Tränar inför Toughest

Jag kan ha gjort något dumt.

 

Jag drog igång en grej på jobbet.

 

Att vi ska springa en jättejobbig hinderbana i maj - Toughest.

 

 

Jag är riktigt pepp på det.

 

Riktigt "hur-jävla-svårt-kan-det-vara-pepp".

 

I söndags åkte jag till Lingvallen i Ängelholm för att springa deras hinderbana.

 

Testa lite.

 

Den var 1.6 km istället för 8 km som Toughest. Och där var 13 hinder istället för 40+. Straffet för att inte klara ett hinder var 3 burpees. Inte springa 200 meter.

 

Hur gick det då?

 

Det gick så här.

 

När det var en vägg man skulle hoppa över så tog jag sats, lyfte 2 dm och hoppade rakt in i väggen så luften gick ur mig.

 

När det var en hög "irländsk planka" som man skulle hoppa över lyckades jag klättra upp på den innan jag insåg att jag inte vågade hoppa ner.

 

När det var en däckvägg att klättra på så gick det faktiskt bra. Däck verkar vara min grej.

 

När det var geggigt svor jag över mina nya hala skor.

 

När det var att man skulle ta sig fram i hängande ringar, så kastade jag mig ut med allt mod i världen. Missade nästa ring och landade på rygg.

 

Och när äntligen min grej kom. Det som jag är bra på. Gå armgång längs med en stång eller en stege medans jag spottar ut väl valda könsord av utmattning. Så blir jag omkörd av man 60+ som liksom inte ens dinglar fram och låter, som jag, utan bara. Hepp hepp hepp. Kör.

 

Där någonstans insåg jag att det kommer bli en lång vinter och vår.