Springer inte en mil

Jag har kommit igång nu faktiskt, började morgonen med träning på gymmet som jag går förbi varje morgon på väg från bussen. Detsamma gjorde jag i onsdags, men då på en gruppträning som Peab ordnar gratis här på gymmet. Jag är glad över att jag lyckas komma upp i tid och jag är glad över att jag har kommit över tröskeln när man inte riktigt inser hur bra det kommer känns resten av dagen utan bara tänker på hur jobbigt det är att packa väskan.

Kanske är jag på väg till lite träningsrutiner igen för första gången på tre år. Kanske.. Kanske inte. Hur som helst, tack Camilla för att du peppade mig!
I helgen är det i alla fall dags för orienteringspremiär. På söndag är det tävling i Laholm, lagom nära. Jag och pappa åker dit och springer. Och om det är fint väder och alla är friska tänker Mikael och barnen följa med.

Jag har lovat mig själv ett par nya löparskor när jag har sprungit milen igen, men jag får inte riktigt tummarna ur. Har ingen bra runda och ingen motivation och.. och.. och. Läget börjar liksom bli lite akut. Här har vi två generationer löparskor, de högra är dem som ska ta mig runt en mil. Frågan är varför jag sparat de vänstra överhuvudtaget.