Sidor

fredag 21 februari 2014

Åker bil med barn

En vän som också bloggar påminde mig om hur fruktansvärt hjärtslitande det kan vara att åka bil med barn! Jag hade nästan förträngt det eftersom Sixten ofta varit nöjd eller sovit.

Men så kom jag att tänka på Ester när hon var bäbis. Ester. Hon har aldrig tyckt om att åka bil. Och jag tror inte det finns många värre saker än att försöka köra en bil lugnt och säkert medans ens nyfödda lilla barn skakar av gråt i bilbarnstolen bredvid.

Det kändes som att allting bara eskalerade, hon tyckte det var jättejobbigt att åka och jag tyckte det var jättejobbigt att hon var så ledsen. Jag kunde tycka det var hemskt påfrestande bara att köra en kort bit till affären. Och skulle jag köra till mamma och pappa som då fortfarande hade huset i Perstorp så fick jag stanna säkert fyra-fem gånger för att amma eller vagga barnstolen om vart annat.

Behöver jag ens nämna hur det var att åka till Mikaels familj i Kalmar. 3 timmars effektiv bilfärd blev ofta till 6 timmars gråt. En gång hade vi väntat hela dagen för att åka på kvällen när hon ändå skulle sova. Det slutade med att vi gick varv efter varv runt Växjö domkyrka mitt i natten bärandes och vaggandes på Ester i hopp om att hon skulle somna. Stackars barn. Stackars oss.

Nu till veckans bekännelse. En gång när jag åkte hem från Perstorp och hade stannat för att amma/trösta Ester bestämmer jag mig för att byta plats på bilbarnstolen. Sätta henne fram istället så att jag kan få lite kontakt med henne om hon blir ledsen igen. Jag fibblar med bilnyckeln för att stänga av krockudden som absolut inte får vara på. Och i min hets och stress och förvirring så lyckas jag låsa bilen. Slänger igen dörren och fryser till is.

Vad gjorde jag?! Försöker öppna dörren. Låst. Bilnycklarna satte jag i tändningen. Känner på dörren igen. Låst. Ester är i bilen. Låst. Bagageluckan. Låst. Tanklocket. Låst. Jag har stannat mitt på en jävla åker och låst in mobil och barn i bilen!
Jag fick panik. Övervägde att kasta in en sten genom en av rutorna men på en åker finns det bara småsten. Sprang så fort jag kunde till närmsta hus och bultade på dörren och hoppades att de skulle vara hemma mitt på dagen, på en vardag. Det var dem. Och mannen som öppnade hade en kusin till granne som var bärgare. Bärgaren fick upp dörren efter bara en halvtimme. Tror jag, jag vet inte hur lång tid det gick. Jag vet bara att  Ester för första gången någonsin i en bil var nöjd och glad och förundrad över att hennes mamma hoppade och grät och viftade med händerna utanför bilfönstret.

Tänk på den nästa gång ni glömmer frukt till dagis eller blöjor till skötväskan och tänker "åh vilken hemsk och förvirrad mor jag är".

Läxan jag lärde mig.

1. Kolla alltid så nycklarna ligger i jackan innan jag stänger bildörren om mina barn.
2 .Var lite mindre förvirrad Cecilia!

Sixtens första bilfärd till Kalmar, gäller att lägga upp runt huvudet så att det inte far fram och tillbaka som en pingisboll där i sitsen.



Ester och Sixten i somras



Och en bild från innan jul när han fick ny stol och jag slapp bära runt på 10kg babyskydd + 12 kg Sixten.




 

2 kommentarer:

  1. 12kg då? Hur mycket väger han idag? :D

    SvaraRadera
  2. Jag får erkänna att jag drog på. Han väger nog 12 kg idag. 11.5kg vid jul och då drygt 10. Bytte stol till honom ganska snabbt pga att jag hade så ont i axeln av allt bärande. Ester hade sitt babyskydd mycket längre.

    SvaraRadera