Minns året som gått - del 2

 Så var du alltså på ditt livs första campingsemester i Karlskrona skärgård.

Lycka var och är fortfarande när jag lyckas tajma så att ni sover samtidigt, du och din syster. Ibland hände det att ni löste ni av varandra, men de allra flesta dagarna lyckades jag tajma så att ni sov samtidigt. Var Ester på dagis hände det ibland att du sov fyra timmar i vagnen. Och då passade jag på att sova ikapp också. Ljuvligt!

Min runda goa tjocksmock!

Nej - på picknick på stranden. Ja - till att vara uppe i mammas och pappas hus på gräsmattan och sen bara gå ner och doppa sig i havet. Du badade dock inget i havet denna sommaren.

Roligt att kunna sitta upp i vagnen!

 Häng på morsan.

 Bästa stunden på dagen för både dig och mig.

Bröllop nummer två!

Lika nöjd då, sov i vagnen ute i septemberkylan långt in på natten tills vi hade dansat av oss fotknölarna till bra fest.

Mor och son på hotellmys i Göteborg. Mörkläggningsgardinerna gjorde susen och vi sov för första gången någonsin långt in på förmiddagen. Det hade vi nog i och för sig gjort oftare ifall vi inte blivit väckt av fröken storasyster varje morgon vid sextiden.

 Och så blev du så stor att du kunde sitta själv!

 Så dröjde det inte lång tid förrän du kröp.

 Och helt plötsligt var du inte en särskilt liten lillebror. Storasyster syns knappt bakom dig.

Du sover alltid ute i vagnen, eftersom du blev väckt så tidigt av syster så sover du nästan hela förmiddagarna sen när du somnar om igen. Ostört, ute, i vagnen.

Du kryper!

 Och på din 10-månaders dag var du färdig att gå. Här har du precis ätit, du vill gärna äta själv så både du och matbordet brukar se ut därefter. Matglad var du nog egentligen redan från början, men det tog tid innan jag förstod att du inte gillade puréerna alls. Du ville ju ha stora mjuka bitar och med tiden segare och hårdare. Kanske hör det ihop med att du hade så många tänder redan, dina första kom vid 4 månader.

Snart fyller du 1 och jag kände så stort behov att minnas tillbaka året som gått. Ibland känns det sorgligt att du inte är min lilla lilla bäbis längre. Men mest är det mäktigt att du håller på att bli den här personen som är du. Din personlighet växer fram mer och mer för var dag som går. Du är väldigt framåt och nyfiken på alla som kommer och hälsar på. Du är inte särskilt lättflörtad hos nya människor men vi som känner dig behöver bara ge en liten antydande till leende för att du ska svara med ett stort härligt leende tillbaka.

Sixten Olle Algot Widén

Minns året som gått - del 1

 

9 dagar innan beräknat datum, den 12 mars föddes vår efterlängtade lillebror. 3800 g och 52 cm lång. Alldeles tagna var vi av dig och ditt guldiga långa hår.

 

 

Storasyster var trevande och nyfiken. Vad är detta för ett ömtåligt litet knyte.

 

 

Efter första natten ihop vaknade jag av att du låg bredvid mig. Sällan har jag sett något så sött. Du hade lyckats krypa ur din pyamas och såg ut som en liten sköldpadda som ålat ur sitt eget skal under natten. Tryggt sovandes bredvid mina hjärtslag. Min sköldpadda.

 

Du var ofta nöjd, sällan grät du. Jag ammade 78 gånger om dygnet och det var all tröst du behövde.

 

Och när du inte ammade hängde du ibland tryggt kvar i bärsjalen vid mitt bröst.

 

 

 

Förundrat följde du Ester och mig om dagarna. Ofta ofta blev du avbruten när du åt. Ester som smög iväg och jag som var tvungen att smyga efter, hämta pussel, hämta vatten. Ofta skulle hon ha ett glas mjölk precis när du skulle ha mjölk av mig. Så istället för långa amningar var fjärde timma, körde vi korta var 30 minut. :)

 

 

Stolt var jag när du bara växte och växte och blev rund och go och lång!

 

 

 

På ditt födelsedagskalas satt du nöjt i din babysitter och kollade på allt ståhej tills du tillslut somnade en smula bortglömd. Inte lätt att vara lillebror.

 

Många gånger var det hopplöst att lägga från dig när du somnade i famnen, tills en dag då jag knäckte gåtan. Mage! Du sov nästan en hel natt på mage och jag sov tacksamt bredvid. Sen den natten har du alltid sovit på mage. Jag har för länge sedan övertalat mig själv om att det går alldeles utmärkt trots BVC råd att inte göra det. Vi röker inte, vi är inte fulla när vi sover, Sixten är inte prematurbarn och är inte det minsta undernärd så risken för spädbarnsdödlighet är så liten den kan bli. Han sover på mage.

 

Tänk att du var så liten så du fick plats i docksängen.

 

Du blev stark i nacken och kunde se världen från ett annat perspektiv.

 

Och du var som sagt väldigt nöjd och glad. När vi var på bröllop när du bara var 4 månader satt du i pappas knä och tittade, tills du blev trött, ammade och sov resten av kvällen. Bilresan hem hade dock kunnat gå bättre, då fick det vara nog och du ville bara hem.

 

En dag strax innan semestern kunde du sitta i din stol med lite hjälp av några kuddar.

 

Så åkte vi på ditt livs första husvagnssemester. Och du var lika nöjd för det. Så länge du fick fortsätta sova vid mitt bröst, på mage bredvid mig eller i din vagn så var läget lugnt. Som tur var var det lagom varmt och mycket skugga på vår plats. Perfekt för spädbarn, 2-åringar som inte tycker om solhatt och föräldrar som inte direkt är soldyrkare.

 

 

Ritar på väggen

Ester underhåller sina konstnärliga talanger.  Jag hade precis målat vit färg över strecken från höstens konstverk när det här hände.

Inhalerar

I snart en vecka har Sixten varit förkyld och gått runt och väst och bäftat här hemma. Jag har sagt till Mikael emellanåt "tror du han kan andas ordentligt?". Men har liksom inte tänkt att svaret på den frågan faktiskt skulle vara "Nej". Förrän igår kväll när jag skulle lägga honom.

Jag hade precis sprungit en runda, duschade snabbt och la mig vid Sixten fortfarande med andan i halsen. Och så kände jag av lite ansträngningsastma, när man liksom inte verkar kunna ta ett tillräckligt djupt andetag hur mycket man än försöker.
Och när jag låg där och väste luft så trillar poletten äntligen ner. Min gud, vi låter likadant, HAN FÅR INTE LUFT! Förkylningsastma. Det fanns det väl något som hette?

Så i förmiddags var Mikael till vårdcentralen och fick en remiss till akuten i Helsingborg. Han hämtar upp Ester på dagis och mig på jobbet och så åker vi in. Fyra timmar senare var vi på väg hem igen med astmamedicin och inhalator. Då hade Sixten både fått adrenalin och luftrörsvidgande och slemhinneförminskande och allt vad det hette. Jag tycker faktiskt inte han låter bättre. Men de kollade så att syrenivåerna i blodet var okej igen och konstaterade att pulsen var på väg ner och sänkan var normal. Så vi får ge det några dagar och hoppas att det ger med sig snart.

Sixten och Ester verkade tycka att det var ett rätt kul ställe, med rutschkana, glass och en massa spännande barn att iaktta. Och förutom att Sixten hela tiden gick runt och pep som en liten ångmaskin så var han pigg. Han tyckte mest det var spännande att bli klämd och känd och kollad på. Inhalatorn var dock ingen höjdare alls. Han skrek och skrek och om jag ska se något positivt med det så var det att han drog in djupa andetag mellan skriken. Pluttunge.

 

 

Överdoserar tvål

Egentligen skulle jag skriva om hur helgen varit. Hur varmt och skönt det var att vara ute i trädgården i lördags förmiddag när Mikael spelade match. Hur befriande det var att äntligen lyckas få fyr i vår stora rishög i landet, nu kan odlingssäsongen börja. Och hur trevligt det var att ha Milla och David över på besök.

Men jag har gått och lägt mig tidigt efter kraftigt illamående.

Jag duschade och badade barnen innan och medan jag torkade Sixten och satte på honom blöja och pyjamas beslutade sig Ester för att en gång för alla bli ren.
Hon tömde en halv flaska Dove granatäpple i badet och innan jag märkte hade hon den andra halvan i håret.

Åh gud som hon har luktat ikväll!

Vi har i princip helt parfymfritt hemma. När Ester var liten slutade jag med det mesta med parfym och jag har inte sett någon anledning till att gå tillbaka till parfymerna. Vi använder apotekets parfymfria schampo och Eucerin olja istället för tvål. Parfymfritt sköljmedel, tvättmedel. Grönsåpa till allt utom toaletten (wc anka) och Yes till fönster, speglar och disk.

Det låter kanske nitiskt men det har mest bara blivit så. Jag har tagit bort en sak i taget och nu kan jag tycka det är helt sjukt att saker ska "lukta rent". För mig luktar rent ingenting. Varför har vi då Dove monsterlukt hemma? Jo, för jag var på Maxi för ett tag sedan och inhandlade ett gäng dubbeldusch som vi kan ha i träningsväskorna och då åkte det med en Dove.

Stort misstag!

För ikväll har alltså Ester gått runt och "luktat rent" och jag mår så illa! Låg och läste för henne och fick hålla för näsan, tillslut fick Mikael ta över. Stackars lilla wunderbaum! Hoppas hon inte blir sjuk!

Nu ska jag försöka sova bort illamåendet. Imorgon väntar en ny vecka.