Sidor

torsdag 6 mars 2014

Minns året som gått - del 2


 Så var du alltså på ditt livs första campingsemester i Karlskrona skärgård.






Lycka var och är fortfarande när jag lyckas tajma så att ni sover samtidigt, du och din syster. Ibland hände det att ni löste ni av varandra, men de allra flesta dagarna lyckades jag tajma så att ni sov samtidigt. Var Ester på dagis hände det ibland att du sov fyra timmar i vagnen. Och då passade jag på att sova ikapp också. Ljuvligt!

Min runda goa tjocksmock!

Nej - på picknick på stranden. Ja - till att vara uppe i mammas och pappas hus på gräsmattan och sen bara gå ner och doppa sig i havet. Du badade dock inget i havet denna sommaren.

Roligt att kunna sitta upp i vagnen!

 Häng på morsan.

 Bästa stunden på dagen för både dig och mig.

Bröllop nummer två!

Lika nöjd då, sov i vagnen ute i septemberkylan långt in på natten tills vi hade dansat av oss fotknölarna till bra fest.

Mor och son på hotellmys i Göteborg. Mörkläggningsgardinerna gjorde susen och vi sov för första gången någonsin långt in på förmiddagen. Det hade vi nog i och för sig gjort oftare ifall vi inte blivit väckt av fröken storasyster varje morgon vid sextiden.

 Och så blev du så stor att du kunde sitta själv!
 Så dröjde det inte lång tid förrän du kröp.


 Och helt plötsligt var du inte en särskilt liten lillebror. Storasyster syns knappt bakom dig.

Du sover alltid ute i vagnen, eftersom du blev väckt så tidigt av syster så sover du nästan hela förmiddagarna sen när du somnar om igen. Ostört, ute, i vagnen.

Du kryper!


 Och på din 10-månaders dag var du färdig att gå. Här har du precis ätit, du vill gärna äta själv så både du och matbordet brukar se ut därefter. Matglad var du nog egentligen redan från början, men det tog tid innan jag förstod att du inte gillade puréerna alls. Du ville ju ha stora mjuka bitar och med tiden segare och hårdare. Kanske hör det ihop med att du hade så många tänder redan, dina första kom vid 4 månader.

Snart fyller du 1 och jag kände så stort behov att minnas tillbaka året som gått. Ibland känns det sorgligt att du inte är min lilla lilla bäbis längre. Men mest är det mäktigt att du håller på att bli den här personen som är du. Din personlighet växer fram mer och mer för var dag som går. Du är väldigt framåt och nyfiken på alla som kommer och hälsar på. Du är inte särskilt lättflörtad hos nya människor men vi som känner dig behöver bara ge en liten antydande till leende för att du ska svara med ett stort härligt leende tillbaka.

Sixten Olle Algot Widén

1 kommentar: