Morgonmyser

Vad ska vi göra av den här fina dagen? Kanske en promenad någonstans. I Torekov eller i Båstad. Vi får vänta och se vad resten av familjen säger när de vaknat.

Käkar chokladboll

Lycka är en chokladboll.

 Eller en kassapparat, ritbok, kritor, spel, byxdress, spade och kratta, eller såpbubblor. Tack så mycket kära familj för presenterna!

Det går att bli lite lycklig i magen av en hallontårta också. Kanske inte så här andra dagen, när det mest känns ångestladdat att tvångsäta upp resterna som står i kylen. Men nu koncentrerar vi oss på de BRA sakerna.

Fast lyckligast blir nog den som får umgås med sina kusiner en hel dag.

Pausar

Det är jobbigt att ha kalas. 

Fyller tre år!

Grattis min roliga och fundersamma dotter på din treårsdag!

Vi lyckades smyga upp innan Ester vaknade och gjorde frukost på sängen för första gången. Så när vi började sjunga för henne var hon helt förvirrad och yrvaken lilla stackaren. Men hon lyckades lokalisera paketen på brickan och slet åt sig ett av dem. Så småningom vaknade hon till och var nöjd över att det äntligen var den efterlängtade födelsedagen.

Studsmattan fick hon syn på genom fönstret och blev glad. Så himla typiskt bara att hon gjort illa sig i foten och nu är tillbaka på kryp- och bärstadiet. Vi var och röntgade henne igår men såg inget som var brutit. Hoppas det går över snart.

Ikväll kommer familjen från Kalmar och imorgon blir det kalas.

Trevlig lång helg på er alla!

 

Fotograferar i skymningen

Mikael har varit flitigt och gått över med trimmern i nästan hela trädgården. Nåja, halva i alla fall. Det tar sin lilla tid vill jag lova, 3500 kvadratmeter producerar en hel del gräs och diverse annat grönt. 

Nu tänker kanske du "Jösses så stereotypt, mamman kollar på snooker och pappan trimmar gräset". Men nej, så är det inte. Inte alltid. Eller jo trimmern kör visserligen Mikael alltid. Men jag kör gärna åkgräsklipparen och bär på vinterdäck (tills jag fattade att bilverkstan kan förvara dem åt mig). Vi är faktiskt ganska o-stereotypa. Förutom när det gäller val av hyrfilm. VEM VILL SE COWBOYFILMER!?

Jag tyckte det blev så väldigt fint! Gjorde ett magert försök att fånga allt det härliga på bild. Men det är svårt att få med känslan och den ljumma sommarkvällen. Här kommer resultatet.

Vår uppfart

Vår enda rabatt, för att "jag orkar ändå bara rensa i en rabatt". Men jag orkar inte ens rensa i den enda vi har. Fast jag måste erkänna att jag tycker det är fint ändå. Jag gillar.. grönt.

En blomma jag sådde i slutet av förra sommaren och gått och väntat på. 70% av dem blev förmodligen borttrimmade idag, man får vara glad för det lilla.

 En grej som växte på lite skräp som jag tycker är fin och ska plantera på vårt staket/armeringsnät.

 Lite bilder på mitt land. Ja det har nog blivit mitt nu. Jag är så stolt över hur jag lyckats hålla det ogräsfritt. Och det är riktigt roligt att gå och hacka i det. Jordgubbar och potatis innan midsommar ser det ut som.

"Vad är det för ett fult litet hus?"

Jag vet inte. Det är vårt lilla röda hus i slutet av trädgården. Där fanns allt mellan himmel och jord upptäckte vi efter att vi flyttat in. Serietidningar, böcker, soffa, element, tågbanetåg, färg, dörrar. Inte porrtidningar, dem låg bakom kylskåpet. Dockor, barnvagnar och kläder. Allt. Nu finns där mest utemöbler och en dröm om ett kombinerat höns-/växthus.

Sista bilden har jag tagit till ett gammalt ogräsdödarknep. Lite rabarberblad tar kål på det mesta och det var helt gud förbannat svårt att hacka sönder ogräset där för hand. Framför löven växer några av våra hallon.

Mina solroser.

 Nej det är inte en helikopterplattformsgrej. Det är vår gigantiska studsmatta som vi i ett förvirrat tillstånd tyckte var en perfekt treårspresent. Varför, varför, varför, fick vi för oss att 4.5 meter är lagom stort? Eftersom Ester inte fyller år förrän onsdag så har vi inte "klätt" den än.

Och så en sista bild på vår praktfulla Johannesört. Den gör sig inte heller riktigt rättvisa på bild. Men den är fin ändå.

Röstar

Glöm inte att rösta i valet till EU-parlamentet på söndag.

• Solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet.
• Solidaritet med kommande generationer
• Solidaritet med världens alla människor

Kommer till insikt

Blir varm i hela hjärtat. Mina fina små. Inget annat är viktigare.

 

 

 

Har skoj på bröllop

Det var så roligt att träffa alla gamla kompisar i helgen, gå på bröllop och fira våra fina vänner Herr och Fru Lagerkvist. Minnas svunna tider på Chalmers och glädjas åt allt som hänt sen sist. Barn, bröllop, hus och framtidsplaner.

 

Mikael och jag hade hyrt in oss på ett Bed and Breakfast bara några hundra meter från festplatsen. Smidigt och mysigt! Dit åker vi fler gånger. Jag passar på att lägga in två kort på mig själv när jag för en gångs skull är lite representabel.

 

Hemma hade det gått jättebra. Stackars farmor hade fått sova i Esters säng hela natten och Sixten hade vaknat vid fyra och varit uppe och gått. Men då tog farfar honom med ett stadigt tag och så somnade han om direkt. Så skönt att det gick lätt för både farmor och farfar och barnen!

Leker med barnen

En bloggare som jag läser ibland, UnderbaraClara, skrev häromdagen om vad man kunde göra för roligt tillsammans med barnen. Jag tyckte allt lät så roligt! Inget avancerat, inget som kostar, bara små saker som förgyller vardagen. Nu ska jag försöka minnas hur det var man gjorde en pappersloppa.

Här hittar ni hennes inlägg.

Sover

Det är inte ofta som det går att jämföra småbarnsföräldrar med Guantanamofångar. Men när det kommer till sömn, eller den tortyr som bristen på sömn kan vara, då har vi väldigt mycket gemensamt.

Jag minns när Ester var liten, runt ett halvår, vid jul. Då hade hon en period när hon vaknade flera gånger i timmen. I tre, fyra, fem, sex veckor. Tillslut blev jag knäpp. Jag gick ner mycket i vikt och kände mig som en levande död om dagarna. Minns en natt när jag väckte Mikael och slet mitt hår och sa "Jag klarar det inte, jag bara klarar det inte, jag dör, jag klarar inte av det! Jag vill bara sova!"

(Självklart kunde Mikael ta Ester och erbjöd sig alltid men jag hade liksom en inre mental spärr att jag skulle klara allt det där. "Det är ju jag som är mamman!!" Och hade Mikael tagit Ester hade jag ändå inte kunnat somna. Jag ammade dessutom så i början var det mest jag som gav tröst.)

I samma veva berättade jag för en bekant om mitt problem, att jag aldrig fick sova djupt. Och hon svarade att "oj, det har jag aldrig varit med om, min unge sover så bra. Från 19-8 varenda natt". Jag kommer ihåg att jag verkligen fick bita mig i tungan och knyta nävarna för att inte slå ihjäl henne på fläcken.

Hemsk känsla. Missunsamhet. Men sömnbristen plockar fram det värsta ur en.

Så småningom blev det bättre. Och när hon var 11 månader sov hon en hel natt. Då ska man räkna till graviditeten också, jag sov dåligt de sista fyra månaderna. Så på 15 månader sov jag inte en hel natt en enda gång.

15 månader

Hur känns det?

Det känns rätt bra att det är över.

När Sixten kom hade jag facit i bakfickan och bestämde mig för att han får sova precis var som helst, hur som helst, bara han sover och bara jag får sova. Så han låg som sagt på mage vid min sida och ammade de gånger han vaknade medan vi låg ner tillsammans. Och så somnade han om igen. Det har varit vårt knep. Och jag är evigt glad att vi hittade ett som fungerade.

Lagar OH-apparaten

Måste bara skryta.

På utvecklingssamtalet på Esters dagis nämner förskolläraren att Ester häromdagen försökt starta OH-apparaten. Ni vet en sån där man hade förr när det inte fanns Powerpoint utan man hade genomskinliga papper som man projicerade på väggen (Hör och häpna alla kids från tjugohundratalet!) De har en sån på dagis för att barnen ska kunna leka med skuggor och färg och ljus. Det hade inte gått att starta den och där stod en massa barn som bankade på OH-apparaten och tillslut var på väg att ge upp. När MIN dotter hittar sladden. Sticker in den i vägguttaget och TADA! Den fungerar!

Alltså världens smartaste barn eller vad! Jag blir så stolt!

 

Skriver önskelista

Snart är det dags för min lilla loppa att fylla 3 år. Tänk vad stor min lilla bäbis blivit!

Häromdagen frågade vi Ester vad hon önskade sig och hon hade väldigt klart för sig vad hon INTE ville ha.

"Inte en nalle" (för det fick hon i julklapp)

"Inte en elefant" (för det har hon redan i form av sitt favoritgosedjur)

"Och inte bajs"

Okej söt, då stryker vi det från listan.

Virkar slipsar

Köpte en klänning inför nästa helg och letar efter en matchande slips till Mikael. Står i affären när jag ringer honom.

"Det verkar som att det är modernt med virkade slipsar nuförtiden. Vill du ha en sån?"

"Jag vill inte ha någon virkad slips."

"Men de är faktiskt rätt häft.."

"INGEN jävla virkad slips!!!"

Kejdå. Och nu efteråt är jag rätt glad att det inte blev någon. Det känns inte alls lika aktuellt nu som det gjorde då, in the shopping moment. Jag hittade i alla fall en klänning och ett par skor till mig. Klänningen matchade tydligen mina FINA blå ögon enligt cool snygg tjejexpedit. Man tackar man tackar, säger tvåbarnsmorsan, fnittrar genererat och kastar fram Visakortet. Den ska vi ha!

Det ska bli så roligt med bröllop nästa helg! Göteborg, hotell, barnfritt, bröllop och saknade vänner.

Tittar på Svett & Etikett.

Alltså ni måste bara kolla på Svett & Etikett. Så roligt och bra.

Var gör man det?

Svt såklart.

Svt Flow närmre bestämt.

Är bikinimodell

Jag köpte en bikini i helgen på cirka tio minuter! (Det är sant! Resten kan ni ta med en nypa salt.)

 

A a a amazing, som Danny Saucedo hade sagt.

 

Sjukt snygg var jag. Inte alls kritvit. Slätrakade ben. Spänstig som en gummislang. Glansigt, välkammat hår och ett bländande leende. Lycklig.

 

Som på bilden nästan på pricken. Fast bikinin är cerise och inte lila.

 

Like a boss.

 

Jag har alltså inte haft någon som helst anledning att ligga på golvet i teverummet framför Liverpool-Crystal Palace i bikini och fråga Mikael frågor som:

 

"Om jag ligger på mage såhär och solar. Tycker du att det ser konstigt ut då?"

"Men om jag står upp såhär och letar efter bananer i väskan, kan man se att mina bröst är lite för små för bh:n?"

"Okej, bara en till. Om jag går såhär och om jag varit en tjej som inte är jag. Hade du då tänkt. Oj, den där tjejen har köpt för små bikinitrosor?"

Besöker idyllen

Tillbaka efter en lång helg igen.

Redan på onsdagen åkte vi till Kalmar för att besöka Mikaels, och min faktiskt, familj. Närmare bestämt Södra Hagby, en liten by söder om Kalmar där tiden verkar stå still varje gång vi kommer dit. I positiv bemärkelse. För varje gång vi åker dit så har vi tagit semester, ser fram mot ledighet, är glada och förväntansfulla och redo att bli utvilade och få ro. Så det här lilla samhället och den här sidan av Sverige får så oförskämt mycket positiva tankar av mig. Det är ett litet miniparadis där det jämt är helg, semester, bra väder, finns mycket med energi att hitta på roliga saker och mycket med tid att umgås, gå långpromenader och äta gott.

Och alla hus är så vackra, stora, tvåplansvillor i trä med småländsk snickarglädje i varje hörn. Alla människor är så lyckliga och ja.. det finns ingen hejd. En bit av mig vill flytta dit! Men jag anar att det blir vardag där också någon gång.

Sixten och Ester tycker det är toppen att vara hos farmor och farfar. Tänk själva, ett litet hus, sova borta över i ett litet rum med mamma och pappa. Upp klockan 5.30 och vänta på att farmor och farfar ska vakna. Sen en hel dag framför sig med massor av uppmärksamhet och tid från fyra vuxna. Har dem tur kommer idolerna på besök - kusinerna, fastrar och farbror! Och så får föräldrarna massor med avlastning och har ingen press på att sköta tvätt, damma, städa, klippa gräs träna äta sova dö. Dvs inget bråk!

Toppen!

Jag önskar hopplöst mycket att jag skulle kunna umgås med familjen där mer. Hann visserligen träffa båda mina svägerskor och deras barn, men önskar vi hade haft mer tid tillsammans. Speciellt sorgligt var det att jag bara träffade min ena svägerska en liten stund. Hon har alldeles nyss gått igenom en verkligen tuff period med diagnosen hudcancer. Och..

Och jag blir tårögd bara jag tänker på det. Och mållös. Man kan ju tro att jag skulle sitta på någon form av facit efter att jag, vi, gått igenom mammas bröstcancer. Men det finns inget sånt. Jag vet liksom inte vad jag ska säga eller göra och jag vet inte hur jag ska bete mig. Det slutar bara med att jag sitter här efteråt med gråten i halsen och hoppas att hon mår bra, att hon inte har ångest och att jag kunde göra något för att lindra deras sorg.

De har ett sånt fint hus, med hund och katt och tre härliga barn som alla blivit så stora och självständiga redan. Dem tränar och äter beundransvärt bra. Dem är trevliga och roliga och snygga och snälla. Och. Cancer. Borde inte drabba dem, borde inte drabba någon. Jag blir så arg och rädd över denna hemska sjukdom som våldtar vem som helst, hur som helst.

Med hopp och tro över att allt bara blir bättre.

Somnar om

Det är så mysigt att sova bredvid Sixten. Just nu vaknar han ganska ofta till på nätterna. Men bara en liten stund, han drömmer kanske något hemskt och så vaknar han till och gråter en skvätt. Då brukar jag lägga läpparna mot hans lilla hjässa, pussa på honom och andas varmt och då brukar han lugna ner sig igen och somna om. Ibland räcker det inte, då vill han vända sig om och ligga med huvudet på min arm och sitt ansikte nära, nära mot min kind.

Min älskade lilla pojk. Här sover han gott, i sin dubbelsäng. Och jag vill frysa tiden och alltid vara hos honom.

"Spaar" på en måndag

Igår hade jag fixat spa till några kompisar. Jag hade bjudit hem dem till mina föräldrar som har ett hemmaspa i form av ångbastu, torrbastu och utomhus jacuzzi. Meningen var att vi skulle göra lite av varje men det slutade med att vi satt i poolen i nästan 3 timmar istället. Champagne, frukt och choklad på en helt vanlig måndag.

Passar flipperkulan

Idag har mamma och pappa passat Sixten och Ester på förmiddagen. Jag ringde dit för att kolla läget och fick höra mamma med andan i halsen när hon sprang efter Sixten.

-Nej vänta nu, Sixten. Inte där! Så vad sa du nu? Vänta lite.. Sixten, gå ner därifrån!
...
-Släpp den! Aj aj. Du, jag ringer när han sover Cecilia, hejdå.

Haha, stackars mamma och pappa. Min lilla flipperkula till son går från det ena buset till nästa. Två minuter efter att Mikael skulle Sixten bära på en alltför tung ljusstake, han tappade den självklart och den gick i tusen bitar. Sen skulle pappa hålla ett öga på honom och när han vände ryggen till sprang Sixten bort till tevebänken för att pilla på alla attiraljer som han inte får pilla på och lyckades stänga av radion.

Min busunge. Mina stackars föräldrar.

Men trots bus är han väldigt gosig. Han sitter gärna länge i knät och snackar och lyssnar på vad man har att berätta. Och varje morgon går han in till mig när han vaknat (om han inte redan sover bredvid) och kommer upp och lägger sig bredvid och berättar vad han drömt om. För att sedan krypa över mitt huvud och ansikte, alltid över huvudet, bort till storasyster som ligger och slumrar bredvid mig.

Nu blir det fredagsgott. Sixten får blåbär och Ester hakar på min tillfälliga favorit banan och kesella, ska försöka in i det sista att låta bli jordnötterna och ölen.

Säkrar årets skörd

Nu har vi äntligen fått sått i vårt land. Till sommaren kan vi se fram mot:

• 3 sorters potatis
• Kål
• Morötter
• Sockerärtor
• Gul lök
• Rädisor

 Och sen innan har vi

• Jordgubbar
• Amerikanska blåbär
• Moreller
• Krusbär
• Röda vinbär
• Rabarber
• Hallon
• Äpple

Det var roligt att plantera. Ester hjälpte till att så och sätta potatis. På vissa ställen blev det väldigt många gula lökar. Men vad gör det. Det ska bli så spännande att se det växa. Hoppas vi orkar rensa ogräs också. Men jag tänker att det inte är hela världen om det växer en massa ogräs också, grödorna växer ju ändå.

Kollar på teater och äter sagosoppa

Idag ska Ester och jag på teater. Vi har varit på något liknande två gånger förut och det har varit jättebra. Så detta kan jag varmt rekommendera till alla.

Återigen - fantastiska bibliotek!

Använder solkräm

Nu är det hög tid att skydda sig mot solen och eftersom jag har allt för många nära som drabbats hårt av hudcancer så vill jag tipsa lite om vad jag använder för solskydd.

Jag använder en kräm för ansiktet med solskyddsfaktor (SPF) 20 året om, inget avancerat konstigt, bara en kräm från apoteket för torr hy. Plus att mitt puder faktiskt har SPF 15 såg jag häromdagen.

Tänk på att en solkräm bör skydda mot både UVA och UVB strålar. Kläder skyddar också mot farliga strålar (cirka SPF 8 har jag läst någonstans, självklart beroende på plagg).

Passa på och njut av skuggan när solen lyser som starkast, mellan kl 11 och 15. Eller gå in och ät och vila middag! Förra året fick Ester väremslag årets första varma dag. Det var hemskt. Som maginfluensa, kräktes jättemycket och det var svårt att få i henne vatten eftersom hon blev så svag och trött.

Sola lugnt i början om du vill få fin färg. Och låt oss avliva en myt: du blir inte snabbare brun om du struntar i solskydd – bara snabbare bränd! Och det finns inget som heter "en bra grundbränna". Solen är farlig för alla oavsett hudtyp.

Denna kommer jag köpa till att ha och slösa på


http://www.apoteket.se/privatpersoner/radochprodukter/common/produktinformation.aspx?Varuid=245068

Och denna kommer jag att ha på barnen som komplement till solhatt och kläder.  Använder den en hel del själv också, speciellt när solen inte är lika stark och man inte behöver smörja hela kroppen lika mycket utan mest bröst, axlar, nacke, ansikte. Ni fattar. Jag tycker liksom den är lite för dyr att smörja hela kroppen med på mig själv.


http://www.apoteket.se/privatpersoner/radochprodukter/common/produktinformation.aspx?Varuid=247532


Så. Lycka till och njut säkert av solen och värmen!

Är utan mobil

Till alla er som försöker nå mig ibland och inte lyckas. Min mobil är kass!

Om min mobil dör så vet jag aldrig när den startar igen. Den får ingen kontakt med laddaren till att börja med men oftast löser det sig inom några dagar. Nu har den dock legat på laddning i tre dagar och fortfarande inget livstecken. Jag räknar inte bort den riktigt än, men till alla er som försöker sms mig och aldrig får något svar. Nu vet ni. Ring på hemtelefonen istället.

Eventuellt börjar jag använda min jobbmobil privat också, då får ni ett nytt nummer av mig. Men det svider lite att göra sig av med mitt gamla och behöva byta nummer överallt.

Vi får se om min gamla mobil har vaknat när jag kommer hem. Jag återkommer.

Väntar på bussen

I väntan på bussen. Det känns som en bra dag idag.

Bötar

Allt är inte bara kul.

Igår när jag körde hem från Perstorp och hade fullt upp med att inte bli trött gör jag världens blunder. Jag har alltid farthållaren i. Det är så bekvämt att köra och så slipper jag fundera på om jag håller hastigheten, jag bara klickar i den i 70, 80, 30 eller vad det nu är som gäller. Så också igår. Höll exakt 100 på väg ut från Perstorp och fortsatte med det medan jag som sagt hade fullt upp med att koncentrera mig på att INTE bli trött.

BLIXT!

Helsicke vad fartkameran blixtrade till, så konstigt, det brukar den ju aldrig göra. Men vilken TUR att jag höll 100! Eller vänta nu. 100? 80?

Nej.

Jag körde exakt 20km/h för fort. Så himla olönt! Och på något konstigt sätt så är jag så besviken över att det inte ens var meningen att köra för fort. Tänker mig att det är väl sin sak om jag blir tagen av polisen när jag stressar upp i 80 på 70 väg. Men nu! När det inte ens var meningen. Nä fy vad irriterad jag är på mig själv.

Men samtidigt, det är ju det allting handlar om i trafiken. Att hålla uppsikt, följa reglerna och köra försiktigt.

2400 kr åt h-e.

Arrangerar påsktävling

Ikväll känner jag mig helt utpumpad och med all rätt. De senaste dygnen har bjudit på mycket aktivitet.

Igår kväll satt mamma barnvakt så att Mikael och jag skulle kunna njuta av afterski. Japp, ni hörde rätt. Det var afterski i Förslöv. Min vän Sofie som jag tycker så mycket om hade kalas och firade det med afterski ute i tält på tomten, gulaschsoppa, Jägermeister, grymt ös på dansgolvet, god efterättsbuffé och allt annat som hör afterski till. Det blev en riktig helkväll och jag är så imponerad över hur skickligt hon ror ihop värsta festen med fantastiskt roliga människor. En gång till, en gång till!

Jag fick dock avsluta kvällen lite tidigare än de flesta för jag skulle upp nästa dag och hjälpa till att arrangera FK Bokens återkommande påsktävling. Jag har alltid lite svårt att sova när jag tagit några öl och gått upp i varv så det blev inte mycket sömn innan jag steg upp vid 0545.

Klockan 0800 var jag ute på en daggfuktig äng söder om Perstorp och mötte solen. Så spännande att möta alla klubbkompisar och deras förväntningar över dagens tävling. Jag och två klubbkompisar fick uppdraget att parkera 400 bilar. Tyckte att vi lyckades riktigt bra med det. Efter det hjälpte jag till i barnpassningen och blev förälskad i en liten 1½-åring som tultade runt alldeles nöjd bland alla barnen.

Vid 14-tiden hade de sista av 800 löpare (en vild gissning) gått i mål. Det var ett par från sydamerika som hade lyckats ta sig runt hela banan, stadsbarn som de var undrar jag om de någonsin varit i en så stor skog. Vad roligt att vi fick lov att visa dem våra fina bokskogar! När sista person var i mål började nästa jobb, att riva allt, få upp allt på släp, köra det till rätt ställe och lasta av. Nu är jag som sagt helt slut och väldigt nöjd.

Men det är trots allt inte det faktum att jag varit ute i solen och friska luften hela dagen eller att vi lyckades ro ihop en så fin tävling som jag är mest nöjd över. Mest glad och nöjd är jag över att det fortfarande är jag och min pappa som gör det här ihop. Att vi har det här att umgås, slita, skratta och jämra oss över ihop och att det är så självklart att vi inte ens hinner fundera över att det faktiskt förenar oss. Men det gör det.

Jag och min far.

Firar 3-årig bröllopsdag

Skriver listor

Här skriver jag mina listor. Inköpslistor. Att göra i helgen listor. Drömlistor. Laga mat listor. Allt man kan tänka sig på en plastfolie med yta som en griffeltavla. Ester tycker också det är roligt att rita på den. Men vi har tagit bort pennorna nu ett tag efter att hon använt dem till att helkroppstatuera sig själv och gadda Sixten i pannan. Den sitter perfekt på vårt stora fina kylskåp och döljer väl den stora repan som gjorde att jag kunde pruta ner kylskåpet 4000 kr. 

4000 kr. 

Jag är fortfarande så nöjd över det.

Tar kort på 1-åring

 Konsten att ta kort på en 1-åring. Är inte lätt. Men vad gör det att korten är knasiga när motivet är så fint. Han är precis så go som han ser ut. Varenda liten bit av honom är som den mjukaste vetedegen och man vill bara pussa och klämma hela tiden. Varje gång jag lyfter upp honom och sätter ner honom får han en puss på runda goa kinden. Och vid tusen andra tillfällen också. Och så är han väldigt gosig också, vill gärna brottas, killas, bli buren och krypa upp på en om man lägger sig ner. Vara nära. Min gosunge.

Bjuder på restaurang

Jag glömde berätta! Förra fredagen satt mamma och pappa barnvakt hemma hos oss medan jag och Mikael tog bussen till Ängelholm för att äta på restaurang. Det var 1 år och 2 månader sedan sist som bara vi gjorde något tillsammans. Om man inte räknar 3 timmar på Väla som att göra något tillsammans.

Det var skoj att komma ut och iväg. God mat dessutom. Indiskt på Curry Nam Nam. Nästan, nästan som kvartershaket i Göteborg där vi ofta beställde hämtmat på söndagar. Jag försökte hitta något som matchade vår gamla favorit och tyckte nästan jag lyckades.

Vid nio var vi mätta och belåtna och hemma igen. Då hade både Sixten, Ester och morfar/pappa somnat. Tack för hjälpen!

Det här med att kunna åka buss till stan fastän vi bor mitt ute på landet är så lyxigt. En lyx vi överhuvudtaget inte tänkte på när vi köpte huset men som visade sig vara grymt bra! Bussen stannar 50m utanför oss och på 20-25 minuter är vi inne i stan (Ängelholm) det är mycket närmre till Båstad men jag tror ändå det tar ungefär lika lång tid om man vill åka dit istället.
Den går varje halvtimme på dagen och varje timme på kvällen. Både Mikael och jag kan ta den till jobbet, vilket vi gör. Så än så länge har vi bara behövt en bil och hoppas klara oss på bara en länge till. Men vem vet. Kanske drar de in bussen när Hallandsåstunneln blir klar och tåget börjar gå till Förslöv. Kanske inte. Vi får njuta så länge det går.

Kanske får bli ett påskäventyr att åka buss till Båstad. Fortsättning följer.

Nu. Baka kaka till mina kära kollegor. Det är jag som har tårtspaden denna veckan.

Besöker arbetsplats

Förra veckan tog hårt, minst en natt, kanske fler, ingen mening att lägga det på minnet, vaknade Ester vid två och sen var vi vakna mer eller mindre tills det var dags för jobb. Tröttsamt. Mycket stress och långa dagar. En vända upp på besök i Linköping, det var i och för sig veckans höjdpunkt.

Nästa vecka hoppas jag på lugn, ro och roliga saker.                                      

Idag fyller min mamma år, vi var hos dem och firade henne. God lasagne och tårta, hipp hurra för mamma idag!

Igår åkte vi till Tockarp norr om Örkelljunga för att springa orientering. Jag sprang denna gången, Mikael, Ester och Sixten gick knatteknat. Det gick bra drygt halva rundan, tills jag trampar snett nerför en backe och faller ihop. Stukning, vrickning, kalla det vad ni vill men ONT gjorde det.

Svor och ojade mig samtidigt som jag var noga med att käckt säga "det gick bra, ingen fara, helt okej" till alla som sprang förbi och frågade hur det gick. När jag reste mig upp för att gå vrickade jag den en gång till! Så till slut kröp jag upp för backen och ut på vägen. Väl ute på vägen kunde jag linka iväg de 300 meterna till start och få skjuts tillbaka till TC. Tur jag hade att det var så nära. Efter duschen kunde jag stödja på den så det är verkligen ingen fara. Men ont ska det ju göra ändå, nu väntar jag på att svullnaden ska gå ner och hoppas att det här inte blir en sån där jobbig grej man vrickar upp hela tiden.

Med hopp om en bättre vecka.
Cecilia