Stumma lår

Igår testade jag något nytt.

Efter rekommendationer.

Crossfit.

Det var skoj.

Det är bara så synd att det är så långt till mycket som är roligt. Men det är kanske bara att vänja sig. Det är så gött när det är i Båstad. Då tar det max 7-8 minuter. Men att åka in till Ängelholm tar ändå sina 20 minuter. Och det tar mig emot att lägga fri tid åt att köra bil överallt. Usch.

Mina lår är hur som helst helt stumma av utfallen vi gjorde igår och det hade varit skönt att springa bort det. Men nu kommer mörkret och helt plötsligt känns 20 för sent för att springa en runda. Så jag gick en runda istället. 

I mörkret med P1 Dokumentär i lurarna. Gick och gottade mig åt att det är så lugnt och tryggt här i min bubbla när fyra polisbilar och massor av blåljus kör om mig i 110 på 70 väg.

Då var jag inte så kaxig.

Ringde hem till Mikael;

"Kan du kolla om det står något på HD.se om en yxmördare är lös på Bjäre?"

"Eh. Ok. Nej, ingen yxmördare idag heller."

"Ok. Perfekt. Men jag går runt kyrkan så du vet. Ifall jag omkommer."

"Japp. Ses sen."

"Mm...kanske."