Sidor

måndag 26 oktober 2015

Prickig son

Min lilla pojk är full av prickar. Jag tror höstblåsor. Men det är nog en kraftig variant för han är prickig på fler ställen än mun, händer och fötter.

Det ser så besvärligt ut och jag är imponerad av hur tapper han är. Kämpar på. Gråter lite när det gör ont att äta men trycker sen i sig några köttbullar iaf. Min goding.
Han har blivit stor. Snart tre år. Tycker om att skoja med oss och få oss att skratta. Kramas. Stora varma hårda kramar.

På kvällarna när jag ligger bredvid honom och han ska somna är det inte längre han som somnar på min arm. Det har sen länge vänt och nu är det han som kryper upp på kudden, säger "Kom mamma" och bäddar in mig i hans varma lilla famn med armen hårt om min hals och mina andetag mot hans bröst. 

Det brukar ta två minuter, sen sover jag som ett litet barn.

Bli aldrig stor. Eller jo bli det. Men låt mig alltid få sova på din arm.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar