Sidor

torsdag 17 december 2015

Fröken Löken

Turen har kommit till Ester att vara  förakoleavdelningens "veckans kompis".

Hon har längtat en evighet efter att bli utfrågad och få stå i centrum och berätta om allt hon tycker om. Det var inte så många som behövde fråga något. Hon pratade på av sig själv, en fråga fick hon dock, om hon gillade att cykla.

Nästa dag fick hon ta med sig en sak och tog då med sig sin favoritfilt som hon fått av farmor.

Fröken löken. Älskade unge.

0608

Äntligen tillbaka på tåget.

Jag tyckte att det var så bekvämt när jag jobbade i Halmstad och tog tåget från Båstad. Jag läste ut en ny bok varje vecka på tåget, skrattade med mina fina pendlarvänner, hade bra rutin på att avsluta jobb när jag slutade och inte 8-10-13 minuter över 16.00 och jag tankade bilen drygt en gång i månaden.

Nu är jag alltså tillbaka på tåget och idag var första gången jag hoppade på det i Förslöv. Mikael lämnar barnen på dagis med bilen och tar sen tåget. Så när jag kommer i eftermiddag vid 14 så står bilen på stationen. Smidigt.

Ännu bättre blir det om kontoret flyttar ut på Berga. Då kan jag hoppa av en station tidigare.

Nu ska jag försöka hitta en bok att roa mig med. Eventuellt nobelpristagaren i litteratur om det inte är för tungt. Det lät så viktigt med alla dessa historier från förr och sovjet om jag förstått det rätt. Om inte så fungerar alltid Kepler eller någon annan deckare, jag är inte så värst kräsen. Ultimata boken är nog; rätt mycket kärlek och spänning samt inga barn (klarar inte av att läsa om eller titta på film om barn för jag är så rädd att det ska hända något hemskt).

tisdag 8 december 2015

Snabb

Min uppdaterade R90 jacka. Hittade den  på rea på sportamore.se.

Jag syns jättebra och jag slipper ha väst i modell xxl som hela tiden håller på att trilla av.

Sjukt snabb dessutom.

Funderade ett tag på att skaffa såna där kompressionsbrallor. Vad jag förstått är det jättedyra byxor som trycker ihop ens muskler så att man blir snabbare. Fråga mig inte hur den vetenskapen fungerar men det gör den säkert. Jag tror dock jag struntar i det tåget och väntar tills trenden kompressionsmössa är här. Komprimerar ihop hjärnan och får en att prestera bättre mentalt. DET tycker jag låter som en bra idé, då ska jag ha den jämt på jobbet 

Adventsljusstake

Den här lilla skapelsen gjorde mig så stolt i förra veckan att jag mmsade bilden till hela släkten.

Ester hade fått syn på en äggkartong på dagis och förvandlade den till en adventsljusstake med färg och majsbågar till lågor.

Stolt!

Pedagogerna var lika imponerade som jag faktiskt och undrade om vi målade och pysslade mycket hemma. Vet inte om vi pysslar så särskilt extra mycket men pysslar gör vi. Bakar, målar lite, pusslar, tejpar och tejpar och tejpar.

Nu är det läggdags, jag hoppas på en natt utan mardrömmar. Inatt drömde både jag och Sixten mardrömmar. Och när vi vaknade alla fyra i vår stora säng så låg alla tätt och trångt. Sixten låg dock med huvudet vid Mikaels fötter. Förstår inte hur han lyckats snurra ner där när det var så trångt.

söndag 22 november 2015

Snöig helg

Igår kväll och natten till idag har det kommit mycjet snö här. Och eftersom det både blåst och snöat så ligger det på sina ställen på tomten 30-40-50 cm snö och i vår slänt en hel meter som man kan hoppa ner i. Härligt.

Mindre härligt att jag inte hunnit byta till vinterdäck. Men det blir det ändring på imorgon. Då ska sprillans nya dubbdäck på.

Igår var jag och en kompis i Båstad, på kallbadhuset, såg en säl och doppade oss i havet flera gånger. Det var jättehärligt. Efteråt lite soppa och ett glas vitt på Sands bakficka.

Sen åkte jag hem och bakade lussebullar. Receptet sa 30 st bullar. Men jag skulle gjort fler för det vlev 30 gigantiska bullar. Och så gjorde jag "franska skurna pepparkakor". Smör, mjöl och sirap och nejlika, ingefära och kanel så det blev pepparkakor av dem. Och så hackad mandel. Gott! Hittade recept på ica.se, som oftast.

Bra helg.
Om en vecka är det advent!

torsdag 19 november 2015

Att ljuda

Ester har sen ett tag börjat intressera sig för bokstäver. Och vi har nu börjat prata lite om vad ord innehåller för bokstäver. Vi ljudar.

Hon är duktig på det,  kan ofta säga vilka bokstäver som är i ett ord. Men det kan vara klurigt innan man har lärt sig att prata helt rent. Idag lätt det såhär.

"Mamma, jag vill ha något som börjar på Fffff"

"Hm, menar du Ffffrukt?"

"Neeeej!!"

"Är det kanske F-f-fffika?"

"Nej..."

"Men vad kan det vara då?"

"Amen mamma.. Ffffoklad!"

I got a feeling!

Min träningsinspiration sprider sig.

Nu har den spridit sig hela vägen till Båstad, till Friskis och Svettis. Jag köpte ett 4 månaders kort där och plöjer just nu igenom hela deras gruppträningsschema. Tabata. Skivstång/intervall. Box. Spinning.

Det är kul att testa nytt! Och det är kul att träffa folk!

Igår träffade jag Sixtens dagisfrökenvikarie efter Skivstångspasset och jag blev så glad. Det bubblade konstiga saker ur mig. Och när hon kom på vem denna svettiga och högröda tjej var så bubblade det lite ur henne också. Jag har blivit sådan, sen jag flyttade hit tror jag. I Göteborg minns jag inte riktigt att jag var sån. Men här! Jag är så glad över varje ny människa jag känner!

Hur som. Med träningen kommer det en lång inköpslista. Som jag måste ta tag i någon gång efter julklappar men innan "lång julledighet utan semester att ta ut"-lönen.

1. Nya inomhusskor. Gummit i mina gamla som jag köpte när jag började spela innebandy i 9:an har börjat smälta. Kass. Ska aldrig mer köpa Nike.

2. En färggrann sport-BH som syns under ett ljust linne. Det är tydligen grejen. Inte Mikaels gamla Förslövs IF t-shirt med svart BH under.

3. En bandana. Min korta frisyr går inte att slänga ihop till en tofs och min svettfrilla är crazy!

4. För att inte tala om mitt R90 ställ (jordens bästa löpställ). Det borde varit uppdaterat långt innan den sista personen på jorden som skulle skratta åt mig, pappa,  gjorde just det pga mina komiskt omoderna kläder som faktiskt han köpt år 2000. Jag är inte sen att hålla med honom, men jag har liksom tyckt att de fyller sitt syfte ändå. Dessutom hål på båda benen efter en tidig morgonrunda 2004 som slutade i att jag skrapade båda knäna blodiga, ringde pappa och grät hejdlöst och fick honom att tro att det värsta hänt 3 gånger om innan jag lyckats få fram att jag snubblat på en trottoarkant.

Summa summarum: fattig jul, vältränad mamma!

måndag 9 november 2015

Rensa skallen i mörkret

Det har blivit så mörkt!

Häromveckan var jag och en kompis ute och gick en kvällspromenad.  Hålerundan kallar vi den. En trevlig fem/sex kilometers runda genom byn och sen en sväng i skogen längs sluttningen på Håle Hall. Det är gatlyktor genom byn men mörkt i skogen. Mörkt som i, jag ser inte mina fötter men ändå tillräckligt ljust för att det ska blänka lite i gruset framför en och leda en på rätt väg.

Vi är inte så tysta när vi går.

Så det har aldrig fallit oss in att vara rädda för något där i mörkret. Men om det nu mot all förmodan skulle ligga kvar något vildsvin eller en förlupen älgkalv i något snår när vi går förbi så kommer de få höra på diverse utdrag ur vår vardag och aldrig mer våga sig dit igen.

Ja vi är varken tysta eller rädda där vi går.

Det är rofullt i mörkret. Idag sprang jag samma runda. Man hinner tänka så mycket. Och denna gången tänkte jag på att det knappt var någon ute i blåsten. Att det kändes som att jag ägde mörkret. Sen tänkte jag på joggingmordet och vad jag skulle göra om jag såg någon bli knivstucken. Kom fram till att jag skulle ta av mig tightsen och lägga tryckförband med dem och vråla på hjälp. Kanske skulle någon höra mig och undra varför jag inte har några byxor på mig. Sen var jag hemma.

Skönt att rensa skallen lite, det behövdes.

onsdag 4 november 2015

Kläder överallt

Mikael: "Det är så tråkigt att det ligger kläder precis överallt!"

Jag: "Men det gör det väl ändå inte!"

Mikael öppnar kylskåpet och hittar Sixtens byxor väl kylda mellan två mjölkpaket.

"Sixten, har du lagt byxorna i kylskåpet?"

"Eeeem. Japp!"

tisdag 3 november 2015

Tunnelbygget

Vi bor som sagt på Hallandsåsens sluttning, med utsikt till Helsingborg, Kullen och Skälderviken. En bit nedanför oss mynnar Hallandsåstunneln ut, den södra tunnelöppningen. Det har varit ett pågående projekt i mer eller mindre 23 år.

Om en månad är det färdigt. Jag tycker det är heelt fantastiskt. Som vissa tänker om kungabröllop och Sverige tar brons i VM, så fantastiskt. Detta långa projekt som nu ska få ett slut. Som jag får vara med om!

När tågen nu kör förbi oss, alltså inte genom tunneln, tutar de vid två obevakade övergångar. Det är ett vaneljud som hörs över halva Bjäre. När jag är vid stranden hos mamma och pappa eller när jag irrar mig upp på åsen för att springa hör jag det tuta och vet då att klockan är 20 över eller 20 i.

Nu precis tutade det och jag vet att jag borde gå upp och borsta tänderna. Imorgon är det slut på tutandet. För alltid!
Det känns sorgligt och samtidigt så spännande.

Snart kommer alla att kunna åka igenom åsen, i 8 km, tack vare alla Sveriges duktiga ingenjörer (och en massa utländska ingenjörer som hjälpt till).

Och inte nog med det. Förslöv ska få en tågstation. Helt plötsligt är den här lilla pärlan på jorden ett namn på kartan. Inte bara som Peabs huvudkvarter och metropolen på Bjäre. Utan som ett ställe där tågen stannar, där man kan leva och bo och bara vara tjugo minuter på tåget ifrån jobbet eller skolan.

Jag mår bra.

Imorgon ska jag lyssna efter den sista tutan. Sen ska jag boka in invigningen och se fram emot Eric Saade skråla till Manboy i takt med att tågen börjar rulla.

Mot framtiden. Halleluja!

fredag 30 oktober 2015

Semester 2016

Då var nästa års semester bokad. En vecka i Sälen på O-ringen. Denna gången lämnar vi husvagnen hemma och bor i stuga istället. Det blir lite annorlunda i år, bland annat sittlift till tävlingen istället för buss. Ska bli roligt att springa fjällorientering.

Roligt. Svårt. Men fint.

Och så är det så roligt att få hänga med vår klubb, jag och min familj med extra familjen FK Boken liksom. "Det är ju som en sekt" sa någon när jag beskrev den fina gemenskapen.
Ja precis som en sekt, fast frivilligt att gå med och ur. Och så samlas vi runt en sport. Som en förening helt enkelt. 

Bara föreningsmänniskor fattar.


Kolla på den här filmen, jag förstår inte varför inte varenda människa håller på med orientering. Så kul. I början av filmen (6 sek) ser man förresten vår husvagn uppifrån, en blå passat utanför och en röd barnvagn.

torsdag 29 oktober 2015

Dagens hyss

Vi åkte ner till mamma och pappa efter att jag hämtat barnen på dagis idag. Ester och jag satt och målade i en målarbok bör jag hör Sixten lite i bakgrunden.

"Mamma, jag är här. Mamma. Jag är här. "

"Mmmm" svarar jag.

"Här!"

Jag vänder mig om och ser Sixten tre meter upp i luften. Han har klättrat på utsidan av trappan och står nu höst upp i trappan fast utanför räcket.

"Nej nej nej" säger jag så lugnt jag kan. Inte panik nu Cecilia. Bara var beredd att fånga. Få ungen att klättra ner lugnt och försiktigt.

"Mamma, kan du hjälpa mig här lite."

Så kommer mamma och drar upp honom på rätt sida räcket medan jag står nedanför och är beredd på att fånga 18 kg tvååring.

Kortet är enda jag hittar där man anar trappan och höjden i bakggrunden. Högst upp stod han. Ut mot hallen. Jösses.

Slutet gott allting gott.

måndag 26 oktober 2015

Prickig son

Min lilla pojk är full av prickar. Jag tror höstblåsor. Men det är nog en kraftig variant för han är prickig på fler ställen än mun, händer och fötter.

Det ser så besvärligt ut och jag är imponerad av hur tapper han är. Kämpar på. Gråter lite när det gör ont att äta men trycker sen i sig några köttbullar iaf. Min goding.
Han har blivit stor. Snart tre år. Tycker om att skoja med oss och få oss att skratta. Kramas. Stora varma hårda kramar.

På kvällarna när jag ligger bredvid honom och han ska somna är det inte längre han som somnar på min arm. Det har sen länge vänt och nu är det han som kryper upp på kudden, säger "Kom mamma" och bäddar in mig i hans varma lilla famn med armen hårt om min hals och mina andetag mot hans bröst. 

Det brukar ta två minuter, sen sover jag som ett litet barn.

Bli aldrig stor. Eller jo bli det. Men låt mig alltid få sova på din arm.


måndag 5 oktober 2015

Sorterar tvätt

Jag har ett sätt när jag sorterar tvätt.

I högar lägger jag Esters underkläder.
Sixtens underkläder.
Mikaels.
Mina.

Samma sak för tröjor.

Byxor.

Sen trycker jag ner var hög i var sin låda. Inte ett vikt plagg. Inte ett enda ihopparat par strumpor. Bara singlar. Det syns ibland. Skrynkliga kläder. Men det gör mig inget.

Det går på fyra minuter. Max.

Och jag känner liksom ett rus. Varje gång. Jag har knäckt koden. Ingen annan fattar. Bara jag. Man måste inte vika. Jag överlever!

Strumporna får vara singlar. Tills ett par morgontrötta händer parar ihop dem.

Man måste inte alla måsten.

Leva in i döden

Det var förra sommaren som min morfar dog. Några dagar tidigare satt jag i en sjukhussal bredvid hans bädd.

Små blinkande lampor på maskinen som höll koll på hans hjärtslag. Pip för varje slag.

Ändå alldeles mörkt och tyst och varmt.

Han hostade. Jag torkade hans mun, masserade hans mage och ben. När jag lutade mig tillbaka och vilade mina stela fingrar undrade han ifall baren redan stängt.

Jag log. Min morfar. Både han och jag så levande där på livets kant.

Jag tänkte på allt han gjort. På vilka han älskat. Allt jag inte vet. Allt han sagt. Han berättade att han väntade på slutsignalen att han inte var rädd. Att han levt färdigt.

Han grät inte. Jag tänkte på att jag inte grät. Som bokarna hemma som sakta tappar sina löv om hösten. Min morfar. Det var fint att han fick leva medans han levde och dö först när han var död.

Jag lyssnade på löven som föll, på de ojämna pipen. Tänkte. Snart kommer vintern.

Trassligt hår

Min dotter har varma kinder, klarblå ögon och solkysst trassligt hår.

På kvällarna ber jag om att få kamma det. Försiktigt försöker jag att sudda bort alla spår av dagens äventyr.

Fingerfärg från en rosa elefant, varm köttfärssås utan lök, ett löv från en svunnen höst.

"Aj mamma!"

Jag ger upp. Jag låter dem vara. Mina vuxna försök att ta äventyren ifrån henne.

Min vackra tjej med det trassliga håret och de solkyssta äventyren.

söndag 4 oktober 2015

Den heliga Mikaels dag

Japp, enligt kyrkokalendern är det den heliga Mikaels dag idag. Vi firar med hemmafix. Jag och barnen åkte visserligen på lite kalas i Håle Halls bokskogar och min pappa kom över för att hjälpa oss bli klara med vår nya port. Stort tack för det!

Vi har växlat av för porten redan och igår sågade vi upp ett hål. Idag skulle porten på plats. Jag har bara grundmålat den som ni ser, vilket jag är lite bitter på. Hade jag varit lite mer på hugget så hade jag kunnat täckmåla den inomhus också. Nu måste jag vänta på en helg med fint väder. Eller hänga av den och måla den inomhus men då får det stå öppet där ute. Men bagateller. Bra blev det och äntligen kan vi köra in vår åkgräsklippare.

Så småningom i höst dränerar vi klart och så fyller vi igen med singel runt uthuset och bygger färdigt vår trappa och altan som ska vara på baksidan. Ja ni ser ju en liten bit av där vi har förberett för altanen här på kortet. Det kommer bli bra. Ska visa er några före och efter kort så småningom.

Och så ska jag visa vårt nya tak! Vår tillbyggnad har numera papp med listtäckning. Gött!

torsdag 24 september 2015

Rosa läppar och kort hår

Så här ser jag ut ibland nuförtiden. Jag har lyxen att ha en kär svägerska och en kär vän som frisörer. Har aldrig varit såhär välklippt och grann förrut. Tack för det!

Här har jag dessutom ny favorit t-shirt på. Jag köpte 3 likadana, bara Gud vet när man springer på 100% bomulls t-shirtar med rätt krage, rätt passform och rätt längd på armar igen. Så det är bäst att passa på!

Och så har jag råkat kolla lite på Geordie Shore och blivit inspirerad och skaffat mig själv läppstift i bästa Geordie Shore anda. Min annars så bleka och fegt sminkade nuna älskar det!!! Varför har jag inte kommit på detta innan?! Vågade ha på mig det när vi grillade i skogen häromdagen och ibland på kvällarna i soffan när jag får feeling. Och på Malins bröllop såklart. Hah. Men snart! Förslöv be prepared på Förslöv Shore Cia!

måndag 21 september 2015

Stängd förskola

Idag hade förskolan stängt. Då slog Marre och jag våra påsar ihop och åkte till scoutstugorna här i skogen. En väldigt rolig förmiddag före både mammor och barn. Vi grillade korv och barnen lekte. Kände mig som vilken världsvan friluftsmänniska som helst om man räknar bort det mögliga korvbrödet, att vi glömt vatten och fick släcka glöden med saft och att jag fick köra hem efter grillgallret då vi inte hade kniv att tälja pinnar med.

Världsvana!

Det värsta som kan hända Sixten är blöta kläder. Och rätt vad vi var ute och promenera blev ena benmudden fuktig och byxorna skulle "AAAAAV!".Därav barbent i september. OBS jag hade ombyte vid elden så han har inte förfrusit. Tvärtom var han helnöjd.

tisdag 15 september 2015

Bröllop

I helgen var vi på bröllop. Till barnens och vår stora lycka åkte Mikaels föräldrar och barnens kusin hela vägen från Kalmar för att vara barnvakter hela helgen.

Vi kom iväg redan fredag lunch och tur var väl det för vi var inte framme förrän vid åtta på kvällen. Vi skulle nämligen till Storfors - Värmland för att fira min bästa vän Malin som skulle gifta sig med sin Jonas.

På vägen hämtade vi upp min andra bästa vän Annika och hennes Mikael. Sen satt vi i sex timmar och fnissade bak i deras bil och låtsades att vi var på väg till ännu ett av alla våra ungdoms orienteringsläger.

För att förtydliga är vi fyra bästa vänner. Malin, Camilla, Annika och jag. Also known as Boken Girls. Vårt bandnamn. Spice Girls var upptaget så det fick bli en variant på orienteringsklubben FK Boken och vårt favoritband. Vi har hängt ihop mer eller mindre sen vi var 7? 10? Vem vet. Längre än jag kan minnas helt enkelt.

Ibland går det ett år utan att vi hörs, någon föder ett barn en annan byter jobb. Sen ses vi och allt är som vanligt. Inga krussiduller. Inget "åh vad längesen det var ledsen att jag inte hört av mig (feeet skuld)". Bara: "hej ska vi sätta på oss mysbyxorna och fnissa lite?".

Det är skönt. Jag tänker på den där låten "I see your true colors thats why i love you" med Ane Brun inte Cyndi Lauper. Och så tänker jag lite på Hanson brothers med Mmbop för att den var så jevvla bra när vi satt på Camillas flickrum och skrev ner texten.

Ja men var var jag...

Malins bröllop!! Temat var skog och in i kyrkan stövlar en snygg Malin i vit klänning och Jonas i tuffaste jägarstassen. De flesta gäster eller alla värmlänningar hade sina finaste jägarkkäder på sig, skjorta, väst, knästrumpor och stövlar. Alla nämnde ripa, älgstudsare och häger minst tre gånger under kvällen. Det kändes som att man var i filmen Jägarna minus morden. Mitt i skogen i en loge vid Malins och Jonas torp, som hämtat ur en dröm. Rådjuret som vi åt hade fått sina horn upphängda på väggen och kantarellerna och lingonen var nyplockade. På kvällen eldades det stockar, alla verkade mer vana än mig vid kombinationen eld och alkohol, jag insåg att jag eventuellt gjorde mig bättre på dansgolvet än snubblande runt en eld.

Så himla skön stämning och härligt gäng. Det var ett tag sen jag skrattade så mycket! Tack för det Malin och Jonas och all lycka i livet!

måndag 14 september 2015

O-ringen 2015

Förutom en vecka i Kalmar, besök på Borås djurpark, sköna dagar i Stora Hult, korvgrillning i Håle, hemmafix, hemmalek och mer så var vi på O-ringen i sommar.

Detta året gick orienteringstävlingen i Borås. Mamma och pappa sprang också och var snälla och lät oss bo i deras husvagn, så vi var fyra vuxna och två barn i en husvagn. Det var faktiskt inte så trångt som det kanske låter, vi var ju mest utomhus. Alla sprang inklusive barnen, de var anmälda till knatteknat och tyckte det var skoj, nästa år vill dock Ester springa en "riktig" bana. Och det ska vi nog kunna ordna, jag tänkte att vi skulle kunna ta en riktig bana redan i höst tillsammans men vet i tusan om det blir någon helg över för det. Vi håller på att greja en massa hemma. Vi får se.

Det är så roligt varje år att se barnen anpassa sig så snabbt till detta husvagnsliv. Vant springa över till Janne och Tittis husvagn, leka kurragömma med de stora barnen eller fylla på vattenflaskan bland 25 diskande orienterare.

Det är en av höjdpunkterna på året.

Nästa år går O-ringen i Sälen. Då ska vi bo i stuga och åka lift till tävlingen. Springa på kalfjället och avverka höjdmeter. Sist jag var där och sprang var på Rikslägret 1995. Snart är det dags igen.

Inte så bra

"Mamma det har hänt något som inte är så bra" säger Ester.

"Jaha, vad då för något?"

"Sixten har ett huvud i sin mage"

En helt vanlig dag uppe på Bokesliden. Jag får be fröknarna (fruarna?) på dagis kolla noga i blöjan imorgon för att vara säker på att det kommer ut.

Men det gör det nog. Så småningom.

fredag 3 juli 2015

Tar semester

Nu går jag på semester. Fem veckor. Orienteringstävling tjoget i helgen, Kalmar en vecka, födelsedag, husvagn, O-ringen, jordgubbar, skog, bygga trappa, hav, sola, bada, mysa.

Ha det gott.

torsdag 25 juni 2015

Skriver brev till idolen

Allting började med Wildkids. Ett SVT producerat äventyrsprogram för barn och det är faktiskt riktigt bra, det tycker Mikael och jag också. Det är till och med bra fjärde, femte och sjätte gången. Men sen började det bli lite tjatigt.

Hur som helst, Ester och Sixten tyckte det var toppen. Men så tog det slut. Och det fick ersättas med sporadiskt kollande på Gladiatorerna, Fångarna på fortet osv. Tills en dag.

Mästarnas mästare 2015! I premiärprogramet gled Glenn Hysén fram på scenen och någonting hände i min lilla dotters stora hjärta. Någonting som började anta formen av hennes livs första idoldyrkan. Jag vet inte exakt vad det var som tände gnistan, men kombinationen "ljust fint hår" och att han hejade på samma fotbollslag som pappa var och är en oslagbar kombination.

Så det ville sig inte bättre än att vi fick skicka en teckning och ett brev till honom. Adresserat:

"Till min stora idol Glenn Hysén
Någonstans i Göteborg (typ Örgryte)"

Och än har det inte kommit i retur.


Esters handstil har utvecklats mycket bara sedan det här skrevs. Hon har numera perfekta S och E:n faktiskt. Och jag är så stolt och imponerad, men inte alls förvånad. Hon har nämligen alltid haft känsla för det där min lilla tjej. För form och system, geometri och färg. Bygger lego i perfekt symmetri med genomtänkta färgkombinationer, kommer jag till dagis och hämtar henne så har hon lyckats sätta ihop en tredimensionell stjärna av magnetgrejerna med rött och blått i väl valda kombinationer, pusslar, ser och tolkar. På 4-års kontrollen så sa de att hon hade nått samma utveckling som kunde förväntas av en 6-åring. Ja alltså det finns ingen hejd på allt jag vill berätta och få ur mig om min älskade dotter. Ja ni vet ju hur det är. Så här kan det se ut om vi sätter oss och pärlar.






lördag 9 maj 2015

Rent hus

Två saker som får mig att känna mig nöjd idag. Grundmålade förrådsfönster. Äntligen! Skrapat bort kittet, oljat, grundmålat och härnäst på med nytt kitt och toppmåla dem i samma nyans som våra nya fönster på ovanvåningen. Nu vet jag hur man gör och att jag klarar av det så nu står våra fina T-post fönster äntligen på tur.
Det blir grått trots alla fina färger här i världen. Jag är lite rädd för att tröttna på en färg och eftersom vi har aluminiumfönster på ovanvåningen är det ju inte bara att måla om. Men ytterdörrar ska i alla fall få färg på sig så småningom. Jag lurar på någon varm gul.
Men en sak i taget. Just nu är det baksidan som står först på tur. Måla förrådet. Och riva vår hemska, livsfarliga balkong. Vi ska bara ha en trappa ner från köket och inte en hel uteplats/balkong som är nu. Jag fick för mig att fråga Weland om en trappa. Kunde ju vara snyggt med en varmförzinkad fin sak med trädetaljer för mindre industrikänsla. 63000 exk moms!! Skickade tillbaka ett mail:

"Åh herre jesus gud i himmelen vad dyrt. Det räknade jag inte med. Ursäkta att jag tog din tid. Men skulle vi kunna köpa stegen och avsatsen (1x1) bara?"

Vi får se vart det slutar..

Åh vad skönt att vara igång. Det är så roligt i år när alla kan vara ute tillsammans och fixa. Det har inte gått riktigt innan då det alltid funnits någon blöja att byta, banan att hämta, nalle att plocka upp ur vattenpölen osv. Men nu gillar barnen att vara med och greja eller så leker dem tillsammans.

Ja och så det sista kortet. En ren hall! En ren hall trots utedag och spring in och ut och hit och dit. Gött!

PS Gode Gud, om du läser min blogg, ge oss målarväder imorgon.

måndag 6 april 2015

Vägval

Ester diskuterar vägval med klubbkompisen och Sixten pustar ut efter dagens knatteknat.

onsdag 1 april 2015

Påsk

Så var det påsk. Igen. Fint med vår och väntande värme.

I påsk ska vi vara hemma, eventuellt ska vi gå på Hallandsåsutställningen som har öppet. Det har den iof alltid och vi har redan varit där en gång. Men det är så roligt att gå på "museum" och det tror jag barnen kommer uppskatta också. Trycka på knappar och rita och klättra och lite annat som brukar vara fixat för barn.

Sen ska vi gå på mammas vernissage. Hon ställer ut och säljer sina akvarelltavlor parallellt med konstrundan.

Påskmiddag.

Leta godisägg som påskharen lagt i trädgården.

Passa på att äta många Anton Bergs marsipanägg som bara finns några ynka veckor om året.

Förra helgen tog vi en förmiddagstur till Dagshög, skånes största gravhög. Kan det stämma förresten, kiviks kungahög är ju också gigantisk. Dagshög ligger här i närheten precis nere vid havet och vi var där och gick, drack varm choklad och Ester och Sixten upptäckte att det är väldigt roligt att testa sina klättertalanger bland stenarna vid vattnet. Jag hade velat åka dit igen, men vi får kanske spara det till en annan helg. Nu var vi ju där alldeles nyss.

torsdag 19 mars 2015

Norrsken

Ställde klockan inatt för att se norrskenet som skulle härja över himlen inatt. Detta fina fotot togs natten innan över Bjäre. Var uppe tre gånger och stirrade upp på en mörk men stjärnklar himmel. Syntes inget norrsken alls, känner mig lite snuvad av naturen på norrskenet.

Har fått för mig att det ska låta också. Yla liksom, eller hoa snarare. Men det kanske bara är min fantasi som hittat på det, på samma sätt som det en gång hittade på att örnar äter upp ögonen på en om man tittar på dem för länge, att spaghetti växer på buskar och att man alltid måste skaka mellanmjölken annars skiktar sig grädden.

Hoawha hoooowaa whaaa. Nä det låter inte så vettigt när jag tänker efter..

Hur som helst så varken såg eller hörde jag något norrsken inatt.

tisdag 17 mars 2015

Jakten på lycka

SVT har nyligen avslutat ännu en fantastisk serie, Familjer på äventyr. Den handlade om familjer som vågar trotsa normen, packa ihop sitt pick och pack och ge sig ut i stora vida världen. De som jag har tyckt varit roligast att följa var de så kallade "Seglarna" som bott på en båt i 12 (jag tror det var 12) år. Först 8 år för att spara ihop pengar och sedan begett sig iväg ut på en jorden-runt-resa på 4 år! Dessutom har de hunnit få två barn under denna tiden, nu 8 och 6 år. Som hänger med på detta stora äventyr, hänger i masten och käkar bananer vid en söderhavsö och äter havets alla fiskar och träffar nya människor. Häftigt!

Det som jag bär med mig mest efter att ha sett serien är trots allt inte ett enormt behov av att segla jorden runt, det jag bär med mig är definitionen på lycka.

Tid.

För jag håller med dem när de förklarade att de hade hittat definitionen på lycka och att det var att ha tid. Tid för dem man älskar och tid för sig själv. Det är inte sakerna man äger eller kläderna man bär, snarare tvärtom. Varenda sak man äger har man betalat med pengar och för att få pengar har man betalat med sin tid. Så har man mycket saker, har man förmodligen också lite tid.

Jag tror kanske det är det här som har snurrat i mitt huvud varje gång jag tänker "hm, jag borde också köpa en ny duk, tavla, krukväxter i fönsterna, gardiner, geggamojakläder till barnen, nya Converse osv" men aldrig kommer mig för att göra det, eller så gör jag det men det tar emot i en evighet innan jag kommer dit.

Jag har inte kunnat sätta ord på det innan utan mer bara känt att det är inte värt det. Jag får inte ut tillräckligt mycket glädje av en ny fönsterlampa som det kostar mig i pengar/tid. (Med betoning på JAG, jag förstår att inte alla anser att lycka är tid utan att det kanske faktiskt är just den där nya TVn.)

Det är inte värt det.

Så tack SVT för att ni satte ord på det åt mig.

lördag 14 mars 2015

2-års kalas

Har nyss lagt en nöjd 2-åring. Sen Sixten sa sitt första ord. Traktor. Så har det liksom bara blivit mer och mer fokus på bussar, traktorer och allt annat spännande på fyra hjul. Så födelsedagskalaset hade temat traktorer.

Han verkade väldigt nöjd.

Jag hade gjort en hallongräddtårta med marsipantäcke som skulle föreställa gräs med små strösselblommor på. Limmat ihop ett staket av tandpetare och spritsat chokladpudding efter traktorn så att det skulle se ut som en uppplogad åker.

Jag var i alla fall nöjd. Och Sixten var djupt imponerad över att man fick ha leksaker i maten och fortsatte med det senare också.

torsdag 12 mars 2015

Helsingborg

Idag åt jag min lunch ute under solen och den klarblåa himlen. Detta var första lunchen som jag tog för mig av den fantastiska vyn som Helsingborg bjuder på inte långt från min arbetsplats.

Det är minst sagt en pampig vy och jag njöt av att bara få vara där i stunden. Sitta och försöka minnas alla gånger jag gått längs med Kulla gågata, tagit färjan över sundet, rumlat runt på kullerstenen utanför Tivoli eller kollat på bio med min familj. Det var längesen jag satt så, själv. Kändes lite förbjudet och tråkigt att avbryta stillheten och plocka upp kameran för att göra ett löjligt försök att föreviga utsikten, som om det ens fanns en möjlighet att fånga tillfället i en bild. 

Det kommer bli fler sådana här luncher. Välkommen vår och sommar.

tisdag 10 mars 2015

Funderingar om sommaren

Oj oj oj vad det bubblar ut tankar och fantasier från Ester nuförtiden. Hon längtar till sommaren väldigt mycket. Och när jag frågar henne vad sommaren är verkar det vara en kombination av värme, hoppa på studsmattan och att bo i husvagn med familjen vi semestrade med i somras.

Jag längtar också till sommaren men en sak i taget. Först påsk och vår. Idag planterade jag en vårkruka utanför, det är ju påsk snart till och med. Och på torsdag fyller lillebror 2 år.

Han har varit sjuk ett par dagar nu men verkar vara på bättringsväg. Min lilla plupp som gillar att kramas och att läsa (med läspande ss, så himla sött!). Ikväll har han och jag suttit och pillat i oss granatäpple. Jag är glad över att han också gillar sånt där som jag gör, hallon, blåbär osv.

söndag 8 mars 2015

Klär väggarna

Det tar lite tid för mig, det här med tavlor. Eller för oss. Men nu har väggarna kompletterats med två favoriter.

En karta över Göteborg. Som ett minne från där Mikael och jag träffades och från en period jag alltid vill komma ihåg. Och så Brittan the one and only. Behöver jag ens förklara varför. Varför inte liksom.

När Mikael har lyckats bestämma sig kommer det upp en Liverpool FC plansch också eller liknande.

lördag 7 mars 2015

Ny frisyr

Hade bokat klipptid till Ester men hon var inte på humör och jag som bara skulle klippa luggen efter henne tog hela klipptiden.

Plötsligt händer det.

Nu är jag korthårig igen.

Trivs riktigt bra.

söndag 1 mars 2015

Åhustävling

Så var orienteringspremiären avklarad. Pappa och jag satte oss i bilen imorse och körde hela vägen till andra sidan skåne. Furuboda söder om Åhus. Jag har varit på läger där när jag var yngre men kände inte igen skogen från de tillfällena däremot mindes jag terrängen från en av sommarena etapper på 5-dagars. Så jag visste att det var klurigt och gällde att veta var man var hela tiden.

Det gick bra. Jag bommade knappt en meter, kände mig hyfsat snabb trots att det var mycket att trampa sand.

Men så gör jag något jag aldrig gjort förr. Inte vad jag kan komma på. På 23 år. Hoppar över en kontroll! Snopen blev jag när jag kom i mål och fick höra "ej godkänd". När jag sen gick igenom kartan kom jag på att jag sprang och tog 5:an och sen läste från 6:an till 7:an. Jag glömde 6:an. Så himla dåligt, förstår knappt, måste varit trött och ja. Kass. Jag kan kanske skylla på att det var premiären, fast nej... störigt!

Pappa vann alltså, sen Janne och sen Krister.

Bättre lycka nästa helg. Om inte Mikael vill springa då istället.

torsdag 26 februari 2015

Gå och lägg dig pappa Åberg

Idag har varit en dag likt många andra men med ett extra roligt avslut. Var på afterwork i ostbutiken med några bygg- och arkitektjejer som jag är så glad att jag haft möjlighet att lära känna. Känner mig högst priviligerad att få höra av deras erfarenheter och planer och få dela med mig av mina egna små funderingar.

Jag skulle så gärna vilja starta ett nätverk här i Förslöv också. En bokcirkel. Men kommer liksom inte till skott.

Läste den här artikeln idag som gjorde mig så rörd.

http://www.hd.se/kultur/2015/02/25/godnatt-pappa-aberg/

Vad fint och vad skönt att läsa något om nattningen som inte handlar om den eviga kampen att få barnen att somna själva. Vi har gett upp på det. Eller inte gett upp egentligen. Vi har nog aldrig riktigt velat det egentligen och slutat sträva efter det för länge länge sedan om vi ens någonsin har gjort ett helhjärtat försök. Jag sover/somnar gärna med dem, faktiskt så kan jag redan nu våndas över att de så småningom kommer att vilja sova ensamma, växa upp och allt det där. Huh. Vems andetag ska jag då lyssna på mitt i natten.

Ja förutom Mikaels då såklart.

En liten bit av den omnämnda dikten.

Så gå och lägg dig, pappa Åberg
jag vet att du är trött
så slipper du somna på golvet
och i stället få vila
intill det finaste du har.

Dela säng och cykler,
pappa Åberg,
med Alfons snusande intill
lägg armen om hans lugna kropp
känn hans fotsulor mot ditt lår
låt sömnen komma som en vän
och andas lugnt
i takt.

Godnatt

tisdag 17 februari 2015

Vi har lagt ner

Min kampsportsträning har legat på is ända sedan jag glad i hågen studsade till träningen, ryckte i dörren bara för att upptäcka att det var låst. Smsade tränaren och undrade om tiden var ändrad.

Nej. Svarade han. Vi har lagt ner.

...

Så var det med det. Jag blev faktiskt  ledsen. Tom. Det var så roligt att vara tillbaka på mattan. Och jag hann lära känna många roliga träningskompisar. MMA visade sig vara roligt inte bara på grund av boxningen utan också brottningen. Ja herregud finns det någon som inte tycker det är kul att brottas. Innerst inne.

Jag kan prata mig trött om varför det är så roligt. Men i kort är det träning utan att man tänker på det. Kämpa, spänna varenda muskel i hela kroppen, bli trött så att man blir yr men alltid avsluta med ett leende. Eller ett "nu kör vi igen och denna gången vinner jag". Efter varje träning ha en t-shirt så svettig att man kan vrida ur svetten ur den. Hur ofta händer det på gymmet, i ärlighetens namn?

Och så gillar jag att det gör lite ont också. Det kan göra ont att springa också. Men väldigt sällan tar min motivation mig dit.

Hur eller hur. Efter några veckors sörjande var det dags att göra något. Så ikväll blev det gamla vanliga löprundan. 3 minuter långsammare än sist. Inte särskilt skoj. Men ändå helt okej. Jag har börjat se fram mot ljusa vårkvällar och att orka milen runt förslöv igen eller långa rundan i skogen. Och snart är det dags för orienterings vårtävlingar. Ja det kanske kan bli kul igen. Men jag funderar på att införskaffa ett gymkort...

...funderar.

fredag 13 februari 2015

Maginfluensa vs förlossning

Två maginfluenser på två veckor.

Känns som att vi tillslut fick sota för att vi slapp kräksjuka förra året och lyckats hålla oss friska allihopa länge länge.

Sist jag hade maginfluensa var jag gravid i vecka 36 med Sixten. Det var faktiskt värre än den stundande förlossningen.

Om man räknar bort den där stunden när han precis var på väg ut, utan bedövning, och min syn försvann. Allting blev mörkare än vanligt mörker och i nästa ögonblick försvann alla ljud samtidigt som fotbollen mellan benen växte och blev till hela jordklotet. Jag hann tänka. "Okej. Nu dör jag. Hoppas de får ut honom och fattar att jag är död och att de borde sätta en adrenalinspruta i hjärtat på mig". Och jag trodde jag dog på riktigt och var sådär kylig och tänkte. Synd. Jag tänker faktiskt ganska ofta på det. Och hoppas att det är så det känns sen också. "Ja det var synd det här, men vad roligt det var medan det varade". Det tröstar mig ibland.
I nästa stund hör jag Mikael "Andas Cecilia, andas!". Ingen märkte att jag dog.

Nu i efterhand tror jag att det var min kropp som reagerade på den värsta stunden av smärta genom att stänga av alla intryck. Tack för det. Och jag kan förstå den, smärtan var så stor att den liksom blev större än en känsla. Det blev det där jordklotet som bara växte och växte och tillslut inte gick att hantera.

Fantastisk. Skulle kunna göra det igen och igen och igen. Hellre två förlossningar på två veckor än två maginfluenser. Lätt.

söndag 11 januari 2015

Syskon

När Ester var som Sixten är nu kom Sixten till världen. Jag har svårt att förstå att hon inte var större, 1 år och 9 månader. Hon som pratade massor och pusslade svåra pussel och var så rädd och försiktig om sin nya lillebror.

Samtidigt så var jag väldigt medveten om att det var lätt hänt att låta stora syskonet bli för stort när det kom en till. Jag ville ju låta henne få vara lite också. Och det låter jag fortfarande henne vara, om hon vill, oftast vill hon ju vara en stoor tjej.

Imorgon är det fredag. Ledig dag. Mikael tränar P16 på kvällen. Trist tid men det är bara tills de kan spela på konstgräset igen. Han är hemma till 19. För oss hemma blir det Mexikansk afton, ett något glammigare namn än Taco-fredag men samma sak. Jag brukar skippa chipsen och köpa en alternativ Fairtrade-kryddblandning utan socker och utan massa E-grejer i. Mest för att den är mycket godare och smakrikare. Kommer inte ihåg vad den heter. 

fredag 9 januari 2015

Bygga om feeling



Fick lite byggfeeling här hemma.

Allting började med att diskmaskinen hemma gick sönder, den gick inte att stänga. Inför nyår och allt. Jag fick lite panik.

"Men Mikael på riktigt, HUR ska vi göra?!"
"Vi får väl diska för hand.."
"Diska hurdå?"

Men sen var det bara en kniv som satt i kläm (jag var säker på att jag kontrollerat detta!!!) så allt löste sig och maskinen gick att stänga. I en kort stund gick dock mina tankar på högvarv. Vi har en liten diskmaskin nu, en smal, och jag vill gärna köpa en stor om vi ändå ska köpa ny. Då måste vi bygga om köket. Då MÅSTE vi bygga om hela nedanvåningen. Och ja.. sådär rullade det på och nu har det mynnat ut i lite skisser på ny planlösning på nedanvåningen och massor av inspirationsbilder. Ja, lite drömmar helt enkelt, inget konkret som vi ska ta tag i just nu. Men ändå. Delar med mig här nedan av lite smått och gott.

Kök, vi har ju ett gammalt hus och jag förstår grejen med att bevara känslan av det gamla. Samtidigt är jag alldeles för praktisk och glad i moderna enkla snitt för att ha det gammaldags. Så detta tyckte jag var en perfekt kombo, gammal färg men nya moderna snitt. Och så en bänkskiva i betong på det helt enkelt för att vi är konstruktörer and we're lovin it.

 







http://media-cache-ec0.pinimg.com/736x/64/a9/d7/64a9d7d538ead84bc213f373f7ab0469.jpg

Badrum. Ljust men med något färgigt underbart marakechmönstrat golv som verkar dyka upp överallt nuförtiden. Helst lite färggladare än här nere, gult grönt, rosa.



Underbart att få fundera och drömma och planera. Men som sagt.

torsdag 1 januari 2015

Nyårsdagen

Igår var Mikaels bror här med sin familj och firade in det nya året. Vi har firat ihop mer eller mindre de senaste 7 åren kanske. Ja jag vet inte riktigt hur många gånger men fler än vad jag minns och tillräckligt många för att vi ska hunnit vara barnlösa, gravida, ammandes, gravida, ammandes och nu i år sovandes.
För självklart somnade vi när vi skulle lägga Ester och Sixten, Mikael och jag på var sitt håll. Jag vaknar med ett ryck halv tolv och mådde sen sådär för-lite-sömn-illa resten av kvällen. Men annars var det bra. Det var roligt att de kom hit.

Och Ester och Sixten tyckte också det var kul, de somnade redan 17 nu ikväll, nyårsdag. Ester somnade först i soffan och när Sixten såg att syrran sov la han sig bredvid och somnade på cirka 30 sekunder.

Ser fram mot nya året. Fem saker på min lista.

1. Fortsätta träna
2. Styra upp ekonomi nu när vi jobbar båda. Dvs börja spara till bil, semester och hus
3.

..äh det blev inte så många saker. Jag ska helt enkelt bara fortsätta fortsätta.

Gott nytt år.