Sidor

fredag 30 oktober 2015

Semester 2016

Då var nästa års semester bokad. En vecka i Sälen på O-ringen. Denna gången lämnar vi husvagnen hemma och bor i stuga istället. Det blir lite annorlunda i år, bland annat sittlift till tävlingen istället för buss. Ska bli roligt att springa fjällorientering.

Roligt. Svårt. Men fint.

Och så är det så roligt att få hänga med vår klubb, jag och min familj med extra familjen FK Boken liksom. "Det är ju som en sekt" sa någon när jag beskrev den fina gemenskapen.
Ja precis som en sekt, fast frivilligt att gå med och ur. Och så samlas vi runt en sport. Som en förening helt enkelt. 

Bara föreningsmänniskor fattar.


Kolla på den här filmen, jag förstår inte varför inte varenda människa håller på med orientering. Så kul. I början av filmen (6 sek) ser man förresten vår husvagn uppifrån, en blå passat utanför och en röd barnvagn.

torsdag 29 oktober 2015

Dagens hyss

Vi åkte ner till mamma och pappa efter att jag hämtat barnen på dagis idag. Ester och jag satt och målade i en målarbok bör jag hör Sixten lite i bakgrunden.

"Mamma, jag är här. Mamma. Jag är här. "

"Mmmm" svarar jag.

"Här!"

Jag vänder mig om och ser Sixten tre meter upp i luften. Han har klättrat på utsidan av trappan och står nu höst upp i trappan fast utanför räcket.

"Nej nej nej" säger jag så lugnt jag kan. Inte panik nu Cecilia. Bara var beredd att fånga. Få ungen att klättra ner lugnt och försiktigt.

"Mamma, kan du hjälpa mig här lite."

Så kommer mamma och drar upp honom på rätt sida räcket medan jag står nedanför och är beredd på att fånga 18 kg tvååring.

Kortet är enda jag hittar där man anar trappan och höjden i bakggrunden. Högst upp stod han. Ut mot hallen. Jösses.

Slutet gott allting gott.

måndag 26 oktober 2015

Prickig son

Min lilla pojk är full av prickar. Jag tror höstblåsor. Men det är nog en kraftig variant för han är prickig på fler ställen än mun, händer och fötter.

Det ser så besvärligt ut och jag är imponerad av hur tapper han är. Kämpar på. Gråter lite när det gör ont att äta men trycker sen i sig några köttbullar iaf. Min goding.
Han har blivit stor. Snart tre år. Tycker om att skoja med oss och få oss att skratta. Kramas. Stora varma hårda kramar.

På kvällarna när jag ligger bredvid honom och han ska somna är det inte längre han som somnar på min arm. Det har sen länge vänt och nu är det han som kryper upp på kudden, säger "Kom mamma" och bäddar in mig i hans varma lilla famn med armen hårt om min hals och mina andetag mot hans bröst. 

Det brukar ta två minuter, sen sover jag som ett litet barn.

Bli aldrig stor. Eller jo bli det. Men låt mig alltid få sova på din arm.


måndag 5 oktober 2015

Sorterar tvätt

Jag har ett sätt när jag sorterar tvätt.

I högar lägger jag Esters underkläder.
Sixtens underkläder.
Mikaels.
Mina.

Samma sak för tröjor.

Byxor.

Sen trycker jag ner var hög i var sin låda. Inte ett vikt plagg. Inte ett enda ihopparat par strumpor. Bara singlar. Det syns ibland. Skrynkliga kläder. Men det gör mig inget.

Det går på fyra minuter. Max.

Och jag känner liksom ett rus. Varje gång. Jag har knäckt koden. Ingen annan fattar. Bara jag. Man måste inte vika. Jag överlever!

Strumporna får vara singlar. Tills ett par morgontrötta händer parar ihop dem.

Man måste inte alla måsten.

Leva in i döden

Det var förra sommaren som min morfar dog. Några dagar tidigare satt jag i en sjukhussal bredvid hans bädd.

Små blinkande lampor på maskinen som höll koll på hans hjärtslag. Pip för varje slag.

Ändå alldeles mörkt och tyst och varmt.

Han hostade. Jag torkade hans mun, masserade hans mage och ben. När jag lutade mig tillbaka och vilade mina stela fingrar undrade han ifall baren redan stängt.

Jag log. Min morfar. Både han och jag så levande där på livets kant.

Jag tänkte på allt han gjort. På vilka han älskat. Allt jag inte vet. Allt han sagt. Han berättade att han väntade på slutsignalen att han inte var rädd. Att han levt färdigt.

Han grät inte. Jag tänkte på att jag inte grät. Som bokarna hemma som sakta tappar sina löv om hösten. Min morfar. Det var fint att han fick leva medans han levde och dö först när han var död.

Jag lyssnade på löven som föll, på de ojämna pipen. Tänkte. Snart kommer vintern.

Trassligt hår

Min dotter har varma kinder, klarblå ögon och solkysst trassligt hår.

På kvällarna ber jag om att få kamma det. Försiktigt försöker jag att sudda bort alla spår av dagens äventyr.

Fingerfärg från en rosa elefant, varm köttfärssås utan lök, ett löv från en svunnen höst.

"Aj mamma!"

Jag ger upp. Jag låter dem vara. Mina vuxna försök att ta äventyren ifrån henne.

Min vackra tjej med det trassliga håret och de solkyssta äventyren.

söndag 4 oktober 2015

Den heliga Mikaels dag

Japp, enligt kyrkokalendern är det den heliga Mikaels dag idag. Vi firar med hemmafix. Jag och barnen åkte visserligen på lite kalas i Håle Halls bokskogar och min pappa kom över för att hjälpa oss bli klara med vår nya port. Stort tack för det!

Vi har växlat av för porten redan och igår sågade vi upp ett hål. Idag skulle porten på plats. Jag har bara grundmålat den som ni ser, vilket jag är lite bitter på. Hade jag varit lite mer på hugget så hade jag kunnat täckmåla den inomhus också. Nu måste jag vänta på en helg med fint väder. Eller hänga av den och måla den inomhus men då får det stå öppet där ute. Men bagateller. Bra blev det och äntligen kan vi köra in vår åkgräsklippare.

Så småningom i höst dränerar vi klart och så fyller vi igen med singel runt uthuset och bygger färdigt vår trappa och altan som ska vara på baksidan. Ja ni ser ju en liten bit av där vi har förberett för altanen här på kortet. Det kommer bli bra. Ska visa er några före och efter kort så småningom.

Och så ska jag visa vårt nya tak! Vår tillbyggnad har numera papp med listtäckning. Gött!