fredag 28 februari 2014
Gör mål!
"Okej, en straff. Vad gör jag? Får jag köra efter du piper?"
"Gör vad du vill, varsågod." svarade han med ett leende
Och sen flög jag iväg över isen i skridskor med storlek 42 (jag har 38).
Senare fick jag skjuts till stan, hann inom Kappahl i väntan på bussen. Gick in för att titta på kläder till mig själv och slutade med att jag impulsköpte en liten uppsättning kläder till Ester. Men eftersom jag missat att jag hade diverse automatiska överföringar till konton som gjorts inatt hade jag inga pengar på kortet. Så fick snopet lämna tillbaka alla kläder. Kanske lika bra det, hon har ju jättemycket kläder redan.
Nedan följer alltså lite kläder som jag INTE köpte.
<a href="http://www.kappahl.se/article/troja_618645"><img src="http://www.kappahl.se/media//618645_F_01.png" alt="KappAhl online shop - Tröja"></a>
torsdag 27 februari 2014
Packar väskan
Lika mycket som jag fick gjort igår, lika lite fick jag gjort idag. Mikael tränade idag och Sixten är sjuk. Så jag spenderade två timmar med att bära på honom och försöka natta honom. Stackars Ester hann jag inte alls prata med knappt. Hon satt i soffan lika länge och kolla på teve. Får dåligt samvete för att jag inte lyckas få Sixten att somna snabbt så jag kan ägna mig åt henne också. Och stackars Sixten som inte kan hjälpa att han blivit sjuk och gnällig.
Nä nu hoppas jag på en bra natt. Imorgon är det fredag och då ska jag hänga med några på jobbet och spela hockey. Jag har packat väska redan, långa strumpor som fotbollsmänniskor har, underställ, schampoo, trosor, handuk, ett pannband om det är kallt och suspensoar.
H. O. C. K. E. Y. HOCKEY!
onsdag 26 februari 2014
Får gjort så mycket
Idag har jag hunnit med så mycket.
Började dagen med träning på Friskis, ett gym jag går förbi varje morgon mellan busshållplatsen och jobbet. Ska försöka göra det varje onsdag.
Jobbade
Hade glömt lådan och åt lunch ute med kollegor.
Jobbade
Åkte med familjen till mamma och pappa för bad i deras utomhusjacuzzi. Ester hoppa runt och Sixten gjorde sitt bästa för att simma ur mitt grepp. Påminde mig om att jag vill komma iväg ofta och bada med dem.
Åt mammas goda mat.
Åkte på föräldramöte.
Pratade en massa saker som man måste få ur sig ibland med min fina vän Sofie.
Var hemma till halv nio och fick lite kväll.
En mycket effektiv dag i min värld. Känns helt overkligt att få gjort så mycket på en dag utan att en enda gång behöva planera eller fundera på tider och sov och mat och blöj.
Jag kanske gillar att jobba mer än mamman i mig vågar erkänna.
Med hatten på sned men glad ändå.
tisdag 25 februari 2014
Återvänder
Jag vill ta en promenad runt Chalmers, uppför Olgas trappor till Alpha livs för att kolla ifall de fortfarande säljer äckliga baguetter med tillhörande läsk. Ta bussen till Olofshöjd, låtsas att jag är nykär och gå Mikaels och min söndagspromenad över Sahlgrenska, nerför Linne, genom Haga mot Feskekyrkan, uppför ett soligt Avenyn och på Eklandsgatan tillslut konstatera att nu är vi snart hemma och tur är väl det för jag orkar inte gå en meter till. Jag skulle vilja springa en av mina rundor bland Örgrytes lyxvillor för att sen stanna till och stretcha vid Olskrokstorget där vi bodde sist. Eller ännu bättre, möta Frida i Skatås och springa milen och känna mig stark i vårsolen.
Jag frågade Mikael när vi var på väg hem om han trodde att vi hade varit lyckligare om vi bott kvar. Men båda kom snabbt fram till samma svar. Vi bor precis på det stället vi vill bo på. På Hallandsåsens sydsluttning med utsikt över Skälderviken. Cykelavstånd både till stranden, familjen och till den lilla by och alla dess underbara människor som vi förälskat oss i. Vi mår bra här. Dessutom har vi ju kvar Göteborg att åka till och att känna oss hemma i. Bara 2 timmar bort med bil, 1½ timme med tåg.
Trots det önskar jag att det vore ännu närmre, så att jag kunde träffa fler vänner och höra spårvagnen klinga lite oftare.
Besöker Koenigsegg
Hälsar på vänner i Göteborg
När vi kom över så somnade barnen i var sin vagn och Mikael, jag och Patrik kunde avverka några affärer. Inte för att jag tycker det är särskilt kul att gå i affärer utan mer för att spana in lite folk och försöka få lite inspiration till ett kommande vårsko inköp. Det var hur som helst välidigt härligt att strosa gata upp och ner tillsammans, lagom till Ester vaknade satte vi oss på Språkcaféet i närheten av båten hem. Sixten gick runt i sina första par skor och charmade några tanter som satt och sörpla i sig vin.
Så småningom tog vi båten hem, handlade lite till middagen och välkomnade Marie hem från jobbet.
Efter pizza, melodifestival, efterätt och gott vin väntade vi på att Ester skulle bli trött så vi kunde plocka fram lite godis och spel. Vi väntade och väntade och väntade. Tillslut höll alla på att somna utom Ester, när hon väl slocknade så dröjde det bara en kvart innan alla andra sov.
I ottan nästa dag blev det frukost, sen häng på lekplatsen och slutligen avfärd mot Staffan och Frida och deras härliga 60-tals hus!
måndag 24 februari 2014
Får oväntade nattgäster
Jag gick ut i hallen och hörde dunkarna igen, nu nära, precis ovanför huvudet skallrar vindsluckan till. Så otäckt! Vår vindslucka är ingen tung isolerad sak som man stänger och låser utan bara ett par ihopspikade plank som ligger löst över ett hål i taket.
Det är något som vill ta sig in! Det försöker lyfta på luckan!
Tillslut vaknade jag än mer och kunde sätta ihop vettiga realistiska slutsatser. Förmodligen är det ett djur som fastnat i en av fällorna som står där uppe och inte dött riktigt och försöker komma loss. Och så är det fällan som dunkar mot träluckan. Eller så är det ett djur som försöker få ut jordnötsmöret som vi lagt i fällan och puttar runt på den. Hur eller hur var det väldigt otäckt att ligga och lyssna på när luckan skakade. Så jag bar in Ester på vårt rum och stängde dörren ordentligt.
Ser verkligen inte fram mot att ta reda på vad för enorm bäst vi har på vinden. Hoppas INTE råtta, hoppas en förvirrad fågel. Äh fy farao!
fredag 21 februari 2014
Åker till Göteborg
På söndag innan vi åker hem passar vi på att hälsa på två till av mina favorit personer som vi inte sett på så länge. Egentligen finns det tusen till jag skulle vilja hälsa på, men sorgligt nog får vi ta det en annan gång.
Trevlig helg!
Åker bil med barn
Men så kom jag att tänka på Ester när hon var bäbis. Ester. Hon har aldrig tyckt om att åka bil. Och jag tror inte det finns många värre saker än att försöka köra en bil lugnt och säkert medans ens nyfödda lilla barn skakar av gråt i bilbarnstolen bredvid.
Det kändes som att allting bara eskalerade, hon tyckte det var jättejobbigt att åka och jag tyckte det var jättejobbigt att hon var så ledsen. Jag kunde tycka det var hemskt påfrestande bara att köra en kort bit till affären. Och skulle jag köra till mamma och pappa som då fortfarande hade huset i Perstorp så fick jag stanna säkert fyra-fem gånger för att amma eller vagga barnstolen om vart annat.
Behöver jag ens nämna hur det var att åka till Mikaels familj i Kalmar. 3 timmars effektiv bilfärd blev ofta till 6 timmars gråt. En gång hade vi väntat hela dagen för att åka på kvällen när hon ändå skulle sova. Det slutade med att vi gick varv efter varv runt Växjö domkyrka mitt i natten bärandes och vaggandes på Ester i hopp om att hon skulle somna. Stackars barn. Stackars oss.
Nu till veckans bekännelse. En gång när jag åkte hem från Perstorp och hade stannat för att amma/trösta Ester bestämmer jag mig för att byta plats på bilbarnstolen. Sätta henne fram istället så att jag kan få lite kontakt med henne om hon blir ledsen igen. Jag fibblar med bilnyckeln för att stänga av krockudden som absolut inte får vara på. Och i min hets och stress och förvirring så lyckas jag låsa bilen. Slänger igen dörren och fryser till is.
Vad gjorde jag?! Försöker öppna dörren. Låst. Bilnycklarna satte jag i tändningen. Känner på dörren igen. Låst. Ester är i bilen. Låst. Bagageluckan. Låst. Tanklocket. Låst. Jag har stannat mitt på en jävla åker och låst in mobil och barn i bilen!
Jag fick panik. Övervägde att kasta in en sten genom en av rutorna men på en åker finns det bara småsten. Sprang så fort jag kunde till närmsta hus och bultade på dörren och hoppades att de skulle vara hemma mitt på dagen, på en vardag. Det var dem. Och mannen som öppnade hade en kusin till granne som var bärgare. Bärgaren fick upp dörren efter bara en halvtimme. Tror jag, jag vet inte hur lång tid det gick. Jag vet bara att Ester för första gången någonsin i en bil var nöjd och glad och förundrad över att hennes mamma hoppade och grät och viftade med händerna utanför bilfönstret.
Läxan jag lärde mig.
1. Kolla alltid så nycklarna ligger i jackan innan jag stänger bildörren om mina barn.
2 .Var lite mindre förvirrad Cecilia!
Sixtens första bilfärd till Kalmar, gäller att lägga upp runt huvudet så att det inte far fram och tillbaka som en pingisboll där i sitsen.
Ester och Sixten i somras
Och en bild från innan jul när han fick ny stol och jag slapp bära runt på 10kg babyskydd + 12 kg Sixten.
Leker tillsammans
torsdag 20 februari 2014
Springer i dimman
Men nu har jag trots allt lyckats hitta en tid, en liten stund efter maten igår stack jag ut och sprang. Jag springer inte längre än en halvtimme just nu och sen är jag hemma igen och duschar tillsammans med barnen.
Jag tycker verkligen om att springa, dels för att det är så smidigt, jag börjar träna sekunden jag stänger dörren bakom mig. Dels för att det är så rogivande. Jag bara maler på, sätter den ena foten framför den andra, tillryggalägger meter efter meter, ett steg framför det andra, en gatlykta till, en meter till. Flåset i takt med stegen, meter efter meter.
Igår var det kompakt dimma ute och där jag springer finns det inga gatlyktor på sina ställen. Jag hann oroa mig lite över om jag skulle se något överhuvudtaget när jag kom utanför gatlyktornas sken. Men tänkte att något ser jag ju alltid om inte annat känner jag asfalten under fötterna. Dimman gjorde att varenda ljuslykta längre bort än 150 meter försvann. Det var otroligt häftigt att helt plötsligt ur ingenting se lyktorna från en bil dyka upp, det kändes nästan som en religös upplevelse att springa i det fuktiga mörkret, omsluten av ingenting.
Jag grämer mig lite över att det ska bli ljusare på kvällarna, det går så lätt att springa i mörker. På samma sätt som det känns lättare att springa i terräng än på en evigt lång grusslinga. Men jag vet också att ljuset har många fler fördelar, längre dagar, tidigare morgnar och mer energi. Och det ser jag framemot. Mer energi.
onsdag 19 februari 2014
Slutar amma
Ja, jag tror det är dags nu. Största anledningen är att jag vill att nätter och läggning ska fungera bättre. Jag och Sixten har alltid sovit bra tillsammans, han har vaknat några gånger varje natt men snabbt somnat om när han fått lite mat och tröst vid mitt bröst. Och på kvällarna när han somnar har han kommit till ro på samma sätt. Mysigt. Ja det har helt enkelt varit bra för oss båda. Men nu är det inte lika lätt längre. På kvällarna ligger han vid bröstet och försöker slå rekord i hur många varv han kan snurra tills alla snurr gjort att pyjamasen sitter som ett strypgrepp runt kroppen på honom. Likadant är det på natten ibland när han ska amma amma amma hela tiden och när jag tänker att nu sover han nog och ska lägga mig till rätta så vaknar han och blir ilsk. Mitt lilla bi.
Ja så nu tänkte jag att det är dags att vänja honom av detta och hitta andra sätt att komma till ro. Problemet är bara att jag kan inte göra det, för då vill han bara amma, utan Mikael måste göra det. Tror vi. Och det är så otroligt sorgligt att ligga i vårt rum medans han är med Mikael på sitt och skriker efter mig. Usch usch. Inbillar mig att han undrar var jag är, varför jag övergett honom på dagen och nu måste överge honom på nätterna också. Usch så sorgligt. Tvivlar hela tiden på att vi gör rätt. Å andra sidan. Det hade varit så skönt om han kunde komma till ro bara av att ligga nära också.
Men jag blir så osäker på det här.. kanske ska vi låta allt rinna ut i sanden istället. Amma tills han inte är intresserad längre, för det känns ibland så hemskt att ge upp det här, VÅR grej. Min bäbis.
Köper posters
http://www.modelmini.se/se/art/poster-50x70-cm-tiger-ingela-p-arrhenius.php
tisdag 18 februari 2014
Jobbar
Men denna veckan känns det redan bättre. Jag åker inte hemifrån förrän halv åtta så jag hinner väcka dem, gosa i sängen och till och med äta frukost ibland tillsammans innan jag åker. Och när jag kommer hem vid fem är de vakna och vi äter middag ihop. Det är kul att träffa kollegorna och att klura på annat än vardagslogistik. För är det något jag gjort det här året är det att planera planera planera. Varenda dag är ett nytt litet projekt som ska planeras, mest påtaligt blev det när vi skulle iväg någonstans och skötväskan ska packas full sen bärs barn nummer ett ut och bältas i bilen, nummer två bärs ut och bältas i bilen, barnvag nummer ett ut i bilen, barnvagn nummer två ut i bilen. skötväska, plånbok. Off-we-go! H-e jag glömde låsa. Vända bilen, hem igen. Låsa. Barn nummer två luktar bajs..
Eller när Sixten var liten och Ester också var liten och jag bytte blöja på Sixten 28 gånger varje dag och varje gång ville Ester hänga med upp på ovanvåningen till skötbordet. Bära upp barn 1, bära upp barn 2, byta blöja på barn 1, bära ner barn 1, barn 2 blev sur för att jag inte bar ner den först. Bära ner barn 2 och trösta. Barn 2 luktar bajs.. Om igen.
Livet i ett nötskal. Och det är bara att erkänna, jag tyckte det var jätteroligt att vara hemma med dem. Året gick bara så rysligt snabbt, när jag kom tillbaka till jobbet så kändes det nästan som om jag drömt alltihopa, för allting var ju sig likt där. Så jag var tvungen att leta upp min förlossningshistoria som jag skrev efter Sixten kom för att liksom påminna mig om hur mycket jag varit med om detta året. Hur mycket VI varit med om.
Nu är Sixten en stor kille som redan lärt sig gå. I veckan flyttade han in på sitt nya rum, men det är så tomt utan honom i sängen att jag bär in honom varje kväll till våra sängar. Tids nog blir de tonåringar och totalt ovilliga att ligga sked med mig. Så bäst att passa på nu.
tisdag 11 februari 2014
Föder barn
Sixten kom till världen
En dag i juli, när vi var på semester i Hagby åkte vi förbi Apoteket i Ljungbyholm. På farmor och farfars toalett kissade jag på graviditetstestet vi köpt på Apoteket och möttes av den glada nyheten att vi var med barn! Vår lilla Sixten hade börjat sin resa till oss. Jag sprang 5-dagars med dig i magen och kände mig hela tiden stark och mådde bra. Någon gång där de första veckorna, vecka 6 kom jag ihåg att jag satt på 5-dagars bussen och fick koncentrera mig på att inte kräkas. Men i övrigt så fick jag lov att må väldigt bra hela tiden. Så bra att det var svårt att förstå att jag faktiskt var gravid. Jag sökte ett jobb precis i slutet av sommaren som jag sen fick och började på i början av november, det var lite svårt att berätta att jag var gravid. Men togs under omständigheterna väl emot. I november började jag jobba där och samtidigt skolades Ester in på dagis. Det var helt enkelt mycket som hände och jag är väldigt tacksam över att jag aldrig någonsin upplevde något obehag av graviditeten.
Mormor vaknade med ett ryck och vi höll på att skrämma slag på morfar. Vi sa till henne att det inte var någon panik men att det nog var lika bra att hon kom och lämnade Ester på dagis. Mikael körde iväg och handlade snus och jag duschade och så kom mormor och vi åt frukost ihop. Det tog i mer och mer nu och mamma var snäll och masserade mig i ryggslutet och Mikael också, det var skönt. Skönast var nog att inte vara ensam om smärtan utan att de hjälpte en igenom den. 0730 kollade vi på fåret Shaun i soffan och skojade lite, jag fick resa mig upp ganska ofta nu mot soffryggen och låta någon massera mig. Var femte minut kanske. 0750 åkte mormor och Ester till dagis och jag gnällde lite på Mikael att vi nog skulle åka in snart. Men vi hade båda i tanken förra gången när vi fick åka hem och ville inte åka in för tidigt. Tillslut tog det i så mycket att jag kräktes och strax efter det så gnällde jag under någon värk att nej nu vill jag åka in. Jag var rädd för att ha allt för ont i bilen om vi väntade för länge.