Sidor

lördag 13 september 2014

Rösta

Glöm inte att rösta imorgon kära vänner.

Jag ska rösta Miljöpartiet i riksdagsvalet.

Socialdemokraterna i landstinget därför att jag tycker de har bäst vårdpolitik.

Miljöpartiet i kommunvalet.

Gör din röst hörd och käka lite bakelser från caféet för guds skull. Fira demokratin!

måndag 8 september 2014

Inskolning och dagisvirus

Det går inte så bra det här med inskolning. Jo, första veckan gick jättebra, jag var där hos honom men han roade ändå sig själv min lilla Sixten. Han har alltid varit väldigt modig och gått på upptäcksfärd själv och leker gärna själv också. Så jag tänkte att det här kommer nog gå som en dans. Men så i helgen började alla dagisvirus festa loss på honom och han fick hög feber, idag gjorde jag ett försök att lämna honom men det gick inte så bra. Han fick tillbaka febern och var tröstlös när jag hämtade honom efter bara en halvtimme, satt och hulkade i en lärares famn.

Usch så hemsk jag kände mig, grät en skvätt jag också. Hoppas vi hinner med lite till inskolning denna veckan ändå annars kommer det bli jobbigt för honom nästa vecka när det börjar på allvar. Mamma är dock en riktig räddare i nöden och kan hämta honom tidigt när det passar hennes schema. Känns väldigt skönt!
Jag är också glad över att det bara är en dörr mellan Ester och Sixtens avdelningar och det verkar som om de ofta har dörren öppen. Kanske hittar de varandra under dagen ibland och kan känna lite extra trygghet då.
Önskar att det vore tre månader framåt och att vi alla har rutin på allt. Sixten och Ester trivs på dagis, jag har stenkoll på allt nytt och Mikael går och smider planer om en spahelg i julklapp *hint hint vink vink*.

Här nedan är ännu en bild man inte vill sätta in i familjealbumet.

 
 

onsdag 3 september 2014

Krigsdans


Läste i en kvällstidning här om dagen om Nya Zeelands krigsdans Haka som deras landslag brukar utföra i början av en match, rugby- och basketlandslaget i alla fall.
Det slog mig att alla borde ha en krigsdans. Jag kan komma på många situationer då den känns användbar. Innan ett avdelningsmöte, inför ett Friskis-pass eller varför inte ta en stunds krigsdans i en väntande bankomatkö.
Eller är det bara min gamla högstadiedröm som gör sig påmind igen. Att livet, om så bara för fem minuter skulle brista ut i en glad musikal. Mattanterna skulle kasta slevarna högt upp i luften och skrålande köra till svenskaläraren som gav ett solo, medan alla klasskompisarna glatt dansade på borden. Var det verkligen så mycket begärt? Tänk om livet bara vore en musikal lite då och då, vad kul folk skulle haft. Känns som att de där Nya Zeeländarna har fattat grejen.