Sidor

söndag 22 november 2015

Snöig helg

Igår kväll och natten till idag har det kommit mycjet snö här. Och eftersom det både blåst och snöat så ligger det på sina ställen på tomten 30-40-50 cm snö och i vår slänt en hel meter som man kan hoppa ner i. Härligt.

Mindre härligt att jag inte hunnit byta till vinterdäck. Men det blir det ändring på imorgon. Då ska sprillans nya dubbdäck på.

Igår var jag och en kompis i Båstad, på kallbadhuset, såg en säl och doppade oss i havet flera gånger. Det var jättehärligt. Efteråt lite soppa och ett glas vitt på Sands bakficka.

Sen åkte jag hem och bakade lussebullar. Receptet sa 30 st bullar. Men jag skulle gjort fler för det vlev 30 gigantiska bullar. Och så gjorde jag "franska skurna pepparkakor". Smör, mjöl och sirap och nejlika, ingefära och kanel så det blev pepparkakor av dem. Och så hackad mandel. Gott! Hittade recept på ica.se, som oftast.

Bra helg.
Om en vecka är det advent!

torsdag 19 november 2015

Att ljuda

Ester har sen ett tag börjat intressera sig för bokstäver. Och vi har nu börjat prata lite om vad ord innehåller för bokstäver. Vi ljudar.

Hon är duktig på det,  kan ofta säga vilka bokstäver som är i ett ord. Men det kan vara klurigt innan man har lärt sig att prata helt rent. Idag lätt det såhär.

"Mamma, jag vill ha något som börjar på Fffff"

"Hm, menar du Ffffrukt?"

"Neeeej!!"

"Är det kanske F-f-fffika?"

"Nej..."

"Men vad kan det vara då?"

"Amen mamma.. Ffffoklad!"

I got a feeling!

Min träningsinspiration sprider sig.

Nu har den spridit sig hela vägen till Båstad, till Friskis och Svettis. Jag köpte ett 4 månaders kort där och plöjer just nu igenom hela deras gruppträningsschema. Tabata. Skivstång/intervall. Box. Spinning.

Det är kul att testa nytt! Och det är kul att träffa folk!

Igår träffade jag Sixtens dagisfrökenvikarie efter Skivstångspasset och jag blev så glad. Det bubblade konstiga saker ur mig. Och när hon kom på vem denna svettiga och högröda tjej var så bubblade det lite ur henne också. Jag har blivit sådan, sen jag flyttade hit tror jag. I Göteborg minns jag inte riktigt att jag var sån. Men här! Jag är så glad över varje ny människa jag känner!

Hur som. Med träningen kommer det en lång inköpslista. Som jag måste ta tag i någon gång efter julklappar men innan "lång julledighet utan semester att ta ut"-lönen.

1. Nya inomhusskor. Gummit i mina gamla som jag köpte när jag började spela innebandy i 9:an har börjat smälta. Kass. Ska aldrig mer köpa Nike.

2. En färggrann sport-BH som syns under ett ljust linne. Det är tydligen grejen. Inte Mikaels gamla Förslövs IF t-shirt med svart BH under.

3. En bandana. Min korta frisyr går inte att slänga ihop till en tofs och min svettfrilla är crazy!

4. För att inte tala om mitt R90 ställ (jordens bästa löpställ). Det borde varit uppdaterat långt innan den sista personen på jorden som skulle skratta åt mig, pappa,  gjorde just det pga mina komiskt omoderna kläder som faktiskt han köpt år 2000. Jag är inte sen att hålla med honom, men jag har liksom tyckt att de fyller sitt syfte ändå. Dessutom hål på båda benen efter en tidig morgonrunda 2004 som slutade i att jag skrapade båda knäna blodiga, ringde pappa och grät hejdlöst och fick honom att tro att det värsta hänt 3 gånger om innan jag lyckats få fram att jag snubblat på en trottoarkant.

Summa summarum: fattig jul, vältränad mamma!

måndag 9 november 2015

Rensa skallen i mörkret

Det har blivit så mörkt!

Häromveckan var jag och en kompis ute och gick en kvällspromenad.  Hålerundan kallar vi den. En trevlig fem/sex kilometers runda genom byn och sen en sväng i skogen längs sluttningen på Håle Hall. Det är gatlyktor genom byn men mörkt i skogen. Mörkt som i, jag ser inte mina fötter men ändå tillräckligt ljust för att det ska blänka lite i gruset framför en och leda en på rätt väg.

Vi är inte så tysta när vi går.

Så det har aldrig fallit oss in att vara rädda för något där i mörkret. Men om det nu mot all förmodan skulle ligga kvar något vildsvin eller en förlupen älgkalv i något snår när vi går förbi så kommer de få höra på diverse utdrag ur vår vardag och aldrig mer våga sig dit igen.

Ja vi är varken tysta eller rädda där vi går.

Det är rofullt i mörkret. Idag sprang jag samma runda. Man hinner tänka så mycket. Och denna gången tänkte jag på att det knappt var någon ute i blåsten. Att det kändes som att jag ägde mörkret. Sen tänkte jag på joggingmordet och vad jag skulle göra om jag såg någon bli knivstucken. Kom fram till att jag skulle ta av mig tightsen och lägga tryckförband med dem och vråla på hjälp. Kanske skulle någon höra mig och undra varför jag inte har några byxor på mig. Sen var jag hemma.

Skönt att rensa skallen lite, det behövdes.

onsdag 4 november 2015

Kläder överallt

Mikael: "Det är så tråkigt att det ligger kläder precis överallt!"

Jag: "Men det gör det väl ändå inte!"

Mikael öppnar kylskåpet och hittar Sixtens byxor väl kylda mellan två mjölkpaket.

"Sixten, har du lagt byxorna i kylskåpet?"

"Eeeem. Japp!"

tisdag 3 november 2015

Tunnelbygget

Vi bor som sagt på Hallandsåsens sluttning, med utsikt till Helsingborg, Kullen och Skälderviken. En bit nedanför oss mynnar Hallandsåstunneln ut, den södra tunnelöppningen. Det har varit ett pågående projekt i mer eller mindre 23 år.

Om en månad är det färdigt. Jag tycker det är heelt fantastiskt. Som vissa tänker om kungabröllop och Sverige tar brons i VM, så fantastiskt. Detta långa projekt som nu ska få ett slut. Som jag får vara med om!

När tågen nu kör förbi oss, alltså inte genom tunneln, tutar de vid två obevakade övergångar. Det är ett vaneljud som hörs över halva Bjäre. När jag är vid stranden hos mamma och pappa eller när jag irrar mig upp på åsen för att springa hör jag det tuta och vet då att klockan är 20 över eller 20 i.

Nu precis tutade det och jag vet att jag borde gå upp och borsta tänderna. Imorgon är det slut på tutandet. För alltid!
Det känns sorgligt och samtidigt så spännande.

Snart kommer alla att kunna åka igenom åsen, i 8 km, tack vare alla Sveriges duktiga ingenjörer (och en massa utländska ingenjörer som hjälpt till).

Och inte nog med det. Förslöv ska få en tågstation. Helt plötsligt är den här lilla pärlan på jorden ett namn på kartan. Inte bara som Peabs huvudkvarter och metropolen på Bjäre. Utan som ett ställe där tågen stannar, där man kan leva och bo och bara vara tjugo minuter på tåget ifrån jobbet eller skolan.

Jag mår bra.

Imorgon ska jag lyssna efter den sista tutan. Sen ska jag boka in invigningen och se fram emot Eric Saade skråla till Manboy i takt med att tågen börjar rulla.

Mot framtiden. Halleluja!