Sidor

onsdag 18 januari 2017

Kaftan

Jo. Här var den.
Kaftanen av Rodebjer.
Jösses vad fin.
Som ett eget litet hav att simma runt i på fest.
Så. Nu ska jag bara vänta på att 3000 kr ploppar upp ur något hål och säger;
"Hej, det är vi som ska hjälpa dig klä dig i ett hav. Alternativt köpa två nya sommardäck"
"Ursäkta, jag hörde inte det där sista. Sommarschmäck vadå? Ta mig till havet och gör mig till kung i kaftan.

Tack."

tisdag 17 januari 2017

Bröllop

Dagens gråtattack kom med ett brev på posten.

Min lillebror ska gifta sig med sin underbara norrlänning.

En så fin inbjudan vi fick, full av förväntan.

Nu ska jag leta efter en fin klänning och skor hela vägen fram till juni. Åh vad gött. Eller kanske en sån där cool kaftan. Har för mig jag såg en jättefin av Rodebjer. Men jag får vänta lite på sommarfärgerna. 

Vad skoj det ska bli att träffa Maries familj och deras vänner. Bland annat. Allt annat ska bli skoj också. 

fredag 13 januari 2017

Kort innebandykarriär

Breddläger i Glimåkra.
Jag är 13 år och kär i nästan alla.
På kvällen spelar vi innebandy.
Jag vet egentligen inte hur man gör.
Speciellt inte när alla sitter runt om och tittar på.
I skogen tittar ingen när man gör fel.
Plötsligt finns det en möjlighet att träffa bollen.
Jag tar sats och skjuter.
Missar bollen.
Träffar en av killarna jag är kär i över ögonbrynet.
Klockren träff med klubban.
Han spräcker ögonbrynet.
Jag svimmar.
Sånt händer aldrig i skogen.

torsdag 12 januari 2017

Sammanfattning 2016

Ett litet livstecken. Ett försök till sammanfattning av året 2016. Jag ska försöka leta fram lite bilder trots att jag tar så få kort. Vi börjar från början.

Januari
...

På riktigt vem tror jag att jag är? Någon form av minnesguru? Det här blogginlägget kommer aldrig att fungera.

Hmm..

Ester började på simskola! Jag snabbspolar fram till idag ett litet ögonblick här och vill bara hälsa att hon fortfarande gillar det mycket och kan simma jättebra nu "Världens-bästa-barn-fanfar i mitt huvud". Dessutom har Sixten också börjat och trivs också.

Februari
Okej, jag hittar ett kort. Det är från när barnen är sjuka. Vabruari. Vi har byggt en koja där de sitter och tittar på film. Det var ett jätteprojekt att få ner skärmen på golvet och att få sladdarna att räcka till och samtidigt undvika att barnen utvecklade någon dammastma attack av sladd-/datadammet under tiden. Men det var det värt. Och nej vi har fortfarande inga sådana där paddar, datorn fungerar fint.

Mars
Sixten fyllde tre och vi var på Lalandia vid tillfället. Han var nöjd, vi med. Vi åkte dit med våra fina vänner med två barn i samma ålder. Sixten är fortfarande helt övertygad om att alla paket han fick var från dem. Dem har verkligen en vän för livet i honom efter det.


April
Mikael och jag firade femårig bröllopsdag. Och jag kom ihåg det! "Världens-bästa-fru-fanfar i mitt huvud". Jag överraskade honom och min bror passade barnen. Tack lillebror! Jag skrattar fortfarande åt din statuscheck när vi kom och hämta dem;

"Det har gått jättebra, vi var på lekplatsen och jag var bara av med dem en gång".

Nedan ett kort på mitt fikusträd-to-be som jag fick lov att norpa från jobbet. Vi flyttade vårt kontor och jag ville ha en souvenir från gamla adressen men mest av allt vill jag ha en massa fikon.
Maj
Vi byggde klart vår altan och vår trappa ner från köket. Tack gode gud för Mikael, det är han som står för det finstilta och det perfekta. Hade det bara varit jag hade den visserligen varit klar för ett halvår sedan och helt funktionell, men inte självklart i våg och helt säkert väldigt sned. 


Vi åkte till Göteborg en helg utan att smitta ner min bror och hans fästmö med kräksjuka, influensa, digerdöden etc. Check! Sixten och Ester fick gå på gigantisk godisbutik. Ester fick Fatal Error och kunde inte bestämma sig för något. Sixten gick på repeat "En sån vill jag ha, en sån, en sån, en sån, en sån, en sån, en sån".
 Vi badade i vår pool.
Juni
Mikael och jag gick ut och åt på restaurang. Jag hetsade "allt-måste-vara-klart-innan-semestern-hetsen" och höll på att gå av på mitten.

Det var.

Tufft.

Juli
Åh juli. Semester. Hur sammanfattar man detta?

Med lite glimtar bara.

Lars Winnerbäck konsert på min födelsedag. På morgonen kommer alla in i min säng med ljus, choklad och en sådan där 5-års dagbok. "En sån som Emils mamma har" sa Ester "så du kan skriva om Sixten.".

Jag sprang en orienteringstävling i gryningen. Tjoget. När hela familjen låg och sov i husvagnen gick jag upp och stod startklar klockan 0400. Till näst sista kontrollen fick jag solen i ögonen så att jag knappt såg någonting. Den stod så lågt och jag hann tänka, vilken konstig känsla så brukar det inte var på sommaren, men det var ju soluppgången som jag annars alltid missar. Det ögonblicket får sammanfatta den resan.

Vi bodde vid en Nationalpark - Tiveden. Vi åkte ner till sjön på kvällen för att bada. Det var långgrunt och barnen åkte på våra ryggar när vi lekte i vattnet. När vi kom upp lärde jag dem att man blir torr om fötterna om man doppar dem i sanden och sen går av sanden. Sixten följde mitt exempel och la sig naken ner i sanden och såg ut som en panerad rödspätta tills han torkade.

Sälen, vi sprang orientering igen. Vid ett tillfälle åkte Ester, jag och Mikael sittlift upp och vände. 
På vägen hem åkte vi förbi min barndomskompis Malin i Storfors, min familj, Camillas familj, Malins pappa och en annan klubbkompis till oss. Det kändes som att vi kunde göra så jämt. Och att vi kunde ses nästa dag om vi ville. Hon bjöd på älgfärshamburgare och jag blir så glad av det minnet och av att veta att Malin finns kvar där uppe i den fina stunden.

Hjo, vi bodde en natt på hotell. Insåg att vi inte var skapta för hotellmiddag på restaurang den kvällen och satte oss i parken mittemot och åt korv med mos från korvkiosken istället. Gick förbi en lekplats och hamnade på en utomhuskonsert. Ester fick feeling och dansade barfota till "I'm freee, free falling.."

Augusti
Vi, mina bröder och deras respektive blev bjudna till Mallorca av mamma och pappa. Barnen badade eller åt glass hela tiden, vi hade bra hotellrum med eget kök, havsutsikt och allt man kan önska sig. En dag gick Mikael, jag och pappa 18 km till en annan strand, drack Mojito i våra solglasögon och hade inte bråttom hem. Det bästa av allt var att ha så många man tycker om nära en hel vecka.


September
Jag hittade faktiskt inte ett enda kort. September var ingen bra månad. Känslan av otillräcklighet smög sig på redan under våren men kulminerade nu och jag behövde hjälp att ta mig ur det. En läkare ordinerade mig KBT och antidepressiva men jag tog beslutet att gå till en psykolog istället som trodde att jag behövde jobba med stresshantering istället. Det hjälpte mig en bit på vägen. Det och vetskapen att en gång i månaden får jag, som aldrig haft sömnproblem, svårt att sova och liksom som en darrning inuti mig. En krypande ångest. PMS.

Oktober
Mina tre barndomsvänner och jag möttes i en stuga utanför Mullsjö i Småland. Vi red, åt,  pratade i ett och åkte därifrån med känslan av att det trots allt fanns miljoner fler saker att säga.

November
Vi var en helg på Hooks Spa. Med min lillebror och fästmö. Jag var fortfarande inte mig själv men kunde glädjas åt att vara med personer jag tycker om. Underbart är kort.
Vi åkte också till Perstorp och invigde klubbstugans nya omklädningsrum. Det passade fint att vara en eftermiddag med så många man tycker om och känner sig trygg med.

December
I jul var jag ledig i tre veckor. Det var jätteskönt. Vi hann med att bara vara hemma, gå på bio Trolls, Esters första bia, hugga gran och bygga träkoja. Vi försökte förklara att ett trädkojebygge lämpar sig bäst för våren eller sommaren. Men tyckte sen själva att det var en skoj idé och gick ut ändå. Det blev ett vilplan med räcke runt och stege upp. Enligt Ester fattas det, bord, väggar och fönster. Vi får väl se vad vi kan få till.
Som avslutning på året åkte vi till Kalmar. Ett ögonblick från den vistelsen är när jag får sitta i Mikaels föräldrar kökssoffa, prata med svärmor, dricka te och äta hennes goda kakor. Bra avslutning på året helt enkelt.


måndag 9 januari 2017

Mer medveten?

Det brukar heta att när man får barn så blir man mer medveten om saker. Innan barn tänkte man inte på samma saker som efter. Men vad är det för saker egentligen?

Ja dels finns det ju praktiska saker. Som det här med att åka bil. När Mikael och jag var barnlösa i Göteborg och fick besök av barnfamiljer och de sa "Resan har gått jättebra hit, det var skönt." Så fatta jag aldrig vad de menade. Vadå? Bilen fungera? Ingen trafik? Men nu fattar jag. Det finns bra resor och det finns de resor som borde tagit 3 timmar men tog 6 timmar.

Men jag har upptäckt fler saker än just de där mer eller mindre självklara. Tänkte jag skulle stylta upp några.

- Mat. Jag har upptäckt att det tar mig väldigt mycket emot att truga i barnen mat. Jag föreställer mig att någon stoppar in en sked i munnen på mig när jag valt att nu får det vara nog och bara tanken gör att jag klöks. Jag förstår grejen med att "äta upp allt man har tagit till sig". Men ganska ofta är det jag som lagt upp maten och då är det ju inte barnen som valt det ens en gång. Så nej. Det här med att äta har de fått bestämma själva. Sixten har jag inte ens matat särskilt mycket alls. Kanske därför han blivit så duktig med att använda bestick.

- Fin. Jag använder sällan det ordet. Ibland gör jag ju, precis som alla andra. Men jag har axlat rollen att vara den som hittar andra ord åt mina barn. Det är ganska svårt men det går. Teckningen är färgglad. Klänningen är glittrig och ser skön ut. "Nu ska jag kamma dig så du inte behöver ha tovor som gör ont". Jag har läppstift för att det är kul att måla med färg, inte för att bli fin osv. Undermeningen är såklart att allt är fint hela tiden men jag vill inte att det ska vara själva syftet att få höra att det är fint när de ritar en teckning, bygger ett sandslott eller klär sig på morgonen. Det kan ju blir väldigt sorgligt och meningslöst att tråna efter den där bekräftelsen "fint" hela livet. Om man är fin eller inte bestämmer ju dessutom ingen annan än en själv.

- Hen. Jag säger inte ordet så ofta, jag har inte vant in det i mitt ordförråd. Men jag tänker på det ofta. T.ex fraser som: "snart kommer sopgubbarna och hämtar soporna", "imorgon ska vi träffa läkaren, så ska han skriva ut ett recept" osv. Då försöker jag undvika att i förväg bestämma kön, och bara strunta i gubbarna och säga hämtarna eller inte säga han åt läkaren utan säga läkaren helt enkelt. Jag vill inte att de ska växa upp och tro att olika roller är självklara för olika kön. Jag tänker också att jag ska undvika att anta att de gillar tjejer eller killar. De får de själva bestämma. Och om inte jag hunnit anta något redan så blir det nog lättare för dem att bestämma också.
Jag läste en så fin sak på detta tema, att det är så lite som kan hjälpa unga att hitta och acceptera sig själva som att tex fotbollstränaren säger; "så pojkar, på fredag ska vi ha lite bowling med laget och då är eventuella flick- och pojkvänner också välkomna".

- Kommentera folks yttre. Ja detta är lite på samma tema som fin. Jag pratar sällan om hur folk ser ut. Och aldrig inför mina barn. Folk ser ut. Punkt. Det finns egentligen ingen som helst anledning att fundera på varför eller hur folk ser ut. Det gör dem inte till bättre eller sämre människor, idrottare, melodifestivaltävlare eller vad det nu kan vara. Så därför sitter jag inte heller framför teven med mina barn eller över huvudtaget och funderar högt ifall verkligen "den klänningen var så passande till Marit Björgens armar", "Perrelli inte är för glittrig i för tight klänning" eller vad det nu kan vara. (Observera gärna att det inte sällan är kvinnorna man dömer). Skit i vilket kan jag tycka. Det har hänt en gång att Ester konstaterade på en tävling att "de stora människorna springer långsammare än de mindre människorna" annars pratar de aldrig om hur folk ser ut varken positivt eller negativt och det gör mig stolt.