Varje gång jag återvänder till Göteborg så känns det som att jag inte kan få nog. Jag vill frossa i alla minnen, gå i mina egna fotspår och låtsas som att det är här jag bor.
Jag vill ta en promenad runt Chalmers, uppför Olgas trappor till Alpha livs för att kolla ifall de fortfarande säljer äckliga baguetter med tillhörande läsk. Ta bussen till Olofshöjd, låtsas att jag är nykär och gå Mikaels och min söndagspromenad över Sahlgrenska, nerför Linne, genom Haga mot Feskekyrkan, uppför ett soligt Avenyn och på Eklandsgatan tillslut konstatera att nu är vi snart hemma och tur är väl det för jag orkar inte gå en meter till. Jag skulle vilja springa en av mina rundor bland Örgrytes lyxvillor för att sen stanna till och stretcha vid Olskrokstorget där vi bodde sist. Eller ännu bättre, möta Frida i Skatås och springa milen och känna mig stark i vårsolen.
Jag frågade Mikael när vi var på väg hem om han trodde att vi hade varit lyckligare om vi bott kvar. Men båda kom snabbt fram till samma svar. Vi bor precis på det stället vi vill bo på. På Hallandsåsens sydsluttning med utsikt över Skälderviken. Cykelavstånd både till stranden, familjen och till den lilla by och alla dess underbara människor som vi förälskat oss i. Vi mår bra här. Dessutom har vi ju kvar Göteborg att åka till och att känna oss hemma i. Bara 2 timmar bort med bil, 1½ timme med tåg.
Trots det önskar jag att det vore ännu närmre, så att jag kunde träffa fler vänner och höra spårvagnen klinga lite oftare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar