Hade gärna tagit sovmorgon

Idag hade jag gärna legat kvar länge i sängen. Estet och Sixten vaknar väldigt sällan efter sju.  Vissa helgdagar kan jag tycka det är skönt att komma upp och igång tidigt. Sätta sig ner vi 14 och konstatera att nu har vi gjort vad vi ska redan så nu kan vi bara slappa resten av dagen.

Men dagar som den här skulle jag kunna sova till lunch. Jag älskar att sova och vill påstå att jag är riktigt bra på det. Jag har ett knep som gör att jag lätt somnar om. Vaknar jag till så  får jag inte kolla helt eller tända, kisar jag bara med ögonen och vänder mig om så kan jag somna om igen och igen och igen. Bra knep.

Egentligen borde vi vara ganska utvilade. Sixten har sovit hela natten för första gången. Han har ofta sovit bra, men förutsättningen har varit att jag ligger bredvid och att han när som helst kan vakna till och gosa in sig vid mitt bröst. Men nu har han som sagt sovit en hel natt utan mig, bredvid Mikael. Nu vänder det, nu är resten av åren rena rama nerförsbacken. Eller vad säger du mamma?

Min mamma hade svårt att hålla med mig när jag för ett halvår sedan konstaterade att; "Det får vara jobbigt nu ett år eller så. De blir ju stora så snabbt och då kommer det bli mycket lättare." Jag förstår inte varför hon inte kan hålla med mig. Hur svårt kan det vara att ha en 7-åring som somnar själv, klär på sig själv, äter allt osv osv ;)

Jag är ganska säker på att jag får äta upp den där kommentaren lika mycket som jag fick äta upp precis ALLT som jag tyckte och tänkte om barn och föräldrar innan jag fick barn. För det, kan jag bara säga. Förlåt mig.

Idag har alla åkt hem igen. Det blir så tomt. Vad ska vi göra nu? Planera inför nästa gång vi ses kanske. Det blir snart hoppas jag.