Vägval

Ester diskuterar vägval med klubbkompisen och Sixten pustar ut efter dagens knatteknat.

Påsk

Så var det påsk. Igen. Fint med vår och väntande värme.

I påsk ska vi vara hemma, eventuellt ska vi gå på Hallandsåsutställningen som har öppet. Det har den iof alltid och vi har redan varit där en gång. Men det är så roligt att gå på "museum" och det tror jag barnen kommer uppskatta också. Trycka på knappar och rita och klättra och lite annat som brukar vara fixat för barn.

Sen ska vi gå på mammas vernissage. Hon ställer ut och säljer sina akvarelltavlor parallellt med konstrundan.

Påskmiddag.

Leta godisägg som påskharen lagt i trädgården.

Passa på att äta många Anton Bergs marsipanägg som bara finns några ynka veckor om året.

Förra helgen tog vi en förmiddagstur till Dagshög, skånes största gravhög. Kan det stämma förresten, kiviks kungahög är ju också gigantisk. Dagshög ligger här i närheten precis nere vid havet och vi var där och gick, drack varm choklad och Ester och Sixten upptäckte att det är väldigt roligt att testa sina klättertalanger bland stenarna vid vattnet. Jag hade velat åka dit igen, men vi får kanske spara det till en annan helg. Nu var vi ju där alldeles nyss.

Norrsken

Ställde klockan inatt för att se norrskenet som skulle härja över himlen inatt. Detta fina fotot togs natten innan över Bjäre. Var uppe tre gånger och stirrade upp på en mörk men stjärnklar himmel. Syntes inget norrsken alls, känner mig lite snuvad av naturen på norrskenet.

Har fått för mig att det ska låta också. Yla liksom, eller hoa snarare. Men det kanske bara är min fantasi som hittat på det, på samma sätt som det en gång hittade på att örnar äter upp ögonen på en om man tittar på dem för länge, att spaghetti växer på buskar och att man alltid måste skaka mellanmjölken annars skiktar sig grädden.

Hoawha hoooowaa whaaa. Nä det låter inte så vettigt när jag tänker efter..

Hur som helst så varken såg eller hörde jag något norrsken inatt.

Jakten på lycka

SVT har nyligen avslutat ännu en fantastisk serie, Familjer på äventyr. Den handlade om familjer som vågar trotsa normen, packa ihop sitt pick och pack och ge sig ut i stora vida världen. De som jag har tyckt varit roligast att följa var de så kallade "Seglarna" som bott på en båt i 12 (jag tror det var 12) år. Först 8 år för att spara ihop pengar och sedan begett sig iväg ut på en jorden-runt-resa på 4 år! Dessutom har de hunnit få två barn under denna tiden, nu 8 och 6 år. Som hänger med på detta stora äventyr, hänger i masten och käkar bananer vid en söderhavsö och äter havets alla fiskar och träffar nya människor. Häftigt!

Det som jag bär med mig mest efter att ha sett serien är trots allt inte ett enormt behov av att segla jorden runt, det jag bär med mig är definitionen på lycka.

Tid.

För jag håller med dem när de förklarade att de hade hittat definitionen på lycka och att det var att ha tid. Tid för dem man älskar och tid för sig själv. Det är inte sakerna man äger eller kläderna man bär, snarare tvärtom. Varenda sak man äger har man betalat med pengar och för att få pengar har man betalat med sin tid. Så har man mycket saker, har man förmodligen också lite tid.

Jag tror kanske det är det här som har snurrat i mitt huvud varje gång jag tänker "hm, jag borde också köpa en ny duk, tavla, krukväxter i fönsterna, gardiner, geggamojakläder till barnen, nya Converse osv" men aldrig kommer mig för att göra det, eller så gör jag det men det tar emot i en evighet innan jag kommer dit.

Jag har inte kunnat sätta ord på det innan utan mer bara känt att det är inte värt det. Jag får inte ut tillräckligt mycket glädje av en ny fönsterlampa som det kostar mig i pengar/tid. (Med betoning på JAG, jag förstår att inte alla anser att lycka är tid utan att det kanske faktiskt är just den där nya TVn.)

Det är inte värt det.

Så tack SVT för att ni satte ord på det åt mig.

2-års kalas

Har nyss lagt en nöjd 2-åring. Sen Sixten sa sitt första ord. Traktor. Så har det liksom bara blivit mer och mer fokus på bussar, traktorer och allt annat spännande på fyra hjul. Så födelsedagskalaset hade temat traktorer.

Han verkade väldigt nöjd.

Jag hade gjort en hallongräddtårta med marsipantäcke som skulle föreställa gräs med små strösselblommor på. Limmat ihop ett staket av tandpetare och spritsat chokladpudding efter traktorn så att det skulle se ut som en uppplogad åker.

Jag var i alla fall nöjd. Och Sixten var djupt imponerad över att man fick ha leksaker i maten och fortsatte med det senare också.

Helsingborg

Idag åt jag min lunch ute under solen och den klarblåa himlen. Detta var första lunchen som jag tog för mig av den fantastiska vyn som Helsingborg bjuder på inte långt från min arbetsplats.

Det är minst sagt en pampig vy och jag njöt av att bara få vara där i stunden. Sitta och försöka minnas alla gånger jag gått längs med Kulla gågata, tagit färjan över sundet, rumlat runt på kullerstenen utanför Tivoli eller kollat på bio med min familj. Det var längesen jag satt så, själv. Kändes lite förbjudet och tråkigt att avbryta stillheten och plocka upp kameran för att göra ett löjligt försök att föreviga utsikten, som om det ens fanns en möjlighet att fånga tillfället i en bild. 

Det kommer bli fler sådana här luncher. Välkommen vår och sommar.

Funderingar om sommaren

Oj oj oj vad det bubblar ut tankar och fantasier från Ester nuförtiden. Hon längtar till sommaren väldigt mycket. Och när jag frågar henne vad sommaren är verkar det vara en kombination av värme, hoppa på studsmattan och att bo i husvagn med familjen vi semestrade med i somras.

Jag längtar också till sommaren men en sak i taget. Först påsk och vår. Idag planterade jag en vårkruka utanför, det är ju påsk snart till och med. Och på torsdag fyller lillebror 2 år.

Han har varit sjuk ett par dagar nu men verkar vara på bättringsväg. Min lilla plupp som gillar att kramas och att läsa (med läspande ss, så himla sött!). Ikväll har han och jag suttit och pillat i oss granatäpple. Jag är glad över att han också gillar sånt där som jag gör, hallon, blåbär osv.

Klär väggarna

Det tar lite tid för mig, det här med tavlor. Eller för oss. Men nu har väggarna kompletterats med två favoriter.

En karta över Göteborg. Som ett minne från där Mikael och jag träffades och från en period jag alltid vill komma ihåg. Och så Brittan the one and only. Behöver jag ens förklara varför. Varför inte liksom.

När Mikael har lyckats bestämma sig kommer det upp en Liverpool FC plansch också eller liknande.

Ny frisyr

Hade bokat klipptid till Ester men hon var inte på humör och jag som bara skulle klippa luggen efter henne tog hela klipptiden.

Plötsligt händer det.

Nu är jag korthårig igen.

Trivs riktigt bra.

Åhustävling

Så var orienteringspremiären avklarad. Pappa och jag satte oss i bilen imorse och körde hela vägen till andra sidan skåne. Furuboda söder om Åhus. Jag har varit på läger där när jag var yngre men kände inte igen skogen från de tillfällena däremot mindes jag terrängen från en av sommarena etapper på 5-dagars. Så jag visste att det var klurigt och gällde att veta var man var hela tiden.

Det gick bra. Jag bommade knappt en meter, kände mig hyfsat snabb trots att det var mycket att trampa sand.

Men så gör jag något jag aldrig gjort förr. Inte vad jag kan komma på. På 23 år. Hoppar över en kontroll! Snopen blev jag när jag kom i mål och fick höra "ej godkänd". När jag sen gick igenom kartan kom jag på att jag sprang och tog 5:an och sen läste från 6:an till 7:an. Jag glömde 6:an. Så himla dåligt, förstår knappt, måste varit trött och ja. Kass. Jag kan kanske skylla på att det var premiären, fast nej... störigt!

Pappa vann alltså, sen Janne och sen Krister.

Bättre lycka nästa helg. Om inte Mikael vill springa då istället.

Gå och lägg dig pappa Åberg

Idag har varit en dag likt många andra men med ett extra roligt avslut. Var på afterwork i ostbutiken med några bygg- och arkitektjejer som jag är så glad att jag haft möjlighet att lära känna. Känner mig högst priviligerad att få höra av deras erfarenheter och planer och få dela med mig av mina egna små funderingar.

Jag skulle så gärna vilja starta ett nätverk här i Förslöv också. En bokcirkel. Men kommer liksom inte till skott.

Läste den här artikeln idag som gjorde mig så rörd.

http://www.hd.se/kultur/2015/02/25/godnatt-pappa-aberg/

Vad fint och vad skönt att läsa något om nattningen som inte handlar om den eviga kampen att få barnen att somna själva. Vi har gett upp på det. Eller inte gett upp egentligen. Vi har nog aldrig riktigt velat det egentligen och slutat sträva efter det för länge länge sedan om vi ens någonsin har gjort ett helhjärtat försök. Jag sover/somnar gärna med dem, faktiskt så kan jag redan nu våndas över att de så småningom kommer att vilja sova ensamma, växa upp och allt det där. Huh. Vems andetag ska jag då lyssna på mitt i natten.

Ja förutom Mikaels då såklart.

En liten bit av den omnämnda dikten.

Så gå och lägg dig, pappa Åberg
jag vet att du är trött
så slipper du somna på golvet
och i stället få vila
intill det finaste du har.

Dela säng och cykler,
pappa Åberg,
med Alfons snusande intill
lägg armen om hans lugna kropp
känn hans fotsulor mot ditt lår
låt sömnen komma som en vän
och andas lugnt
i takt.

Godnatt

Vi har lagt ner

Min kampsportsträning har legat på is ända sedan jag glad i hågen studsade till träningen, ryckte i dörren bara för att upptäcka att det var låst. Smsade tränaren och undrade om tiden var ändrad.

Nej. Svarade han. Vi har lagt ner.

...

Så var det med det. Jag blev faktiskt  ledsen. Tom. Det var så roligt att vara tillbaka på mattan. Och jag hann lära känna många roliga träningskompisar. MMA visade sig vara roligt inte bara på grund av boxningen utan också brottningen. Ja herregud finns det någon som inte tycker det är kul att brottas. Innerst inne.

Jag kan prata mig trött om varför det är så roligt. Men i kort är det träning utan att man tänker på det. Kämpa, spänna varenda muskel i hela kroppen, bli trött så att man blir yr men alltid avsluta med ett leende. Eller ett "nu kör vi igen och denna gången vinner jag". Efter varje träning ha en t-shirt så svettig att man kan vrida ur svetten ur den. Hur ofta händer det på gymmet, i ärlighetens namn?

Och så gillar jag att det gör lite ont också. Det kan göra ont att springa också. Men väldigt sällan tar min motivation mig dit.

Hur eller hur. Efter några veckors sörjande var det dags att göra något. Så ikväll blev det gamla vanliga löprundan. 3 minuter långsammare än sist. Inte särskilt skoj. Men ändå helt okej. Jag har börjat se fram mot ljusa vårkvällar och att orka milen runt förslöv igen eller långa rundan i skogen. Och snart är det dags för orienterings vårtävlingar. Ja det kanske kan bli kul igen. Men jag funderar på att införskaffa ett gymkort...

...funderar.

Maginfluensa vs förlossning

Två maginfluenser på två veckor.

Känns som att vi tillslut fick sota för att vi slapp kräksjuka förra året och lyckats hålla oss friska allihopa länge länge.

Sist jag hade maginfluensa var jag gravid i vecka 36 med Sixten. Det var faktiskt värre än den stundande förlossningen.

Om man räknar bort den där stunden när han precis var på väg ut, utan bedövning, och min syn försvann. Allting blev mörkare än vanligt mörker och i nästa ögonblick försvann alla ljud samtidigt som fotbollen mellan benen växte och blev till hela jordklotet. Jag hann tänka. "Okej. Nu dör jag. Hoppas de får ut honom och fattar att jag är död och att de borde sätta en adrenalinspruta i hjärtat på mig". Och jag trodde jag dog på riktigt och var sådär kylig och tänkte. Synd. Jag tänker faktiskt ganska ofta på det. Och hoppas att det är så det känns sen också. "Ja det var synd det här, men vad roligt det var medan det varade". Det tröstar mig ibland.
I nästa stund hör jag Mikael "Andas Cecilia, andas!". Ingen märkte att jag dog.

Nu i efterhand tror jag att det var min kropp som reagerade på den värsta stunden av smärta genom att stänga av alla intryck. Tack för det. Och jag kan förstå den, smärtan var så stor att den liksom blev större än en känsla. Det blev det där jordklotet som bara växte och växte och tillslut inte gick att hantera.

Fantastisk. Skulle kunna göra det igen och igen och igen. Hellre två förlossningar på två veckor än två maginfluenser. Lätt.

Syskon

När Ester var som Sixten är nu kom Sixten till världen. Jag har svårt att förstå att hon inte var större, 1 år och 9 månader. Hon som pratade massor och pusslade svåra pussel och var så rädd och försiktig om sin nya lillebror.

Samtidigt så var jag väldigt medveten om att det var lätt hänt att låta stora syskonet bli för stort när det kom en till. Jag ville ju låta henne få vara lite också. Och det låter jag fortfarande henne vara, om hon vill, oftast vill hon ju vara en stoor tjej.

Imorgon är det fredag. Ledig dag. Mikael tränar P16 på kvällen. Trist tid men det är bara tills de kan spela på konstgräset igen. Han är hemma till 19. För oss hemma blir det Mexikansk afton, ett något glammigare namn än Taco-fredag men samma sak. Jag brukar skippa chipsen och köpa en alternativ Fairtrade-kryddblandning utan socker och utan massa E-grejer i. Mest för att den är mycket godare och smakrikare. Kommer inte ihåg vad den heter. 

Bygga om feeling

Fick lite byggfeeling här hemma.

Allting började med att diskmaskinen hemma gick sönder, den gick inte att stänga. Inför nyår och allt. Jag fick lite panik.

"Men Mikael på riktigt, HUR ska vi göra?!"
"Vi får väl diska för hand.."
"Diska hurdå?"

Men sen var det bara en kniv som satt i kläm (jag var säker på att jag kontrollerat detta!!!) så allt löste sig och maskinen gick att stänga. I en kort stund gick dock mina tankar på högvarv. Vi har en liten diskmaskin nu, en smal, och jag vill gärna köpa en stor om vi ändå ska köpa ny. Då måste vi bygga om köket. Då MÅSTE vi bygga om hela nedanvåningen. Och ja.. sådär rullade det på och nu har det mynnat ut i lite skisser på ny planlösning på nedanvåningen och massor av inspirationsbilder. Ja, lite drömmar helt enkelt, inget konkret som vi ska ta tag i just nu. Men ändå. Delar med mig här nedan av lite smått och gott.

Kök, vi har ju ett gammalt hus och jag förstår grejen med att bevara känslan av det gamla. Samtidigt är jag alldeles för praktisk och glad i moderna enkla snitt för att ha det gammaldags. Så detta tyckte jag var en perfekt kombo, gammal färg men nya moderna snitt. Och så en bänkskiva i betong på det helt enkelt för att vi är konstruktörer and we're lovin it.

 









Badrum. Ljust men med något färgigt underbart marakechmönstrat golv som verkar dyka upp överallt nuförtiden. Helst lite färggladare än här nere, gult grönt, rosa.



Underbart att få fundera och drömma och planera. Men som sagt.

Nyårsdagen

Igår var Mikaels bror här med sin familj och firade in det nya året. Vi har firat ihop mer eller mindre de senaste 7 åren kanske. Ja jag vet inte riktigt hur många gånger men fler än vad jag minns och tillräckligt många för att vi ska hunnit vara barnlösa, gravida, ammandes, gravida, ammandes och nu i år sovandes.
För självklart somnade vi när vi skulle lägga Ester och Sixten, Mikael och jag på var sitt håll. Jag vaknar med ett ryck halv tolv och mådde sen sådär för-lite-sömn-illa resten av kvällen. Men annars var det bra. Det var roligt att de kom hit.

Och Ester och Sixten tyckte också det var kul, de somnade redan 17 nu ikväll, nyårsdag. Ester somnade först i soffan och när Sixten såg att syrran sov la han sig bredvid och somnade på cirka 30 sekunder.

Ser fram mot nya året. Fem saker på min lista.

1. Fortsätta träna
2. Styra upp ekonomi nu när vi jobbar båda. Dvs börja spara till bil, semester och hus
3.

..äh det blev inte så många saker. Jag ska helt enkelt bara fortsätta fortsätta.

Gott nytt år.

Trender 2015

Enligt modetidningen ELLE är orientering en av 2015 års heta trender. Kan bara, nicka intensivt, applådera och hålla med. Orientering for life.

Ont i tån

Hur kan man träna MMA i två timmar och av alla stäĺlen man kan ha ont i linkar jag därifrån med en bultande ond tå. Aj. Landade på stortå toppen liksom och har troligtvis brytit den. Vilket iof brukar betyda att jag imorgon bitti knappt haltar, inte ens är blå. Min käre man brukar påpeka att jag har tämligen låg smärttröskel men jag vill ändå påstå att jag klarar av rätt mycket. Fast grejen är att jag gärna klagar och ojar mig. Lite chans till ömk kan man ju inte missa.

Aj.

Jag svamlar, jag är trött. Nu ska jag äta upp min nypåkomna kombo. Kanske här för att stanna, återstår att se. Tonfisk, majonnäs och tre cocktailtomatet. Man tager vad man haver.

Julmarknad

Trevlig julmarknad i Grevie kyrkby igår. Detta känns på sätt och vis som första julen med barn, för att Ester nu är tillräckligt stor för att förstå och ana alla förväntningar och saker som händer. På måndag ska hon bestämt vara Lucia på dagis. Själv längtar jag till, julbord, ledighet, god mat och att få skapa fler jultraditioner med lilla familjen. Tills dess, jobb, träning, lucia, fixa bettskena, besök av vänner i helgen, jobb, lucia, träning, lite bak kanske och så småningom..

"Jul, jul, strålande jul, gläns över vita skogar.."

Hooks herrgård

Vill bara berätta att helgen var toppen. Spa, två hotellnätter, promenad, ansiktsbehandling, stora rum och väldigt god mat.

Men mest av allt vill jag hälsa och rekommendera Hooks herrgård till alla. Fantastisk service och det lilla strömavbrottet som rådde i hela bygden en stund (sånt händer ju bara aldrig!) under dagen fick vi kompenserat i form av någon golfgåva som är på väg och en del av pengarna tillbaka. Det var en fröjd för två konstruktörer att spaa i ett alldeles nybyggt och fint bygge. Två golfbanor i anslutning till herrgården har dem dessutom, som såg väldigt proffsiga ut.

Åk dit!

Hooks herrgård

Vad gör jag?

"Hej, Hallå?  Vad gör du?"

Jag har fullt upp! Har jobbat en månad på nytt jobb och trivs jättebra. Jag är så glad över det. Så jag har helt enkelt fullt upp med att bara vara nöjd över allt just nu. Jag jobbar 60%. Sixten och Ester har det bra på dagis. Nästa helg åker Mikael och jag på Hooks Spa hotell, söder om Jönköping. Ett nyöppnat spa som vi ska unna oss två nätter på, bada, prata, bada och pussas!!

Mikaels träning tar paus för säsongen och har öppnat upp för tisdags- och torsdagsträning för mig. Så jag har äntligen letat mig tillbaka till mattan. Kampsportsmattan. Jag tränade kickboxning i Göteborg och när vi flyttade ner hit tog jag aldrig upp det igen. Jag ville, men så hade vi fullt upp med att bilda familj, äta sockerkaka och natta  barn och allt annat man kan hitta på istället för att träna.

Men nu var det dags!

MMA är det nu jag tränar, dem har inte kickboxning i Båstad. Men MMA är kickboxning i kombination med brottning typ. Så nu är jag öm, mör och glad. Snart blir benen hårda igen, just nu är de mest blåa och rödfläckiga (se kort). Men det är inte bara adrenalinet, svetten och pulsen som gör det så skoj att tampas man mot man (eller kvinna mot man), jag har saknat en klubb. Träningskompisar, tjöt och skratt.

Hemma igen.

Stolt fru

Idag var det fullt med folk nere på Förslövs idrottsplan. Förslöv mötte serieledarna hemma i seriens sista och avgörande match. Det var enkelt, den som vann idag vann också serien och gick upp i divison fyra till nästa säsong.

Förslöv vann! 6-0.

Jag blev så stolt över dem och glad för dem.

Min guldgosse.

Rösta

Glöm inte att rösta imorgon kära vänner.

Jag ska rösta Miljöpartiet i riksdagsvalet.

Socialdemokraterna i landstinget därför att jag tycker de har bäst vårdpolitik.

Miljöpartiet i kommunvalet.

Gör din röst hörd och käka lite bakelser från caféet för guds skull. Fira demokratin!

Inskolning och dagisvirus

Det går inte så bra det här med inskolning. Jo, första veckan gick jättebra, jag var där hos honom men han roade ändå sig själv min lilla Sixten. Han har alltid varit väldigt modig och gått på upptäcksfärd själv och leker gärna själv också. Så jag tänkte att det här kommer nog gå som en dans. Men så i helgen började alla dagisvirus festa loss på honom och han fick hög feber, idag gjorde jag ett försök att lämna honom men det gick inte så bra. Han fick tillbaka febern och var tröstlös när jag hämtade honom efter bara en halvtimme, satt och hulkade i en lärares famn.

Usch så hemsk jag kände mig, grät en skvätt jag också. Hoppas vi hinner med lite till inskolning denna veckan ändå annars kommer det bli jobbigt för honom nästa vecka när det börjar på allvar. Mamma är dock en riktig räddare i nöden och kan hämta honom tidigt när det passar hennes schema. Känns väldigt skönt!

Jag är också glad över att det bara är en dörr mellan Ester och Sixtens avdelningar och det verkar som om de ofta har dörren öppen. Kanske hittar de varandra under dagen ibland och kan känna lite extra trygghet då.

Önskar att det vore tre månader framåt och att vi alla har rutin på allt. Sixten och Ester trivs på dagis, jag har stenkoll på allt nytt och Mikael går och smider planer om en spahelg i julklapp *hint hint vink vink*.

Här nedan är ännu en bild man inte vill sätta in i familjealbumet.

 

 

Krigsdans

Läste i en kvällstidning här om dagen om Nya Zeelands krigsdans Haka som deras landslag brukar utföra i början av en match, rugby- och basketlandslaget i alla fall.

Det slog mig att alla borde ha en krigsdans. Jag kan komma på många situationer då den känns användbar. Innan ett avdelningsmöte, inför ett Friskis-pass eller varför inte ta en stunds krigsdans i en väntande bankomatkö.

Eller är det bara min gamla högstadiedröm som gör sig påmind igen. Att livet, om så bara för fem minuter skulle brista ut i en glad musikal. Mattanterna skulle kasta slevarna högt upp i luften och skrålande köra till svenskaläraren som gav ett solo, medan alla klasskompisarna glatt dansade på borden. Var det verkligen så mycket begärt? Tänk om livet bara vore en musikal lite då och då, vad kul folk skulle haft. Känns som att de där Nya Zeeländarna har fattat grejen.

Dagis dags

Min kramiga lilla guldlock börjar på dagis imorgon. I två veckor ska vi ha inskolning, först är vi med några timmar bara, så småningom är han där själv bara någon timme och efter två veckor är det allvar. Hur ska det gå.

Känns inte som alls längesedan han föddes. Och nu helt plötsligt ska han klara sig själv. Stå på sina egna ben. Typ. Fy vad sorgligt.

Men Ester är överlycklig, äntligen ska lillebror börja på hennes Fåglarna!

Trött men lycklig

Idag sprang jag äntligen en mil. Äntligen har jag hittat tillbaka till drivet. Utan att flåsa hopplöst, utan att gå en enda gång, utan att kissa ner mig av sviterna efter två förlossningar, två graviditeter på kort tid. Jag satte bara den ena foten framför den andra kilometer efter kilometer.

Nu är jag trött men lycklig, tack för idag kroppen.

Kräftskiva

Skriver inte så mycket. Är lite trött på grund av mitt nyfunna och garanterat ytterst tillfälliga partyliv. 

I helgen var det kräftskiva. Kräftor och dans. Snus och ljusaste lagern man kan köpa på systemet. Och så lite Cava och lite försöka ha en konversation i 583 decibels skrålande popmusik. Tillslut lyckades 30-åringen och tanten i mig nyktra till och uppfinna två öronproppar av en överbliven servett. Husmorstips! Om någon såg det antar jag att alla eventuella coolhetspoäng under kvällen försvann. Å andra sidan kan jag nu nöjt ligga här i soffan och gratulera mig själv till att jag inte har tinnitus idag heller.

Jag önskar jag varit flitig med kameran och kunde lägga upp ett kort. Det hade tex varit lite kul att föreviga hatt-temat, Mikaels pansarbandsmössa och min regnbågsfärgade dumstrut jämte alla andras moderna och stiliga stråhattar. Men som vanligt låg mobilen glömd någonstans långt ner i väskan. 

Nästa gång.

Lite reklam

Lite reklam så här på morgonkvisten. Fast i all välmening. En tankeställare.

Tillbaka från semestern

Så var det vardag igen, tillbaka efter semestern. Känns som om jag varit ledig i en evighet. Skön känsla.

Om två veckor skolar jag in Sixten på dagis och då börjar jobb för oss alla. M ska jobba heltid och jag ska jobba 60%. Ester har inte behövt gå på dagis så mycket än, vi har ju i princip varit mer eller mindre föräldralediga sen hon föddes och nu hoppas jag kunna ge Sixten det också, inga långa dagar, han är ju så liten än min plutt.

Igår sprang jag en runda. I regn och åska. Är jag övermodig som tänker att risken att få en blixt i skallen är minimal? Å andra sidan är syskonskaran Andersson storhuvade så helt orädd borde jag kanske inte vara. Det gick bra. Jag gillar att springa i regn. Det känns lättare. Eller så var det bara humöret som var på topp och gjorde det lättare. Lättare än i fredags när jag fick gå halva rundan och vara sur för det tog sån tiiiiiid att komma hem. 

Nu ska jag sätta mig och tråna lite över allt smink jag har fått för mig att jag behöver. Jag som bara använder mascara typ har fått för mig att jag måste ta tag i mitt liv (sminkliv) nu när jag börjar vandra uppåt 30-ish. 

30-årskris?

Nädå...

 

Laddar för en tjejkväll

Ikväll ska Marre, Emmy och jag gå på Peppes Bodega i Båstad. En tjejkväll. Det är sista lördagen de har öppet i sommar så vi tänkte passa på att dra dit innan det är för sent. Jag tror det var fyra år sedan jag var ute på lokal sist. Eller kanske mer. Jag minns inte. Har inte haft någon som helst lust. Men nu ska det bli jättekul! Vi står redan på listan så nu håller jag tummarna för att det blir roligt och mycket dans. Här är min nya klänning. 

Läser kartan

Känns som om jag äntligen hittat rätt motiv att ha på väggen. En stor karta! Google Map släng dig i väggen. 

Ett sista andetag

Så tog min morfar sitt sista andetag.

Han fick reda på i måndags att han skulle  bli utskriven från sjukhuset och få åka till mormors vårdhem. Han blev så lycklig. "Nu börjar livet" hade han sagt till mamma. I tisdags åkte han så äntligen till mormor och log stort när han möttes av personalen och träffade mormor igen. 

Länge höll min morfar fast vid livet för att äntligen få komma "hem" igen.

Bara timmar efter att han kommit hem kom hans slutsignal. Han dog. Bredvid sin fru, sina tre döttrar och sin svärson. Högt älskad.

Det är så sorgligt. Det är så sorgligt att något så fint är över. 86 år gammal. En 70 år lång kärlekshistoria med mormor. Vår morfar. Min mammas far och min pappas händiga svärfar. Perstorps brandchef och en bit av dess historia.

Min sorg är stor.

Övar fotokonst

Jag gillar att Ester har börjat fotografera med min mobil. Det är alltid lika roligt att kolla igenom mobilen och upptäcka 18 bilder på ett av soffkuddens hörn, 23 bilder på ett knä eller en 3 sekunders filmsnutt på när jag bäddar.

Sprang O-ringen

Det gick bra på O-ringen. Det var kul att de lyckats med att ha väldigt olik terräng på alla etapper. Jag tampades med två systrar, Camilla och Gunilla. Efter fem etapper, cirka 25 km, var jag väldigt nöjd med att springa i mål bara 90 sekunder efter Camilla. Galet att vi är så jämna efter alla år och alla barn som passerat kroppen. Kul! Här kommer lite bilder som kan summera veckan. Genomgående tema är skugga, vatten, skugga och solkräm. Det var hett på fälten!

Morfar

Har spenderat natten bredvid min morfar som ligger på sjukhus. Min fantastiska morfar. Denna brand-Olle.

Ibland är ord överflödiga.

Morfar.

Är hemma på Bjäre igen

Nu är vi hemma igen efter drygt tre veckor ute på luffen. Kvar har vi faktiskt 2 veckors semester att njuta av. Förutom Mikael då som fortfarande är föräldraledig och hemma med barnen hela augusti ut. Sen börjar allvaret igen. Vardagen på riktigt. Men mer om det en annan gång, nu har vi semester och idag var det perfekt väder för Hembygdsparken i Ängelholm. Här är jag och lillebror.

Ser ni förresten mitt korta hår vid öronen som inte vill sitta uppe i totten? Jag har massor av hår i den längden. Det var förra sommaren som jag tappade MÄNGDER av hår efter förlossningen. Jag har inte sett klok ut sen dess. Mindes inte att det var så med Ester men kom på att jag klippte av allt håret då. Det var så skönt att slippa det och börja om.

Besöker Ölands djurpark

Vad gör vi? Varför denna radioskugga? Kanske för att vi är inne på 12 dagen husvagnscamping och är helt inne i semesterfirandet. För den som känner mig så vet ni att just det här är det bästa jag vet. Ingen teve, helst ingen el, enkla nöjen, vara ute morgon till kväll.

Förra veckan var vi på O-ringen som i år gick i Kristianstad. Alla i familjen fick faktiskt sprungit och jag har än en gång lovat mig själv att jag ska fortsätta springa varenda orienteringstävling i Skåne i höst. Nästa år går O-ringen i Borås. Nästa år. 

Nu har vi kört vidare till Lundegård på Öland. Det är lyxigt att vara på en riktig camping med pool, lekland, riktig toa och gratis tvättmaskin. På söndag åker vi hemåt, kanske stannar vi någonstans i Småland en natt på en camping vid en mysig skogssjö.

Här är kort från dagens äventyr på Ölands djurpark.