Sidor

fredag 3 november 2017

Älemossen

Det här är min favoritrunda.


Jag tar bilen upp på åsen och springer en bit uppför innan jag viker av in på skåneleden och springer över Älemossen. 

Den är stor. Tyst. Fåglarna verkar älska den. Sist såg jag ett tranpar som pausade här på sin väg söderut.

Men den är alldeles för blöt för att springa i löparskor nu. Jag borde ha mina orienteringsskor men med dem kan jag inte springa på asfalt så långt. Så jag får läsa vad jag skrev sist jag sprang och minnas tills det blir torrare eller marken fryser. 


 Sommaren spelar på övertid och hösten väntar på att få gå på plan.

Mina fötter är varma när de sjunker ner en bit i den blöta mossen.

Jag springer i en evighet. Äger min ensamhet. Fyller den med tunga andetag.

Så enkelt som ingenting annat. Inga val. Inga krav.

Jag lägger bara ett steg framför det andra och följer med dit vägen tar mig.

måndag 30 oktober 2017

Önskelista

Ester "Em... mamma, var ska vi fira jul i år?"

Jag "Hm, hos mormor och morfar tror jag."

Ester "Okej. För då vet ju jag att det är morfar som är tomten. Så, kan du ge morfar min önskelista?"

Jag "Jag fixar det."

Kanske jag skulle vara tomten i år så man får lite cred för julklapparna man köper. Eller så gör vi som Ester menar, låter morfartomten sköta allt.

måndag 23 oktober 2017

Biffen

Ibland brukar jag skoja om att Sixten aldrig har varit liten.

Han vägde knappt 4 kg när han föddes så det är väl inte så jättemycket. Men sen gick han bara upp, upp, upp. Ganska snabbt var han ifatt Ester i vikt. Han är lång och hans händer är breda och stora. Min lilla biff.

En gång när han var liten var jag till läkaren för att jag trodde jag hade hostat sönder ett revben. Jag hade så ont i sidan. 
Läkaren såg mig komma in på undersökningsrummet med 10 kg babybarnstol och 10 kg bäbis hängandes i armen och tittade mig djupt in i ögonen och sa;

"Jag tror jag vet vad du lider av Cecilia."

"Vad! Är det döden?"

"Nej. Du lider av.. träningsvärk."

Jag hade bara fått träningsvärk av allt bäbisbärande och fick skamset åka hem efter att jag påmint läkaren om hans tystnadsplikt och han lovat att inte berätta om klenisen som trodde hon skulle dö för någon.


söndag 22 oktober 2017

Nya skor


Det var söndag förmiddag och det innebar träna på svordomar på Ängelholms hinderbana.

Sagt och gjort.

Jag var där och bättrade på vokabuläret.

Gjorde inte om samma misstag två gånger dock, utan tog denna gången mina orienteringsskor med spikdobbar och slapp i alla fall att halka runt i gyttja.

Körde in till stan och skulle handla skor till barnen. Dem har exakt på millimetern lika stora fötter. Så här ärvs ingenting.

Jag skulle lyssnat på min plånbok när den skrek åt mig för fem år sedan;

"Nej Cecilia, skaffa inte barn så tätt. Dem kommer vara lika stora och du får köpa dubbelt av allt! För alltid!! Inget går att ärva!"

Men det gjorde jag inte.

I mitt huvud var det mer.

"Åh vad mysigt med en liten bäbis jag vill ha mer, mer. Mer!!"



lördag 21 oktober 2017

Energibars

Nästa helg är vi bjudna på tysk oktoberfest. Eftersom ingen i familjen kunde sitta barnvakt har vi för första gången lejt bort ungarna till några kompisar.

Det kommer säkert gå jättebra. Men för att bekanta oss lite extra åkte jag och barnen dit idag och åt frukost.

Jag packade in barnen i bilen och åkte till bageriet för att köpa frukostbullar.

Ungarna sitter snällt kvar och väntar i bilen medans jag går in och handlar.
 
Jag larmar och låser bilen.

Som vanligt.

Och som vanligt vrålar billarmet över hela byn när jag kommer ut och två ungar sitter och håller för öronen och kollar surt på mig.

Sorry.

Efter frukost åkte jag till Ängelholm för en timmes sparring på kickboxningen.

Stressade vidare till Stora Hult och hämtade lillebror och hann precis sladda in på uppfarten här hemma när jag möter M som ska iväg hela dagen/kvällen med fotbollslaget.

Lillebror och jag bestämde oss för att göra sådana där energibars som var med i ICA Buffétidningen för någon månad sedan.



Eller okej.

Jag bestämde, höll för öronen när Victor protesterade och försökte överrösta honom med;

"Det blir jätteroligt. Vi kan göra det som en gemensamhetsgrej och så kommer vi att komma ut på andra sidan och älska varandra ännu lite till."

Därefter tvingade jag honom att åka och handla det som saknades och så gjorde vi energibars till ljudet av Fugess skiva The Score.

Så in i nordens fint.



Sen beklagade sig lillebror över att hans syster, alltså jag, skrev om orgasmer på bloggen. Jag försökte förklara att det är en drink men det spelade tydligen ingen roll. Han fick kväljningar ändå.

Så kan det vara.


onsdag 18 oktober 2017

Själv på arvet

Idag ringde mamma och gratulerade mig till att vara själv på arvet.

Wohoo.

Min far svor en gång att om vi tatuerade oss så skulle han göra oss arvslösa.

En bror är borta sen länge. Eller sen en stormtrooper invaderade hans vad.

Och nu.

Tillfället jag längtat efter.

Batman har gjort min andra bror arvslös.

So long suckers!

Med vänlig hälsning

Er otatuerade, begåvade och felfria syster.


tisdag 17 oktober 2017

Tränar inför Toughest

Jag kan ha gjort något dumt.
 
Jag drog igång en grej på jobbet.
 
Att vi ska springa en jättejobbig hinderbana i maj - Toughest.

 
 
Jag är riktigt pepp på det.
 
Riktigt "hur-jävla-svårt-kan-det-vara-pepp".
 
I söndags åkte jag till Lingvallen i Ängelholm för att springa deras hinderbana.
 
Testa lite.
 
Den var 1.6 km istället för 8 km som Toughest. Och där var 13 hinder istället för 40+. Straffet för att inte klara ett hinder var 3 burpees. Inte springa 200 meter.
 
Hur gick det då?
 
Det gick så här.
 
När det var en vägg man skulle hoppa över så tog jag sats, lyfte 2 dm och hoppade rakt in i väggen så luften gick ur mig.
 
När det var en hög "irländsk planka" som man skulle hoppa över lyckades jag klättra upp på den innan jag insåg att jag inte vågade hoppa ner.
 
När det var en däckvägg att klättra på så gick det faktiskt bra. Däck verkar vara min grej.
 
När det var geggigt svor jag över mina nya hala skor.
 
När det var att man skulle ta sig fram i hängande ringar, så kastade jag mig ut med allt mod i världen. Missade nästa ring och landade på rygg.
 
Och när äntligen min grej kom. Det som jag är bra på. Gå armgång längs med en stång eller en stege medans jag spottar ut väl valda könsord av utmattning. Så blir jag omkörd av man 60+ som liksom inte ens dinglar fram och låter, som jag, utan bara. Hepp hepp hepp. Kör.
 
Där någonstans insåg jag att det kommer bli en lång vinter och vår.

måndag 16 oktober 2017

En natt som förälder

"Jaha, jag vaknar här inatt".

Det är en fras som används inte bara av singlar efter en blöt klubbrunda utan även av övertrötta småbarnsföräldrar vilken dag som helst i veckan.

Såhär kan det se ut.

22.30 Två barn har somnat i vår säng vid sagläsningen. Jag bär ut barn nummer ett till sin säng och barn nummer två till sin. På vägen råkar jag dunka ett barns huvud i dörrkarmen.

00.25 Dunk dunk dunk dunk dunk. Ett barn kör 100-meterslopptempo in i vår säng och kilar in två 3-gradiga fötter mellan mina lår och gnyr att det gör lite ont i huvudet.

02.00 Jag går och kissar. Note to self. Måste sluta dricka 8 dl te varje kväll.

04.15 Barn nummer två kommer in och hittar en springa mellan mig och Mikael. Pressar sig ner och kippar efter andan. Vi brukar kalla barnet - äktenskapskilen.

04.20 Jag drar mitt livs bästa lögn "Ligg här hos pappa älskling, mamma ska bara gå och kissa". Går in och lägger mig i barn tvås säng. Själv. Om man inte räknar tre dinosaurier och en fladdermus.

05.40 Barn ett har hittat mig. Står vid min sängkant och viskar som bara barn kan genom att blåsa orden rätt in i örat. "Mamma, är det morgon nu?"


söndag 15 oktober 2017

Bra vän

Alla borde ha en vän som vet exakt vad man behöver en lördag kväll.

Vin och två orgasmer.

Igår fick jag sms av henne vid 19. Hon undrade om jag ville komma över och dricka drinken Orgasm.

Jag tror jag slog något slags personligt rekord i att svara snabbt och skrev med vändande post.

"Kommer om en timme. Ska bara lägga barnen."

Sen cyklade jag dit i pannlampa, hårtofs på sned och regnkläder och gick inte därifrån förrän jag blev utslängd strax efter ett.

Tack.

Du är bäst.

lördag 14 oktober 2017

Tights och tofflor

Vad gör man en sådan här dag? När det liksom inte regnar, utan mer är 110% luftfuktighet så att man blir plaskblöt ändå.

Jo efter en seg förmiddag så får man tillslut, efter sju år, rätt feeling för att ta tag i och måla runt lilla toalettfönstret på ovanvåningen. Check för grundmålningen. Ska det ta 7 år innan täckmålningen tro? Vem vågar tippa?

Sen äter man lite pizzarester innan man tar på sig regnkläder och stövlar och åker ner på fotbollsplan. Eller tofflor och tights om man heter Sixten.



Sen ger man sina barn var sin banan, går och köper kexchoklad, försöker att inte bli upprörd när sonen gnäller över att det är kallt med tofflor och tights men vägrar ta på sig något annat och försöker för hela sitt liv att där emellan verkligen koncentrera sig på vad som händer på planen.
Tills man efter en kvart inser att man är värdelös på det här och upptäcker att ens karl inte ens är med och spelar. Tydligen har han blivit skadad och sitter i omklädningsrummet.

Så åker man hem.

Och så gör man tillslut det bästa man kan göra av en sådan här dag. Springer en runda runt Förslöv i perfekt temperatur och luft med massor av syre. Det går kanske inte så snabbt, men vem tusan har bråttom en lördag eftermiddag?



fredag 13 oktober 2017

Risotto en fredag

Våra fina vänner kom över på risotto en fredag kväll. Barnen nöjde sig med pizza.

Dem avslöjade tomtköp och husdrömmar och jag är så glad och spänd på deras vägnar. Vilka roliga planer dem har att smida.

Något av det bästa med att ses är att de alltid lämnar oss med något nytt att se fram emot. Och det behöver jag.

Härnäst en oktoberfest i slutet på oktober. Tror till och med jag kommit på vem jag kan fråga om lov att låna en oktoberklänning/dräkt av.

torsdag 12 oktober 2017

Bombdåd i Manchester

Kommer ni ihåg bomben tidigt i somras? På en konsert i Manchester. Ariana Grande sjöng och någon valde att låta tillfället bli scen för ett terrorattentat.

Jag kan inte sluta tänka på det.

Jag kan inte sluta tänka på att där var tusentals små tjejer som sett fram mot detta i en evighet. Sin första konsert i sällskap med mamma, pappa eller bästis.

Av alla hemska saker som händer är det händelsen jag inte kan släppa.

Det kommer över mig ibland.

Hur kunde någon få för sig att alla dem där barnen skulle uppleva det där?

Såhär skrev jag när det hänt.

En av sommarens första kvällar andas varmt över en scen i Manchester.

Där står en världsstjärna och glimmar och i publiken finns en flicka med ögon som tindrar.

I ruset efter konserten vandrar en vilsen man med bestämda steg.
En bomb exploderar och sliter flickan ur livet.

En förlamande panik.
En stum sorg.

Sommarnatten kläs i rött blod.
Gråt och fotsteg rullar över krossat glas och trasiga drömmar.

onsdag 11 oktober 2017

Nya kompisar

Här är mina nya kompisar.


Dem gillar att knäa mig i magen, slå mig med en rak höger när jag är för trött för att hålla min gard och flinar brett, så att nästan tandskyddet trillar ur munnen på dem, varje gång deras hårda smalben träffar mitt lår.

För tillfället har vi väldigt trevligt på måndag-, onsdagkvällar och lördag förmiddagar.

Och jag är tacksam och glad så länge de orkar leka med mig.




måndag 9 oktober 2017

Nagellack och underkläder

Vem är jag?

Igår när vi var på Väla köpte jag nagellack och underkläder.

Jag skriver det igen med ett utropstecken. 

Nagellack och underkläder!

Vad hände med att köpa minimala fingervantar som går att töja ut till smedhänder. Fodrade stövlar. Strumpor. Ny pip till vällingflaska. Tandtråd. Överdragsbyxor. Linsvätska.

Och vad tusan hände med den klassiska mammakommentaren;

 "Det är så svårt att handla till sig själv, det blir alltid att man köper något till barnen istället".

Det gäller inte den här mamman tydligen.

Nagellack och underkläder.
 
Jag vet inte vad som hänt. 

Men jag gillar det.


söndag 8 oktober 2017

Spindelmannen

Sixten gör sin spindelmannenpose och ville att jag skulle göra monsterpose för att matcha tröjorna. Det blev såhär.


Igår hann jag springa en runda på förmiddagen innan det började regna. Sen regnade hela eftermiddagen bort och det var lika bra det. Vi kollade på Babybossen och Daddys home medan M spelade näst sista matchen för säsongen (livet?).

Jag bakade havrekakor som jag försökte låta bli att äta upp på en gång

Det gick ganska bra. 

Det gick säkert tre gånger innan de var slut.

Sen var vi på Väla och jag testade ny taktik när det kommer till att hålla reda på Spindelmän med spring i benen.

"Nu är det såhär Sixten. Du får hålla koll på oss denna gången. För om du springer iväg från oss så försvinner du. Och då kanske vi inte hittar dig. Och då blir jag jätteledsen." 

Det gick också ganska bra. 

Han var bara borta två gånger.

lördag 7 oktober 2017

När jag dör

Sixten sitter och spelar sitt favoritspel på min mobil. Panda Pop heter det.

Sixten "Mamma..."

Jag "Mmm"

Sixten "När du dör. Kan jag få din mobil då?"

Jag "Absolut."

Ester "Men JAG då! Då får jag pappas mobil när han dör!"

Jag "Okej."

Båda ungarna jublar av lycka.


Lite senare..

Sixten "Mamma..."

Jag "Mmm"

Sixten "Är du död?"


fredag 6 oktober 2017

It's Britney bitch



Okej.

Till er som undrat varför.

Det är dags att berätta varför Brittan och jag pryder teverumsväggen. 
 

För det första, varför inte? 

Om folk kan ha enorma posters på Marilyn Monroe, tavlor av Ulf Lundell och
t-shirts med AC/DC. Då kan väl jag ha Britney fucking Spears på väggen.
Två miljarder tjejer kan inte ha fel. Britney är bra.

Eller kan de det? Ha fel. Ibland får jag en känsla av att många tycker att allt som är tjejigt också är löjligt och dåligt. Och det vägrar jag gå med på av ren princip.

Dessutom är (var?) hon så snygg.

För det andra.

En gång berättade min jämnåriga grannpojk för mig att jag kallades "Perstorps Britney Spears". Och jag måste erkänna. Det var ta mig tusan det bästa jag någonsin hört. 

Jag lever på det än.

Uppenbarligen.

(Observera att detta var innan hon blev galen och rakade av håret).

Så därför.

torsdag 5 oktober 2017

Elitsatsning av 4-åring

Simskola med två barn.

Om man inte vill lägga tre timmar varje torsdag på att svettas i ett badhus så får man vara lite smart och villig att offra ett barn.

Om både Sixten och Ester ska gå i "rätt" simgrupp så får den ena gå tidigt på torsdag och den andra sent och vi får sitta och ha timmars dötid där emellan.

Därför har Sixten blivit anmäld till en grupp som är samtidigt som Esters "rätta grupp" där alla är ett huvud längre än honom. Och jag har därmed fått epitetet "mamman som elitsatsar sin 4-åring".

Stackars lilla Sixten.

Men han har i alla fall roligt.

Och han flyter.

Så det är lugnt.

tisdag 3 oktober 2017

Lat och smaklös

Efter min löprunda.

"Vi har redan ätit Cia, det tog slut så du får ta något annat."

"Nemas problemas. Vi har ju tonfisk, majonnäs, oliver och tomater."

"Du är sjuk."

"Inte sjuk. Bara lite hungrig, lat och smaklös."

måndag 2 oktober 2017

Chokladmuffins

Något av det bästa barnen vet är att baka.

Förmodligen för att jag också tycker att det är skoj. Och gott.

Småkakor. Muffins. Bullar. Tårtor.

I ett annat liv ska jag bli en glad och trind konditor som känner alla i byn och bjuder förbipasserande skolbarn på ugnsvarma bortskurna kanter.

Inte ett bekymmer i världen.

söndag 1 oktober 2017

Grusängel

Efter en lång lördag och en lång promenad landade vi fyra kompisar i stugan igen och påminde varandra om låtar från 90-talet.

Det blev ännu en sen kväll och tillslut tittade jag i kors av trötthet innan jag erkände att jag måste gå och lägga mig.

Men.

När jag var för trött för att fungera tittade 12-åringen fram i mig och jag viskade till Camilla.

"Camilla, vi skrämmer dem!"

Så smög vi ut i mörkret när Malin och Annika inte hörde. Bort till det fönster som de satt och pratade vid. Och på tre hoppade vi upp, bankade på rutan och skrek.

Åh fy vad elakt av oss. Men så skoj. Inte är jag särskilt stolt över att nästan ha skrämt ihjäl dem men gud vad jag skrattade. Skrattar fortfarande. Jag kommer inte sova tryggt en enda natt fram tills dem har hämnats mig. För det är jag övertygad om att de gör.



När jag kom hem åkte jag ner till fotbollsplanen och letade upp mina barn. M hade lyckats fixa barnvakt i publiken och Ester och Sixten satt och åt på sin andra glass när jag såg dem. I 89:e minuten behövde Sixten kissa och inifrån toaletten hör jag applåder och ett "bra jobbat Micke". Som vanligt lyckas vi missa hans mål.

Sen la sig Sixten ner i gruset och övade på snöänglar.

Min lilla grusängel.


fredag 29 september 2017

Mullsjö över en helg

En gång om året hämtar jag min Annika, min barndomsvän i Falkenberg och åker två timmar rakt ut i skogen till Mullsjö för att möta upp resten av kvartetten från förr.

Så nu sitter vi här i en stuga mitt i skogen och eldar i kaminen. Dricker vin och pratar. Barndom. Nu. Och drömmar.

Jag inledde med frågan;

"Undrar vem som dör först av oss?"

Kanske lite väl dyster och djup början. Men det spelar ingen roll. Vi lyckas ändå styra över till glädjen, ner i avgrunderna och upp i skrattet igen.

Det är en av de tryggaste platserna jag har. Bredvid de här tre tjejerna. Jag är så tacksam över er och de 25 år vi delat.

Inatt ska jag skeda med Annika oavsett om hon vill eller inte. Jag har redan övertalat henne att dela säng med mig.

Sen ska jag vakna och gotta mig åt att jag har en hel lördag och en halv söndag kvar att tetas och skratta med er 💜

torsdag 28 september 2017

Stumma lår

Igår testade jag något nytt.

Efter rekommendationer.

Crossfit.

Det var skoj.

Det är bara så synd att det är så långt till mycket som är roligt. Men det är kanske bara att vänja sig. Det är så gött när det är i Båstad. Då tar det max 7-8 minuter. Men att åka in till Ängelholm tar ändå sina 20 minuter. Och det tar mig emot att lägga fri tid åt att köra bil överallt. Usch.
Mina lår är hur som helst helt stumma av utfallen vi gjorde igår och det hade varit skönt att springa bort det. Men nu kommer mörkret och helt plötsligt känns 20 för sent för att springa en runda. Så jag gick en runda istället. 

I mörkret med P1 Dokumentär i lurarna. Gick och gottade mig åt att det är så lugnt och tryggt här i min bubbla när fyra polisbilar och massor av blåljus kör om mig i 110 på 70 väg.

Då var jag inte så kaxig.

Ringde hem till Mikael;

"Kan du kolla om det står något på HD.se om en yxmördare är lös på Bjäre?"

"Eh. Ok. Nej, ingen yxmördare idag heller."

"Ok. Perfekt. Men jag går runt kyrkan så du vet. Ifall jag omkommer."

"Japp. Ses sen."

"Mm...kanske."


måndag 25 september 2017

Räven


Här är vår räv.

Den älskar körsbär.

Den älskar att bajsa på vår altan.

Den älskar att smyga förbi vårt teverumsfönster om kvällarna och se listig ut.

Den verkar även ha en fetisch för skor då den har snott två par av oss som vi hade ställt på altanen en obevakad natt.

Jag tror dock inte att den är riktigt så listig trots allt. För då hade den säkerligen varit rädd för mig.

Nu tänker kanske ni "varför ska den där räven vara rädd för lilla mig"? Jag som ställer gamla pizzarester utanför dörren och inte plockar upp alla körsbär som ramlar ner från träden.

Jo. Så här ligger det till.

Min plan är att hålla tummarna för att den är klok nog att inte bli överkörd i vinter. Och sen hoppas att den passar sig för allt vad heter skabb under våren. Efter det ska jag be en trudelutt till Gud att det inte är en tik som får valpar framåt sommaren.

Och lagom till den är som allra rödast och finast så kommer jag att ha letat upp den som har jakträtten här nedanför och be hen ladda bössan så att jag kan komplettera min rävhatt med en fin rävboa. På så vis hoppas jag både räven och jag får ett långt och lyckligt liv tillsammans.

Vem är det som är listig nu egentligen.

Min rävhatt köpte jag förresten förra gången jag var i Berlin och hälsade på två kompisar. Fotograf och konstnär är dem, vilka jobb va! Isabell var snäll nog att föreviga min rävhatt.
Titta vad fint det kan bli när hon är i farten!


Eller så kan det bara bli galet ute på klubb. Hon är grymt bra. Kolla in henne vet jag. http://www.isabellnwedin.com/

söndag 24 september 2017

Tonfisktjejen

Kanske för att jag varit sjuk.
Kanske för att jag blivit rastlös efter att ha sprungit 3-3.5 mil i veckan den senaste tiden och nu varit iväg så mycket att jag inte kunnat göra det på två veckor.
Kanske för att det var längesen jag skrev.
Kanske för att jag vet att min farmor i alla fall läser och det gör mig glad.

Eller kanske för att man ibland bara behöver sätta ord på livet.

Nu skriver jag hur som helst en snutt till.

Idag tog jag mig upp utan ipren och alvedon och rastlösheten var för första gången denna helgen större än smärtan av förkylningen. Det kändes skönt att inte riktigt ha lov till att springa bort en timme så jag gick bort två istället.

En halvtimmes promenad och 150 höjdmeter från där jag bor finns en så vacker plats med ett lika vackert namn, Himmelstorp.

Det händer att jag springer upp dit om jag vill ha seg backträning och det är värt all världens kramp i vaderna för att en kort stund få sträcka ut armarna och möta utsikten. Ibland blåser det och då tar det i ända från Danmark, rullar över Kullahalvön och Skälderviken innan vinden träffar mig i bröstet.

Magiskt. Det finns inte en bild på jorden som kan göra den upplevelsen rättvis. Här är dock ett försök med min mobilkamera.




Två sekunder efter att jag tog den här bilden på mig själv hör jag ett

"Hej, hej!"

Jag skvatt till i skräck och skam över att jag står och tar kort på mig själv och möter söta Ica-tjejen med ett

"He. J"

Tänker att nu fick dem en snackis i kassan; "Där stod hon! Ni vet, tonfisk- och Marie-kex-tjejen och poserade mitt i kohagen. Jag säger då det."

fredag 22 september 2017

Febertopp

 Jag har haft en intensiv vecka

Först Berlin med jobbet/vänner. 

Sen kurs i Stockholm. 

Och nu toppar jag med feber och halsfluss. 

Då är det skönt att kunna ligga i sängen och drömma sig bort.
En dröm tillägnas svunna dagar i Köpenhamn. Min bror och Maries bröllop.
Vid ett tillfälle stämde hela bröllopssällskapet upp i mäktig allsång på restaurangen. Alla andra gäster och personal tystnade och det gick rysningar i hela min kropp. "Men bara om min älskade väntar". Vilken vacker låt ni valde Patrik & Marie! Den matchade er så bra denna dag.



torsdag 23 mars 2017

Workshop

Nu ska jag skriva lite om jobbet fast än jag tagit som princip att inte prata jobb här

Vi var på workshop med jobbet onsdag till torsdag. På Örenäs slott hade hela företaget samlats och vi gjorde gruppuppgifter i hur vi ska utveckla och förbättra vårt företag men också övningar och lekar på temat samarbete.

Det var så roligt. Jag skrattade så mycket och jag känner en sådan genuin kärlek till alla på vårt företag. Vi känns faktiskt som en självklar och stark familj efter det här. 

En övning var att vi i tur och ordning skulle sitta på en stol längst fram och låta alla andra ge positiv feedback till en. Jag fick hjärtklappning och höll på att börja gråta, "fy vad jobbigt" var det enda jag kunde tänka. Men jag är så glad att vi gjorde det och jag kommer aldrig glömma allt fint mina kollegor sa om mig. Jag kommer heller aldrig att glömma hur mycket vi hade att säga om varandra, hur mycket kärlek och uppskattning som vi så lätt kunde dela med oss av och visa varandra. Det gör mig stolt att jobba med kollegor med så stora hjärtan. Och jag känner mig priviligerad som har en chef och en ägare till företaget som är fantastiska på att visa uppskattning och har förmåga att få mig att känna mig så värdefull.

I september ska vi alla åka till Berlin tillsammans på studieresa och det ska bli jätteroligt. Nu får det vara nog med jobbsnack här på bloggen för ett tag.
 




torsdag 16 mars 2017

Kvällspromenad

Min favoritgrej just nu. Gå en runda själv i mörkret mellan 21-22 och lyssna på Radiopsykologen eller Mordpodden. Jag känner mig så ensam och det är en så skön känsla just då och en bra avslutning på en lång dag.

Om jag känner mig rädd?

Nä. Jag känner mig bara varm och trygg under alla mina lager kläder och väldigt levande.

måndag 27 februari 2017

Fotbollskarriären

Nu kan fotbollskarriären börja. Ester har börjat på fotboll på lördagar och tycker det är roligt.
Sixten vill inget hellre än att börja han också. Jag köpte lite träningskläder till dem. Sixten fick också även om han inte spelar. Man måste vara minst 5 år. Men han är tapper. Varje lördag tar han på sig träningskläder han också. Träningsskor och sin fotboll. Sen spelar han boll på läktaren medans storasyster tränar. Och är helnöjd efteråt. Hoppa att den här entusiasmen håller i sig till sommaren 2018. Först då kan han börja. Min fina lillkille.

onsdag 15 februari 2017

Betty Boop

Vår gamla Bettan aka Folkvagn Passat har fått sällskap på uppfarten av en ny skönhet, vi kallar henne Betty Boop.




Vi som så länge klarat oss med en bil, det gör vi i och för sig fortfarande, bestämde oss ändå för att istället för att köpa en ny stor kombi så behåller vi vår gamla och komplettar med en mindre bil.

Miljökämpen i mig svär. Men vardagsidioten i mig överröstar med "men den var ju redan tillverkad, skadan var redan skedd" och andra desperata argument.

Passaten fungerar fortfarande bra så den behåller vi som sagt. Den passar perfekt när vi behöver dragkrok eller ska iväg på äventyr med mycket packning.

Men den här nya passar bättre varje dag, när jag pendlar till jobbet eller när vi åker till Kalmar över helgen osv.

Automatisk och diesel och pricken på i:et; så himla rolig att köra!

onsdag 18 januari 2017

Kaftan

Jo. Här var den.
Kaftanen av Rodebjer.
Jösses vad fin.
Som ett eget litet hav att simma runt i på fest.
Så. Nu ska jag bara vänta på att 3000 kr ploppar upp ur något hål och säger;
"Hej, det är vi som ska hjälpa dig klä dig i ett hav. Alternativt köpa två nya sommardäck"
"Ursäkta, jag hörde inte det där sista. Sommarschmäck vadå? Ta mig till havet och gör mig till kung i kaftan.

Tack."

tisdag 17 januari 2017

Bröllop

Dagens gråtattack kom med ett brev på posten.

Min lillebror ska gifta sig med sin underbara norrlänning.

En så fin inbjudan vi fick, full av förväntan.

Nu ska jag leta efter en fin klänning och skor hela vägen fram till juni. Åh vad gött. Eller kanske en sån där cool kaftan. Har för mig jag såg en jättefin av Rodebjer. Men jag får vänta lite på sommarfärgerna. 

Vad skoj det ska bli att träffa Maries familj och deras vänner. Bland annat. Allt annat ska bli skoj också. 

fredag 13 januari 2017

Kort innebandykarriär

Breddläger i Glimåkra.
Jag är 13 år och kär i nästan alla.
På kvällen spelar vi innebandy.
Jag vet egentligen inte hur man gör.
Speciellt inte när alla sitter runt om och tittar på.
I skogen tittar ingen när man gör fel.
Plötsligt finns det en möjlighet att träffa bollen.
Jag tar sats och skjuter.
Missar bollen.
Träffar en av killarna jag är kär i över ögonbrynet.
Klockren träff med klubban.
Han spräcker ögonbrynet.
Jag svimmar.
Sånt händer aldrig i skogen.

torsdag 12 januari 2017

Sammanfattning 2016

Ett litet livstecken. Ett försök till sammanfattning av året 2016. Jag ska försöka leta fram lite bilder trots att jag tar så få kort. Vi börjar från början.

Januari
...

På riktigt vem tror jag att jag är? Någon form av minnesguru? Det här blogginlägget kommer aldrig att fungera.

Hmm..

Ester började på simskola! Jag snabbspolar fram till idag ett litet ögonblick här och vill bara hälsa att hon fortfarande gillar det mycket och kan simma jättebra nu "Världens-bästa-barn-fanfar i mitt huvud". Dessutom har Sixten också börjat och trivs också.

Februari
Okej, jag hittar ett kort. Det är från när barnen är sjuka. Vabruari. Vi har byggt en koja där de sitter och tittar på film. Det var ett jätteprojekt att få ner skärmen på golvet och att få sladdarna att räcka till och samtidigt undvika att barnen utvecklade någon dammastma attack av sladd-/datadammet under tiden. Men det var det värt. Och nej vi har fortfarande inga sådana där paddar, datorn fungerar fint.

Mars
Sixten fyllde tre och vi var på Lalandia vid tillfället. Han var nöjd, vi med. Vi åkte dit med våra fina vänner med två barn i samma ålder. Sixten är fortfarande helt övertygad om att alla paket han fick var från dem. Dem har verkligen en vän för livet i honom efter det.


April
Mikael och jag firade femårig bröllopsdag. Och jag kom ihåg det! "Världens-bästa-fru-fanfar i mitt huvud". Jag överraskade honom och min bror passade barnen. Tack lillebror! Jag skrattar fortfarande åt din statuscheck när vi kom och hämta dem;

"Det har gått jättebra, vi var på lekplatsen och jag var bara av med dem en gång".

Nedan ett kort på mitt fikusträd-to-be som jag fick lov att norpa från jobbet. Vi flyttade vårt kontor och jag ville ha en souvenir från gamla adressen men mest av allt vill jag ha en massa fikon.
Maj
Vi byggde klart vår altan och vår trappa ner från köket. Tack gode gud för Mikael, det är han som står för det finstilta och det perfekta. Hade det bara varit jag hade den visserligen varit klar för ett halvår sedan och helt funktionell, men inte självklart i våg och helt säkert väldigt sned. 


Vi åkte till Göteborg en helg utan att smitta ner min bror och hans fästmö med kräksjuka, influensa, digerdöden etc. Check! Sixten och Ester fick gå på gigantisk godisbutik. Ester fick Fatal Error och kunde inte bestämma sig för något. Sixten gick på repeat "En sån vill jag ha, en sån, en sån, en sån, en sån, en sån, en sån".
 Vi badade i vår pool.
Juni
Mikael och jag gick ut och åt på restaurang. Jag hetsade "allt-måste-vara-klart-innan-semestern-hetsen" och höll på att gå av på mitten.

Det var.

Tufft.

Juli
Åh juli. Semester. Hur sammanfattar man detta?

Med lite glimtar bara.

Lars Winnerbäck konsert på min födelsedag. På morgonen kommer alla in i min säng med ljus, choklad och en sådan där 5-års dagbok. "En sån som Emils mamma har" sa Ester "så du kan skriva om Sixten.".

Jag sprang en orienteringstävling i gryningen. Tjoget. När hela familjen låg och sov i husvagnen gick jag upp och stod startklar klockan 0400. Till näst sista kontrollen fick jag solen i ögonen så att jag knappt såg någonting. Den stod så lågt och jag hann tänka, vilken konstig känsla så brukar det inte var på sommaren, men det var ju soluppgången som jag annars alltid missar. Det ögonblicket får sammanfatta den resan.

Vi bodde vid en Nationalpark - Tiveden. Vi åkte ner till sjön på kvällen för att bada. Det var långgrunt och barnen åkte på våra ryggar när vi lekte i vattnet. När vi kom upp lärde jag dem att man blir torr om fötterna om man doppar dem i sanden och sen går av sanden. Sixten följde mitt exempel och la sig naken ner i sanden och såg ut som en panerad rödspätta tills han torkade.

Sälen, vi sprang orientering igen. Vid ett tillfälle åkte Ester, jag och Mikael sittlift upp och vände. 
På vägen hem åkte vi förbi min barndomskompis Malin i Storfors, min familj, Camillas familj, Malins pappa och en annan klubbkompis till oss. Det kändes som att vi kunde göra så jämt. Och att vi kunde ses nästa dag om vi ville. Hon bjöd på älgfärshamburgare och jag blir så glad av det minnet och av att veta att Malin finns kvar där uppe i den fina stunden.

Hjo, vi bodde en natt på hotell. Insåg att vi inte var skapta för hotellmiddag på restaurang den kvällen och satte oss i parken mittemot och åt korv med mos från korvkiosken istället. Gick förbi en lekplats och hamnade på en utomhuskonsert. Ester fick feeling och dansade barfota till "I'm freee, free falling.."

Augusti
Vi, mina bröder och deras respektive blev bjudna till Mallorca av mamma och pappa. Barnen badade eller åt glass hela tiden, vi hade bra hotellrum med eget kök, havsutsikt och allt man kan önska sig. En dag gick Mikael, jag och pappa 18 km till en annan strand, drack Mojito i våra solglasögon och hade inte bråttom hem. Det bästa av allt var att ha så många man tycker om nära en hel vecka.


September
Jag hittade faktiskt inte ett enda kort. September var ingen bra månad. Känslan av otillräcklighet smög sig på redan under våren men kulminerade nu och jag behövde hjälp att ta mig ur det. En läkare ordinerade mig KBT och antidepressiva men jag tog beslutet att gå till en psykolog istället som trodde att jag behövde jobba med stresshantering istället. Det hjälpte mig en bit på vägen. Det och vetskapen att en gång i månaden får jag, som aldrig haft sömnproblem, svårt att sova och liksom som en darrning inuti mig. En krypande ångest. PMS.

Oktober
Mina tre barndomsvänner och jag möttes i en stuga utanför Mullsjö i Småland. Vi red, åt,  pratade i ett och åkte därifrån med känslan av att det trots allt fanns miljoner fler saker att säga.

November
Vi var en helg på Hooks Spa. Med min lillebror och fästmö. Jag var fortfarande inte mig själv men kunde glädjas åt att vara med personer jag tycker om. Underbart är kort.
Vi åkte också till Perstorp och invigde klubbstugans nya omklädningsrum. Det passade fint att vara en eftermiddag med så många man tycker om och känner sig trygg med.

December
I jul var jag ledig i tre veckor. Det var jätteskönt. Vi hann med att bara vara hemma, gå på bio Trolls, Esters första bia, hugga gran och bygga träkoja. Vi försökte förklara att ett trädkojebygge lämpar sig bäst för våren eller sommaren. Men tyckte sen själva att det var en skoj idé och gick ut ändå. Det blev ett vilplan med räcke runt och stege upp. Enligt Ester fattas det, bord, väggar och fönster. Vi får väl se vad vi kan få till.
Som avslutning på året åkte vi till Kalmar. Ett ögonblick från den vistelsen är när jag får sitta i Mikaels föräldrar kökssoffa, prata med svärmor, dricka te och äta hennes goda kakor. Bra avslutning på året helt enkelt.