sedan begett sig iväg ut på en jorden-runt-resa på 4 år! Dessutom har de hunnit få två barn under denna tiden, nu 8 och 6 år. Som hänger med på detta stora äventyr, hänger i masten och käkar bananer vid en söderhavsö och äter havets alla fiskar och träffar nya människor. Häftigt!

Det som jag bär med mig mest efter att ha sett serien är trots allt inte ett enormt behov av att segla jorden runt, det jag bär med mig är definitionen på lycka.

Tid.

För jag håller med dem när de förklarade att de hade hittat definitionen på lycka och att det var att ha tid. Tid för dem man älskar och tid för sig själv. Det är inte sakerna man äger eller kläderna man bär, snarare tvärtom. Varenda sak man äger har man betalat med pengar och för att få pengar har man betalat med sin tid. Så har man mycket saker, har man förmodligen också lite tid.

Jag tror kanske det är det här som har snurrat i mitt huvud varje gång jag tänker "hm, jag borde också köpa en ny duk, tavla, krukväxter i fönsterna, gardiner, geggamojakläder till barnen, nya Converse osv" men aldrig kommer mig för att göra det, eller så gör jag det men det tar emot i en evighet innan jag kommer dit.

Jag har inte kunnat sätta ord på det innan utan mer bara känt att det är inte värt det. Jag får inte ut tillräckligt mycket glädje av en ny fönsterlampa som det kostar mig i pengar/tid. (Med betoning på JAG, jag förstår att inte alla anser att lycka är tid utan att det kanske faktiskt är just den där nya TVn.)

Det är inte värt det.

Så tack SVT för att ni satte ord på det åt mig.