Min kampsportsträning har legat på is ända sedan jag glad i hågen studsade till träningen, ryckte i dörren bara för att upptäcka att det var låst. Smsade tränaren och undrade om tiden var ändrad.
Nej. Svarade han. Vi har lagt ner.
...
Så var det med det. Jag blev faktiskt ledsen. Tom. Det var så roligt att vara tillbaka på mattan. Och jag hann lära känna många roliga träningskompisar. MMA visade sig vara roligt inte bara på grund av boxningen utan också brottningen. Ja herregud finns det någon som inte tycker det är kul att brottas. Innerst inne.
Jag kan prata mig trött om varför det är så roligt. Men i kort är det träning utan att man tänker på det. Kämpa, spänna varenda muskel i hela kroppen, bli trött så att man blir yr men alltid avsluta med ett leende. Eller ett "nu kör vi igen och denna gången vinner jag". Efter varje träning ha en t-shirt så svettig att man kan vrida ur svetten ur den. Hur ofta händer det på gymmet, i ärlighetens namn?
Och så gillar jag att det gör lite ont också. Det kan göra ont att springa också. Men väldigt sällan tar min motivation mig dit.
Hur eller hur. Efter några veckors sörjande var det dags att göra något. Så ikväll blev det gamla vanliga löprundan. 3 minuter långsammare än sist. Inte särskilt skoj. Men ändå helt okej. Jag har börjat se fram mot ljusa vårkvällar och att orka milen runt förslöv igen eller långa rundan i skogen. Och snart är det dags för orienterings vårtävlingar. Ja det kanske kan bli kul igen. Men jag funderar på att införskaffa ett gymkort...
...funderar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar