Sidor

fredag 30 maj 2014

Käkar chokladboll

Lycka är en chokladboll.

 Eller en kassapparat, ritbok, kritor, spel, byxdress, spade och kratta, eller såpbubblor. Tack så mycket kära familj för presenterna!


Det går att bli lite lycklig i magen av en hallontårta också. Kanske inte så här andra dagen, när det mest känns ångestladdat att tvångsäta upp resterna som står i kylen. Men nu koncentrerar vi oss på de BRA sakerna.


Fast lyckligast blir nog den som får umgås med sina kusiner en hel dag.

onsdag 28 maj 2014

Fyller tre år!

Grattis min roliga och fundersamma dotter på din treårsdag!

Vi lyckades smyga upp innan Ester vaknade och gjorde frukost på sängen för första gången. Så när vi började sjunga för henne var hon helt förvirrad och yrvaken lilla stackaren. Men hon lyckades lokalisera paketen på brickan och slet åt sig ett av dem. Så småningom vaknade hon till och var nöjd över att det äntligen var den efterlängtade födelsedagen.

Studsmattan fick hon syn på genom fönstret och blev glad. Så himla typiskt bara att hon gjort illa sig i foten och nu är tillbaka på kryp- och bärstadiet. Vi var och röntgade henne igår men såg inget som var brutit. Hoppas det går över snart.

Ikväll kommer familjen från Kalmar och imorgon blir det kalas.

Trevlig lång helg på er alla!



 

söndag 25 maj 2014

Fotograferar i skymningen


Mikael har varit flitigt och gått över med trimmern i nästan hela trädgården. Nåja, halva i alla fall. Det tar sin lilla tid vill jag lova, 3500 kvadratmeter producerar en hel del gräs och diverse annat grönt. 

Nu tänker kanske du "Jösses så stereotypt, mamman kollar på snooker och pappan trimmar gräset". Men nej, så är det inte. Inte alltid. Eller jo trimmern kör visserligen Mikael alltid. Men jag kör gärna åkgräsklipparen och bär på vinterdäck (tills jag fattade att bilverkstan kan förvara dem åt mig). Vi är faktiskt ganska o-stereotypa. Förutom när det gäller val av hyrfilm. VEM VILL SE COWBOYFILMER!?

Jag tyckte det blev så väldigt fint! Gjorde ett magert försök att fånga allt det härliga på bild. Men det är svårt att få med känslan och den ljumma sommarkvällen. Här kommer resultatet.

Vår uppfart



Vår enda rabatt, för att "jag orkar ändå bara rensa i en rabatt". Men jag orkar inte ens rensa i den enda vi har. Fast jag måste erkänna att jag tycker det är fint ändå. Jag gillar.. grönt.


En blomma jag sådde i slutet av förra sommaren och gått och väntat på. 70% av dem blev förmodligen borttrimmade idag, man får vara glad för det lilla.


 En grej som växte på lite skräp som jag tycker är fin och ska plantera på vårt staket/armeringsnät.


 Lite bilder på mitt land. Ja det har nog blivit mitt nu. Jag är så stolt över hur jag lyckats hålla det ogräsfritt. Och det är riktigt roligt att gå och hacka i det. Jordgubbar och potatis innan midsommar ser det ut som.


"Vad är det för ett fult litet hus?"

Jag vet inte. Det är vårt lilla röda hus i slutet av trädgården. Där fanns allt mellan himmel och jord upptäckte vi efter att vi flyttat in. Serietidningar, böcker, soffa, element, tågbanetåg, färg, dörrar. Inte porrtidningar, dem låg bakom kylskåpet. Dockor, barnvagnar och kläder. Allt. Nu finns där mest utemöbler och en dröm om ett kombinerat höns-/växthus.






Sista bilden har jag tagit till ett gammalt ogräsdödarknep. Lite rabarberblad tar kål på det mesta och det var helt gud förbannat svårt att hacka sönder ogräset där för hand. Framför löven växer några av våra hallon.

Mina solroser.



 Nej det är inte en helikopterplattformsgrej. Det är vår gigantiska studsmatta som vi i ett förvirrat tillstånd tyckte var en perfekt treårspresent. Varför, varför, varför, fick vi för oss att 4.5 meter är lagom stort? Eftersom Ester inte fyller år förrän onsdag så har vi inte "klätt" den än.



Och så en sista bild på vår praktfulla Johannesört. Den gör sig inte heller riktigt rättvisa på bild. Men den är fin ändå.



fredag 23 maj 2014

Röstar

Glöm inte att rösta i valet till EU-parlamentet på söndag.

  • Solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet.
  • Solidaritet med kommande generationer
  • Solidaritet med världens alla människor




onsdag 21 maj 2014

tisdag 20 maj 2014

Har skoj på bröllop

Det var så roligt att träffa alla gamla kompisar i helgen, gå på bröllop och fira våra fina vänner Herr och Fru Lagerkvist. Minnas svunna tider på Chalmers och glädjas åt allt som hänt sen sist. Barn, bröllop, hus och framtidsplaner.
 
Mikael och jag hade hyrt in oss på ett Bed and Breakfast bara några hundra meter från festplatsen. Smidigt och mysigt! Dit åker vi fler gånger. Jag passar på att lägga in två kort på mig själv när jag för en gångs skull är lite representabel.
 
Hemma hade det gått jättebra. Stackars farmor hade fått sova i Esters säng hela natten och Sixten hade vaknat vid fyra och varit uppe och gått. Men då tog farfar honom med ett stadigt tag och så somnade han om direkt. Så skönt att det gick lätt för både farmor och farfar och barnen!

måndag 19 maj 2014

Leker med barnen

En bloggare som jag läser ibland, UnderbaraClara, skrev häromdagen om vad man kunde göra för roligt tillsammans med barnen. Jag tyckte allt lät så roligt! Inget avancerat, inget som kostar, bara små saker som förgyller vardagen. Nu ska jag försöka minnas hur det var man gjorde en pappersloppa.

Här hittar ni hennes inlägg.



torsdag 15 maj 2014

Sover

Det är inte ofta som det går att jämföra småbarnsföräldrar med Guantanamofångar. Men när det kommer till sömn, eller den tortyr som bristen på sömn kan vara, då har vi väldigt mycket gemensamt.

Jag minns när Ester var liten, runt ett halvår, vid jul. Då hade hon en period när hon vaknade flera gånger i timmen. I tre, fyra, fem, sex veckor. Tillslut blev jag knäpp. Jag gick ner mycket i vikt och kände mig som en levande död om dagarna. Minns en natt när jag väckte Mikael och slet mitt hår och sa "Jag klarar det inte, jag bara klarar det inte, jag dör, jag klarar inte av det! Jag vill bara sova!"

(Självklart kunde Mikael ta Ester och erbjöd sig alltid men jag hade liksom en inre mental spärr att jag skulle klara allt det där. "Det är ju jag som är mamman!!" Och hade Mikael tagit Ester hade jag ändå inte kunnat somna. Jag ammade dessutom så i början var det mest jag som gav tröst.)

I samma veva berättade jag för en bekant om mitt problem, att jag aldrig fick sova djupt. Och hon svarade att "oj, det har jag aldrig varit med om, min unge sover så bra. Från 19-8 varenda natt". Jag kommer ihåg att jag verkligen fick bita mig i tungan och knyta nävarna för att inte slå ihjäl henne på fläcken.

Hemsk känsla. Missunsamhet. Men sömnbristen plockar fram det värsta ur en.

Så småningom blev det bättre. Och när hon var 11 månader sov hon en hel natt. Då ska man räkna till graviditeten också, jag sov dåligt de sista fyra månaderna. Så på 15 månader sov jag inte en hel natt en enda gång.

15 månader

Hur känns det?

Det känns rätt bra att det är över.

När Sixten kom hade jag facit i bakfickan och bestämde mig för att han får sova precis var som helst, hur som helst, bara han sover och bara jag får sova. Så han låg som sagt på mage vid min sida och ammade de gånger han vaknade medan vi låg ner tillsammans. Och så somnade han om igen. Det har varit vårt knep. Och jag är evigt glad att vi hittade ett som fungerade.

onsdag 14 maj 2014

Lagar OH-apparaten

Måste bara skryta.

På utvecklingssamtalet på Esters dagis nämner förskolläraren att Ester häromdagen försökt starta OH-apparaten. Ni vet en sån där man hade förr när det inte fanns Powerpoint utan man hade genomskinliga papper som man projicerade på väggen (Hör och häpna alla kids från tjugohundratalet!) De har en sån på dagis för att barnen ska kunna leka med skuggor och färg och ljus. Det hade inte gått att starta den och där stod en massa barn som bankade på OH-apparaten och tillslut var på väg att ge upp. När MIN dotter hittar sladden. Sticker in den i vägguttaget och TADA! Den fungerar!

Alltså världens smartaste barn eller vad! Jag blir så stolt!



 

tisdag 13 maj 2014

Skriver önskelista

Snart är det dags för min lilla loppa att fylla 3 år. Tänk vad stor min lilla bäbis blivit!


Häromdagen frågade vi Ester vad hon önskade sig och hon hade väldigt klart för sig vad hon INTE ville ha.

"Inte en nalle" (för det fick hon i julklapp)

"Inte en elefant" (för det har hon redan i form av sitt favoritgosedjur)

"Och inte bajs"

Okej söt, då stryker vi det från listan.

söndag 11 maj 2014

Virkar slipsar

Köpte en klänning inför nästa helg och letar efter en matchande slips till Mikael. Står i affären när jag ringer honom.

"Det verkar som att det är modernt med virkade slipsar nuförtiden. Vill du ha en sån?"

"Jag vill inte ha någon virkad slips."

"Men de är faktiskt rätt häft.."

"INGEN jävla virkad slips!!!"

Kejdå. Och nu efteråt är jag rätt glad att det inte blev någon. Det känns inte alls lika aktuellt nu som det gjorde då, in the shopping moment. Jag hittade i alla fall en klänning och ett par skor till mig. Klänningen matchade tydligen mina FINA blå ögon enligt cool snygg tjejexpedit. Man tackar man tackar, säger tvåbarnsmorsan, fnittrar genererat och kastar fram Visakortet. Den ska vi ha!


Det ska bli så roligt med bröllop nästa helg! Göteborg, hotell, barnfritt, bröllop och saknade vänner.

torsdag 8 maj 2014

Tittar på Svett & Etikett.

Alltså ni måste bara kolla på Svett & Etikett. Så roligt och bra.

Var gör man det?

Svt såklart.

Svt Flow närmre bestämt.

Svett & Etikett

tisdag 6 maj 2014

Är bikinimodell

Jag köpte en bikini i helgen på cirka tio minuter! (Det är sant! Resten kan ni ta med en nypa salt.)
 
A a a amazing, som Danny Saucedo hade sagt.
 
Sjukt snygg var jag. Inte alls kritvit. Slätrakade ben. Spänstig som en gummislang. Glansigt, välkammat hår och ett bländande leende. Lycklig.
 
Som på bilden nästan på pricken. Fast bikinin är cerise och inte lila.
 
Like a boss.
 

Jag har alltså inte haft någon som helst anledning att ligga på golvet i teverummet framför Liverpool-Crystal Palace i bikini och fråga Mikael frågor som:
 
"Om jag ligger på mage såhär och solar. Tycker du att det ser konstigt ut då?"
"Men om jag står upp såhär och letar efter bananer i väskan, kan man se att mina bröst är lite för små för bh:n?"
"Okej, bara en till. Om jag går såhär och om jag varit en tjej som inte är jag. Hade du då tänkt. Oj, den där tjejen har köpt för små bikinitrosor?"

måndag 5 maj 2014

Besöker idyllen


Tillbaka efter en lång helg igen.

Redan på onsdagen åkte vi till Kalmar för att besöka Mikaels, och min faktiskt, familj. Närmare bestämt Södra Hagby, en liten by söder om Kalmar där tiden verkar stå still varje gång vi kommer dit. I positiv bemärkelse. För varje gång vi åker dit så har vi tagit semester, ser fram mot ledighet, är glada och förväntansfulla och redo att bli utvilade och få ro. Så det här lilla samhället och den här sidan av Sverige får så oförskämt mycket positiva tankar av mig. Det är ett litet miniparadis där det jämt är helg, semester, bra väder, finns mycket med energi att hitta på roliga saker och mycket med tid att umgås, gå långpromenader och äta gott.


Och alla hus är så vackra, stora, tvåplansvillor i trä med småländsk snickarglädje i varje hörn. Alla människor är så lyckliga och ja.. det finns ingen hejd. En bit av mig vill flytta dit! Men jag anar att det blir vardag där också någon gång.

Sixten och Ester tycker det är toppen att vara hos farmor och farfar. Tänk själva, ett litet hus, sova borta över i ett litet rum med mamma och pappa. Upp klockan 5.30 och vänta på att farmor och farfar ska vakna. Sen en hel dag framför sig med massor av uppmärksamhet och tid från fyra vuxna. Har dem tur kommer idolerna på besök - kusinerna, fastrar och farbror! Och så får föräldrarna massor med avlastning och har ingen press på att sköta tvätt, damma, städa, klippa gräs träna äta sova dö. Dvs inget bråk!

Toppen!

Jag önskar hopplöst mycket att jag skulle kunna umgås med familjen där mer. Hann visserligen träffa båda mina svägerskor och deras barn, men önskar vi hade haft mer tid tillsammans. Speciellt sorgligt var det att jag bara träffade min ena svägerska en liten stund. Hon har alldeles nyss gått igenom en verkligen tuff period med diagnosen hudcancer. Och..

Och jag blir tårögd bara jag tänker på det. Och mållös. Man kan ju tro att jag skulle sitta på någon form av facit efter att jag, vi, gått igenom mammas bröstcancer. Men det finns inget sånt. Jag vet liksom inte vad jag ska säga eller göra och jag vet inte hur jag ska bete mig. Det slutar bara med att jag sitter här efteråt med gråten i halsen och hoppas att hon mår bra, att hon inte har ångest och att jag kunde göra något för att lindra deras sorg.

De har ett sånt fint hus, med hund och katt och tre härliga barn som alla blivit så stora och självständiga redan. Dem tränar och äter beundransvärt bra. Dem är trevliga och roliga och snygga och snälla. Och. Cancer. Borde inte drabba dem, borde inte drabba någon. Jag blir så arg och rädd över denna hemska sjukdom som våldtar vem som helst, hur som helst.

Med hopp och tro över att allt bara blir bättre.