Vad-listan

Vad stressar dig? Jag tror inte svaret är så enkelt att det är "när jag har mycket att göra" eller "när jag jobbar mot deadline" eller liknande. För jag tror det handlar mer om hur jag mår. Om jag mår bra så klarar jag allt, om jag mår dåligt så blir jag stressad av att kolla på ett ägg som kokar. Typ. Så nyckeln är nog att hitta ett sätt att leva där jag mår bra, äter regelbundet, rör på mig, träffar människor jag tycker om, sover, är hemma och tar livet med ro.

Vad ska du göra ikväll? Kolla på svt serie Husdrömmar. Tycker den är jättebra. Dels för att det handlar om roliga byggen och dels för att man får följa riktiga personer och se hur det går för dem. Kanske inte sålde in det så bra men jag lovar det ÄR bra.

Vad är svårt? Att hitta tid till att träffa alla jag tycker om, samtidigt som jag väldigt gärna bara är hemma.

Vad är lätt? Att sova. Jag kan somna när som helst, var som helst. Och hade jag haft möjlighet hade jag kunnat sova hur länge som helst på morgnarna, bara vakna och somna om, vakna och somna om. Häromdagen låg jag i Esters säng när hon råkade kissa i sängen och det sov både hon och jag oss igenom. Kanske inte just det jag vill bli ihågkommen för, men jag väljer att avslöja det för jag tycker att det ger lite tyngd till min poäng här.

Vad blir det för middag idag? Stekt kyckling och kokt ris tillsammans med den goda såsen som blev över från helgen.

Vad vill du göra mer? Vara ute. Jag känner mig färdig med "mysa inne"-säsongen och längtar efter helger med ljus och värme så att vi kan börja jobba lite ute, grilla korv till lunch och lukta utomhus på kvällen när man landar i soffan.

Vad går du igång på? Fint och soligt väder på en fredag eftermiddag och så lite Justin Bieber på det (jag vet min musiksmak fortsätter att utvecklas och förvåna mig gång på gång på gång).

Vad gråter du av? När jag får höra, läsa eller se något hemskt som drabbat någon. Eller kan jag också fantisera ihop något hemskt som inte har hänt och gråta åt det. Det är inte bra. Eller jo förresten, jag tror faktiskt det är rätt bra att kunna gråta. Att känna.

Vad gjorde dig arg senast? När jag tanka bilen och den där spärren i tankmunstycket inte ville fastna och jag frös om händerna och svor långa ramsor högt.

Vad åt du senast? Kiwi och banan.

Vad är fånigt? Att sola solarium. Det är nog det fånigaste och mest meningslösa jag kan komma på just nu.

Vad är gott? Alltså jag äter allt. På riktigt. Allt är gott. Jag har länge länge tänkt, (hoppas att ni ursäktar mig för detta) att det måste vara något fel när man "inte tycker om" eller "inte gillar".
Jag fattar liksom inte hur det känns att inte tycka om. Det är mat, det går att äta, alltså är det gott.
Jag kan liksom lätt få för mig att äta majonnäs, tonfisk och äpple och blanda ihop det och bara "mums det här gör mig mätt!" eller avokado, fil och banan (banan och avokado har ju samma konsistens) och så lite knäckebröd i det. Eller konstigare saker, kalvtunga, kroppkakor och ovispad grädde, havregrynsgröt och keso, råa lingon med stekta bacon, såna där nudlar i buljong som var populärt ett tag med stekt ägg "mmmmm saaalt och smak!". Eller äh jag kommer inte på så mycket konstigt men ge mig något och jag äter det.
Men det kanske är mig det är fel på. Jag har börjat fundera på om jag kanske saknar kritiskt smaktänkande eller något. Men i så fall är det inget fel som stör mig särskilt mycket för tack och lov har jag en man som kan vägleda mig emellanåt och förklara när "panerad strömming" eller andra matexperiment inte landar så bra.

Ia Pålsson

Ester har emellanåt pratat om en Ia Pålsson, eller Ia Poullsonn som hon uttalar det, med diftong och tryck på det skånska o:et.

Jag har inte ägnat det så mycket tid men visst har jag undrat var hon kommer ifrån, dagis, teveprogram. Men idag blev jag lite mer intresserad när hon detaljerat berättade hur Ia Pålsson (Poullsson) dödat en massa robotar för att dem skulle vara säkra.

Efter lite luskande lyckades jag få klart för mig att;

1. Ingen annan har träffat Ia Pålsson.
2. Det är bara Ester som pratar om henne.
3. Hon är mest där på kvällarna när Ester ska sova.

Lite oväntat gjorde detta mig hur stolt som helst.

Vilken fantasi.

Första låtsaskompisen.

Syskon och halsont

Min hals gör ont.

Den gör alltid ont när jag är minsta lilla sjuk. Och påminner mig om alla halsfluss som passerat och körtelfebern som bara lämnade ett litet litet hål i matstrupen så att jag inte ens kunde svälja vatten, fick dropp tillslut.

Jag blir liksom sjukare bara av att minnas det där. Hoppas det passerar snabbt och lätt förbi, har ingen lust att bli sängliggande.

Sixten och Ester har blivit så stora redan och dem är så fina mot varandra. På förskolan hör jag ofta att dem kramas när dem ses och här hemma leker dem mer och mer rolllekar ihop och bygger lego tillsammans. Sitter trångt i samma fåtölj och tittar på film och nu ikväll efter läggning fann jag dem liggandes i Esters säng båda två.

Roligt att dem har varandra.
Genom livet.

Men jag är medveten om att de behöver vara för sig själva också. En kväll själv hos mormor och morfar. Få bygga ett legohus ostört. Avsluta en mening utan att storasyster gör det åt en. Jag tycker det finns fördelar också att de går på olika avdelningar på förskolan.

Mina älsklingar.

Lite tankar innan läggdags. Nu ska jag få lite sömn innan klockan ringer 5.25 imorgonbitti.

Hovs hallar

Idag packade vi en fikakorg och åkte till Hovs hallar. Mikael och jag har varit där flera gånger förr men det var ett tag sen eftersom det inte är särskilt barnvagnsvänlig terräng.

Det är en plats längst här ut på Bjäre där halvön möter havet. Det är både branter, stenstränder och beteslandskap. Häftig natur helt enkelt. På somrarna är där roligt att bada från klipporna, enätt alternativ till de många sandstränderna.

Det var som sagt ett tag sen vi var här och visst minns vi att det är brant men vi mindes inte den lilla vandringsturer som särskilt lång. Men det var den. Efter två timmar hade vår fyraåring och treåring gått, ömsom klättrat, runt hela rundan med oss utan ett enda gnäll.

Jag hann dock få början till ångest när det började gå uppför. "Tar det aldrig slut! Tänk så somnar dem av trötthet och vi måste bära dem!" Men det gick bra. Vi tog det sakta. När vi kom tillbaka till bilen satte vi oss och fikade och cirka två sekunder efter det sov båda barnen. Hårt.

Det var roligt att det gick så bra. Ett söndagsäventyr.

Kurs

Måndag och tisdag har jag varit på kurs i Malmö. Det var riktigt bra. Föreläsaren var hur påläst som helst och lyckades göra lagtexter av typen "Den som vill rubba, ta bort, gräva ut, tävla över eller genom bebyggelse, planering eller på annat sätt ändra eller skada en fornlämning ska ansöka om tillstånd hos länsstyrelsen." spännande genom att komplettera dem med egna erfarenheter. Kursen är en kontrollansvarigutbildning som jag tog genom Novos så den handlar om mycket mer än bara fornlämningar, den handlar om regler när man ska bygga hus. Ett försök till enkel förklaring.

På tal om fornlämning så finns det förresten en sida http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html där man kan hitta registrerade fornlämningar. Jac hittade flera stycken bara ett hundratal meter från här där vi bor. Kul sida!

Idag är jag hemma tidigt och helt slut. Orkar inte göra något av allt det jag borde passa på att göra. Plocka undan. Plocka ur diskmaskinen. Plocka ner tvätt. Plocka in tvätt i garderob. Plocka i tvätt i tvättmaskin.

Önskar att jag kunde ligga här i soffan och vänta tills klockan blir 18. Då ska jag åka till Båstad och träffa Instruktör Jan. En instruktör man kan boka på F&S. Hoppas att han kan hjälpa mig med lite övningar.

Kolla vilken fin matta vi köpt! Handvävd och tät och fin och vändbar och fina färger mot den mörka botten.

Simskola

Igår var det simskolepremiär. Ester var laddad. Jag med. Hon tyckte det var roligt och de var en liten grupp med en snäll lärare. Skoj att träna in lite vattenvana. Har själv alltid älskat att bada och simma, men får dock erkänna atg jag har blivit lite mesigare vad gäller temperatur på vattnet.

En kär gammal vän

"Hej magen, välkommen tillbaka!"

"Hejdå bopparna, det var kul så länge det varade."

Gör snögubbe

Undrar om det blir mer snö i år. Det känns inte så. Jag börjar så smått se fram mot ljusare dagar och så småningom.. vår! Det här hann vi göra medan snön låg. Snögubbe med spaghetti hår. 

Vardag

Tillbaka i vardagen igen. Kändes lite jobbigt. Även fast jag gillar vardag så är det lite jobbigt med förändringar. Eller inte så lite egentligen. Tycker på ett sätt att förändringar är bra och leder ofta till något bättre. Men på ett sätt är det jättejobbigt när inte allt bara är som "vanligt". Det tar någon dag att ställa om.

Nu är det bestämt att Mikael är hemma fredagar med barnen. Så jobbar jag länge den dagen istället. Från och med februari och fram till sommaren.

Kusiner i farten.

Nyårslista

Jag tänkte också göra en sådan här nyårslista över året som gott och över förväntningar på året som kommer.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? 
Jag campade i Borås och jag var på det danska badlandet Lalandia, det var roligt och det hade jag aldrig gjort förut.

Höll du några av dina nyårslöften?
Mikael och jag började spara på tre konton, Hus, Semester och Bil. Det känns skönt i ett planerande hjärta att ha koll på slantarna oavsett hur mycket eller hur lite.
Jag skulle fortsätta träna, vilket jag gjorde och sen inte gjorde och sen gjorde igen och sen inte gjorde. Lite periodare.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Japp.

Dog någon som stod dig nära?
Nej, tack och lov inte.

Vilka länder besökte du? 
Danmark (Lalandia).

Är det något du saknar år 2015 som du vill ha år 2016? 
Mer tid med barnen. Mikael och jag har hamnat i en vardag efter att ha varit föräldralediga om vartannat i drygt 4 år. Det är väldigt skönt på många sätt. Förra året och första halvan av 2015 jobbade jag 60%, 6 timmar om dagen 4 dagar i veckan. Men har nu gått upp till 75%. Finns lite funderingar på att låta barnen vara lediga fredagar igen. Vi får se om det kan lösa sig, vem som jobbar hur och hur länge får vi fundera på.

Vad var din största framgång 2015? 
Det var nog att ta mig ur den nedstämdhet som drabbade mig innan sommaren. Och att ta med mig insikter om mig själv och livet. Att man får vara lite beredd på att ibland kommer det perioder i livet som man är. Låg. Det behöver inte finnas en anledning, det bara blir så ibland. Det är skitjobbigt. Men det är okej. Och det går över.

Största misstaget? 
Att jag började mata grannens katter som han flyttade ifrån. Kunde inte se dem svälta ihjäl och nu funderar jag minst en gång om dagen på hur jag ska lyckas bli av med dem. Inte så roligt att fundera på.

Har du varit sjuk eller skadat dig? 
Nej och jag tänker ofta på det. Jag är så tacksam för att jag väldigt sällan är sjuk. Och jag ska jobba för att få fortsätta vara stark och frisk. Inte ens barnen har varit sjuka. Ej inräknat en kräksjuka i februari, det känns som om dem är oundvikliga.

Bästa köpet? 
Nytt tak.

Vad spenderade du mest pengar på? 
Taket.

Gjorde någonting dig riktigt glad? 
Min semester, lång, välbehövlig tillsammans med min fina familj.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2015?
Hasse Andersson - Guld och gröna skogar. Vi fick hans skiva i somras och lyssnade på den varje gång vi åkte bil. Bästa spåret - I hjärtat av Bjäreland.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 
Ledsnare får jag väl säga då med tanke på min dipp.

Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat.

Vad önskar du att du gjort mindre? 
Tittat på mobilen. Kollar inte så mycket nu heller, har inget Facebook eller Instagram. Bloggar inte märkbart mycket. Tar aldrig kort. Smsar sällan, svarar aldrig i telefon. Ja det sista är kanske inte till min fördel. Men ändå. Det kan bli mindre. Som det här sudokolösandet på kvällarna. Vilket gift!

Hur tillbringade du julen? 
Med min familj, mamma, pappa, mina bröder hos mina föräldrar i Stora Hult.

Blev du kär i år? 
Ja, lite då och då. I min man, i mina barn som växer.

Favoritprogram på TV? 
De flesta SVT-program. Bron och en brittisk serie i somras om en tjej som gjorde militärtjänst. Our girl.

Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året? 
Öh, vad är detta för fråga?

Bästa boken du läste i år? 
Vet inte. Läser det mesta. Det mesta är inte jättebra, deckare, romantik. Men kul att läsa ändå. Just nu läser jag en bok om barnpsykologi. De 7 vuxensynderna heter den. Den är tänkvärd och kanske lär jag mig något bra. En bok på detta ämne som jag vill rekommendera; 5 gånger mer kärlek. Jättebra.

Största musikaliska upptäckten?
Hasse Andersson.

Något du önskade dig och fick? 
En underbar helg i Göteborg med min bror och Marie. Bara Mikael och jag. Liseberg och restauranger, hotell och shopping.

Något du önskade dig men inte fick? 
Antingen önskar jag mig för lite eller så glömmer jag bort allt som inte slår in. Kan inte komma på något.

Årets bästa film?
En gubbe som heter Ove såg jag nyss. Den var bra. Jag gillar film. Men har sett förvånansvärt lite. Så jag har mycket att upptäcka. Kanske 2016 blir året jag upptäcker Dansa med vargar eller Seven eller någon annan så kallad klassiker.

Vad gjorde du på din födelsedag 2015? 
Säkert något jättekul. Men jag minns inte. Mikael brukar vara duktig på att ta med mig på något.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 
Nej.

Hur skulle du beskriva din stil år 2015? 
Jeans, t-shirt, kofta och läppstift.

Vad fick dig att må bra? 
Mycket. Men saker som förgyller min vardag. Att få umgås med min familj. Att gå kvällspromenader med Marre. Och att dricka te i soffan med Mikael när barnen lagt sig.

Vilken politisk debatt engagerade dig mest? 
Debatten om alla människor som behöver fly verkar engagera dem flesta. Jag har inte varit så aktiv i någon debatt, jag ser det som självklart att välkomna dem. I övrigt tycker jag det är roligt att lyssna på våra lokala politiker och allra roligast när jag fick vara med på möte med politikerna om barnomsorgen i Båstad.

Vem saknade du? 
Mina tre vänner från FK Boken bland annat.

De bästa nya människorna du träffade? 
De flesta nya människorna träffar jag på jobbet, kollegor och kunder. Dem gillar jag.

Årets konsert
Gillar inte konserter.

Vad ser du framemot år 2016?
Att semestra. Lalandia igen med vänner. O-ringen i Sälen och Mallorca i augusti som pappa och mamma bjuder mig och min familj, mina bröder och deras sambo på.
Men också vardag, att spika klart vår altan så att vi kan äta nybakta bullar på den i vårsolen.
Att Ester ska börja på simskola, eller flytskola som är målet för "Sköldpaddan".
Att Sixten kommer prata mer och mer. Han säger redan massor men ibland är det svårt att få fram alla svåra ord och då tystnar han och säger "Äh, ingenting". Mitt hjärta blöder. Det ska bli så roligt att höra mer av allt han går och funderar på.

Några nyårslöften?
Veckohandla. Är bra på det i perioder. Och det är så gött att komma hem och slippa fundera på vad jag ska hitta på till middag.

Fröken Löken

Turen har kommit till Ester att vara  förakoleavdelningens "veckans kompis".

Hon har längtat en evighet efter att bli utfrågad och få stå i centrum och berätta om allt hon tycker om. Det var inte så många som behövde fråga något. Hon pratade på av sig själv, en fråga fick hon dock, om hon gillade att cykla.

Nästa dag fick hon ta med sig en sak och tog då med sig sin favoritfilt som hon fått av farmor.

Fröken löken. Älskade unge.

0608

Äntligen tillbaka på tåget.

Jag tyckte att det var så bekvämt när jag jobbade i Halmstad och tog tåget från Båstad. Jag läste ut en ny bok varje vecka på tåget, skrattade med mina fina pendlarvänner, hade bra rutin på att avsluta jobb när jag slutade och inte 8-10-13 minuter över 16.00 och jag tankade bilen drygt en gång i månaden.

Nu är jag alltså tillbaka på tåget och idag var första gången jag hoppade på det i Förslöv. Mikael lämnar barnen på dagis med bilen och tar sen tåget. Så när jag kommer i eftermiddag vid 14 så står bilen på stationen. Smidigt.

Ännu bättre blir det om kontoret flyttar ut på Berga. Då kan jag hoppa av en station tidigare.

Nu ska jag försöka hitta en bok att roa mig med. Eventuellt nobelpristagaren i litteratur om det inte är för tungt. Det lät så viktigt med alla dessa historier från förr och sovjet om jag förstått det rätt. Om inte så fungerar alltid Kepler eller någon annan deckare, jag är inte så värst kräsen. Ultimata boken är nog; rätt mycket kärlek och spänning samt inga barn (klarar inte av att läsa om eller titta på film om barn för jag är så rädd att det ska hända något hemskt).

Snabb

Min uppdaterade R90 jacka. Hittade den  på rea på sportamore.se.

Jag syns jättebra och jag slipper ha väst i modell xxl som hela tiden håller på att trilla av.

Sjukt snabb dessutom.

Funderade ett tag på att skaffa såna där kompressionsbrallor. Vad jag förstått är det jättedyra byxor som trycker ihop ens muskler så att man blir snabbare. Fråga mig inte hur den vetenskapen fungerar men det gör den säkert. Jag tror dock jag struntar i det tåget och väntar tills trenden kompressionsmössa är här. Komprimerar ihop hjärnan och får en att prestera bättre mentalt. DET tycker jag låter som en bra idé, då ska jag ha den jämt på jobbet 

Adventsljusstake

Den här lilla skapelsen gjorde mig så stolt i förra veckan att jag mmsade bilden till hela släkten.

Ester hade fått syn på en äggkartong på dagis och förvandlade den till en adventsljusstake med färg och majsbågar till lågor.

Stolt!

Pedagogerna var lika imponerade som jag faktiskt och undrade om vi målade och pysslade mycket hemma. Vet inte om vi pysslar så särskilt extra mycket men pysslar gör vi. Bakar, målar lite, pusslar, tejpar och tejpar och tejpar.

Nu är det läggdags, jag hoppas på en natt utan mardrömmar. Inatt drömde både jag och Sixten mardrömmar. Och när vi vaknade alla fyra i vår stora säng så låg alla tätt och trångt. Sixten låg dock med huvudet vid Mikaels fötter. Förstår inte hur han lyckats snurra ner där när det var så trångt.

Snöig helg

Igår kväll och natten till idag har det kommit mycjet snö här. Och eftersom det både blåst och snöat så ligger det på sina ställen på tomten 30-40-50 cm snö och i vår slänt en hel meter som man kan hoppa ner i. Härligt.

Mindre härligt att jag inte hunnit byta till vinterdäck. Men det blir det ändring på imorgon. Då ska sprillans nya dubbdäck på.

Igår var jag och en kompis i Båstad, på kallbadhuset, såg en säl och doppade oss i havet flera gånger. Det var jättehärligt. Efteråt lite soppa och ett glas vitt på Sands bakficka.

Sen åkte jag hem och bakade lussebullar. Receptet sa 30 st bullar. Men jag skulle gjort fler för det vlev 30 gigantiska bullar. Och så gjorde jag "franska skurna pepparkakor". Smör, mjöl och sirap och nejlika, ingefära och kanel så det blev pepparkakor av dem. Och så hackad mandel. Gott! Hittade recept på ica.se, som oftast.

Bra helg.
Om en vecka är det advent!

Att ljuda

Ester har sen ett tag börjat intressera sig för bokstäver. Och vi har nu börjat prata lite om vad ord innehåller för bokstäver. Vi ljudar.

Hon är duktig på det,  kan ofta säga vilka bokstäver som är i ett ord. Men det kan vara klurigt innan man har lärt sig att prata helt rent. Idag lätt det såhär.

"Mamma, jag vill ha något som börjar på Fffff"

"Hm, menar du Ffffrukt?"

"Neeeej!!"

"Är det kanske F-f-fffika?"

"Nej..."

"Men vad kan det vara då?"

"Amen mamma.. Ffffoklad!"

I got a feeling!

Min träningsinspiration sprider sig.

Nu har den spridit sig hela vägen till Båstad, till Friskis och Svettis. Jag köpte ett 4 månaders kort där och plöjer just nu igenom hela deras gruppträningsschema. Tabata. Skivstång/intervall. Box. Spinning.

Det är kul att testa nytt! Och det är kul att träffa folk!

Igår träffade jag Sixtens dagisfrökenvikarie efter Skivstångspasset och jag blev så glad. Det bubblade konstiga saker ur mig. Och när hon kom på vem denna svettiga och högröda tjej var så bubblade det lite ur henne också. Jag har blivit sådan, sen jag flyttade hit tror jag. I Göteborg minns jag inte riktigt att jag var sån. Men här! Jag är så glad över varje ny människa jag känner!

Hur som. Med träningen kommer det en lång inköpslista. Som jag måste ta tag i någon gång efter julklappar men innan "lång julledighet utan semester att ta ut"-lönen.

1. Nya inomhusskor. Gummit i mina gamla som jag köpte när jag började spela innebandy i 9:an har börjat smälta. Kass. Ska aldrig mer köpa Nike.

2. En färggrann sport-BH som syns under ett ljust linne. Det är tydligen grejen. Inte Mikaels gamla Förslövs IF t-shirt med svart BH under.

3. En bandana. Min korta frisyr går inte att slänga ihop till en tofs och min svettfrilla är crazy!

4. För att inte tala om mitt R90 ställ (jordens bästa löpställ). Det borde varit uppdaterat långt innan den sista personen på jorden som skulle skratta åt mig, pappa,  gjorde just det pga mina komiskt omoderna kläder som faktiskt han köpt år 2000. Jag är inte sen att hålla med honom, men jag har liksom tyckt att de fyller sitt syfte ändå. Dessutom hål på båda benen efter en tidig morgonrunda 2004 som slutade i att jag skrapade båda knäna blodiga, ringde pappa och grät hejdlöst och fick honom att tro att det värsta hänt 3 gånger om innan jag lyckats få fram att jag snubblat på en trottoarkant.

Summa summarum: fattig jul, vältränad mamma!

Rensa skallen i mörkret

Det har blivit så mörkt!

Häromveckan var jag och en kompis ute och gick en kvällspromenad.  Hålerundan kallar vi den. En trevlig fem/sex kilometers runda genom byn och sen en sväng i skogen längs sluttningen på Håle Hall. Det är gatlyktor genom byn men mörkt i skogen. Mörkt som i, jag ser inte mina fötter men ändå tillräckligt ljust för att det ska blänka lite i gruset framför en och leda en på rätt väg.

Vi är inte så tysta när vi går.

Så det har aldrig fallit oss in att vara rädda för något där i mörkret. Men om det nu mot all förmodan skulle ligga kvar något vildsvin eller en förlupen älgkalv i något snår när vi går förbi så kommer de få höra på diverse utdrag ur vår vardag och aldrig mer våga sig dit igen.

Ja vi är varken tysta eller rädda där vi går.

Det är rofullt i mörkret. Idag sprang jag samma runda. Man hinner tänka så mycket. Och denna gången tänkte jag på att det knappt var någon ute i blåsten. Att det kändes som att jag ägde mörkret. Sen tänkte jag på joggingmordet och vad jag skulle göra om jag såg någon bli knivstucken. Kom fram till att jag skulle ta av mig tightsen och lägga tryckförband med dem och vråla på hjälp. Kanske skulle någon höra mig och undra varför jag inte har några byxor på mig. Sen var jag hemma.

Skönt att rensa skallen lite, det behövdes.

Kläder överallt

Mikael: "Det är så tråkigt att det ligger kläder precis överallt!"

Jag: "Men det gör det väl ändå inte!"

Mikael öppnar kylskåpet och hittar Sixtens byxor väl kylda mellan två mjölkpaket.

"Sixten, har du lagt byxorna i kylskåpet?"

"Eeeem. Japp!"

Tunnelbygget

Vi bor som sagt på Hallandsåsens sluttning, med utsikt till Helsingborg, Kullen och Skälderviken. En bit nedanför oss mynnar Hallandsåstunneln ut, den södra tunnelöppningen. Det har varit ett pågående projekt i mer eller mindre 23 år.

Om en månad är det färdigt. Jag tycker det är heelt fantastiskt. Som vissa tänker om kungabröllop och Sverige tar brons i VM, så fantastiskt. Detta långa projekt som nu ska få ett slut. Som jag får vara med om!

När tågen nu kör förbi oss, alltså inte genom tunneln, tutar de vid två obevakade övergångar. Det är ett vaneljud som hörs över halva Bjäre. När jag är vid stranden hos mamma och pappa eller när jag irrar mig upp på åsen för att springa hör jag det tuta och vet då att klockan är 20 över eller 20 i.

Nu precis tutade det och jag vet att jag borde gå upp och borsta tänderna. Imorgon är det slut på tutandet. För alltid!
Det känns sorgligt och samtidigt så spännande.

Snart kommer alla att kunna åka igenom åsen, i 8 km, tack vare alla Sveriges duktiga ingenjörer (och en massa utländska ingenjörer som hjälpt till).

Och inte nog med det. Förslöv ska få en tågstation. Helt plötsligt är den här lilla pärlan på jorden ett namn på kartan. Inte bara som Peabs huvudkvarter och metropolen på Bjäre. Utan som ett ställe där tågen stannar, där man kan leva och bo och bara vara tjugo minuter på tåget ifrån jobbet eller skolan.

Jag mår bra.

Imorgon ska jag lyssna efter den sista tutan. Sen ska jag boka in invigningen och se fram emot Eric Saade skråla till Manboy i takt med att tågen börjar rulla.

Mot framtiden. Halleluja!

Semester 2016

Då var nästa års semester bokad. En vecka i Sälen på O-ringen. Denna gången lämnar vi husvagnen hemma och bor i stuga istället. Det blir lite annorlunda i år, bland annat sittlift till tävlingen istället för buss. Ska bli roligt att springa fjällorientering.

Roligt. Svårt. Men fint.

Och så är det så roligt att få hänga med vår klubb, jag och min familj med extra familjen FK Boken liksom. "Det är ju som en sekt" sa någon när jag beskrev den fina gemenskapen.
Ja precis som en sekt, fast frivilligt att gå med och ur. Och så samlas vi runt en sport. Som en förening helt enkelt. 

Bara föreningsmänniskor fattar.

Kolla på den här filmen, jag förstår inte varför inte varenda människa håller på med orientering. Så kul. I början av filmen (6 sek) ser man förresten vår husvagn uppifrån, en blå passat utanför och en röd barnvagn.

Dagens hyss

Vi åkte ner till mamma och pappa efter att jag hämtat barnen på dagis idag. Ester och jag satt och målade i en målarbok bör jag hör Sixten lite i bakgrunden.

"Mamma, jag är här. Mamma. Jag är här. "

"Mmmm" svarar jag.

"Här!"

Jag vänder mig om och ser Sixten tre meter upp i luften. Han har klättrat på utsidan av trappan och står nu höst upp i trappan fast utanför räcket.

"Nej nej nej" säger jag så lugnt jag kan. Inte panik nu Cecilia. Bara var beredd att fånga. Få ungen att klättra ner lugnt och försiktigt.

"Mamma, kan du hjälpa mig här lite."

Så kommer mamma och drar upp honom på rätt sida räcket medan jag står nedanför och är beredd på att fånga 18 kg tvååring.

Kortet är enda jag hittar där man anar trappan och höjden i bakggrunden. Högst upp stod han. Ut mot hallen. Jösses.

Slutet gott allting gott.

Prickig son

Min lilla pojk är full av prickar. Jag tror höstblåsor. Men det är nog en kraftig variant för han är prickig på fler ställen än mun, händer och fötter.

Det ser så besvärligt ut och jag är imponerad av hur tapper han är. Kämpar på. Gråter lite när det gör ont att äta men trycker sen i sig några köttbullar iaf. Min goding.

Han har blivit stor. Snart tre år. Tycker om att skoja med oss och få oss att skratta. Kramas. Stora varma hårda kramar.

På kvällarna när jag ligger bredvid honom och han ska somna är det inte längre han som somnar på min arm. Det har sen länge vänt och nu är det han som kryper upp på kudden, säger "Kom mamma" och bäddar in mig i hans varma lilla famn med armen hårt om min hals och mina andetag mot hans bröst. 

Det brukar ta två minuter, sen sover jag som ett litet barn.

Bli aldrig stor. Eller jo bli det. Men låt mig alltid få sova på din arm.

Sorterar tvätt

Jag har ett sätt när jag sorterar tvätt.

I högar lägger jag Esters underkläder.
Sixtens underkläder.
Mikaels.
Mina.

Samma sak för tröjor.

Byxor.

Sen trycker jag ner var hög i var sin låda. Inte ett vikt plagg. Inte ett enda ihopparat par strumpor. Bara singlar. Det syns ibland. Skrynkliga kläder. Men det gör mig inget.

Det går på fyra minuter. Max.

Och jag känner liksom ett rus. Varje gång. Jag har knäckt koden. Ingen annan fattar. Bara jag. Man måste inte vika. Jag överlever!

Strumporna får vara singlar. Tills ett par morgontrötta händer parar ihop dem.

Man måste inte alla måsten.

Leva in i döden

Det var förra sommaren som min morfar dog. Några dagar tidigare satt jag i en sjukhussal bredvid hans bädd.

Små blinkande lampor på maskinen som höll koll på hans hjärtslag. Pip för varje slag.

Ändå alldeles mörkt och tyst och varmt.

Han hostade. Jag torkade hans mun, masserade hans mage och ben. När jag lutade mig tillbaka och vilade mina stela fingrar undrade han ifall baren redan stängt.

Jag log. Min morfar. Både han och jag så levande där på livets kant.

Jag tänkte på allt han gjort. På vilka han älskat. Allt jag inte vet. Allt han sagt. Han berättade att han väntade på slutsignalen att han inte var rädd. Att han levt färdigt.

Han grät inte. Jag tänkte på att jag inte grät. Som bokarna hemma som sakta tappar sina löv om hösten. Min morfar. Det var fint att han fick leva medans han levde och dö först när han var död.

Jag lyssnade på löven som föll, på de ojämna pipen. Tänkte. Snart kommer vintern.

Trassligt hår

Min dotter har varma kinder, klarblå ögon och solkysst trassligt hår.

På kvällarna ber jag om att få kamma det. Försiktigt försöker jag att sudda bort alla spår av dagens äventyr.

Fingerfärg från en rosa elefant, varm köttfärssås utan lök, ett löv från en svunnen höst.

"Aj mamma!"

Jag ger upp. Jag låter dem vara. Mina vuxna försök att ta äventyren ifrån henne.

Min vackra tjej med det trassliga håret och de solkyssta äventyren.

Den heliga Mikaels dag

Japp, enligt kyrkokalendern är det den heliga Mikaels dag idag. Vi firar med hemmafix. Jag och barnen åkte visserligen på lite kalas i Håle Halls bokskogar och min pappa kom över för att hjälpa oss bli klara med vår nya port. Stort tack för det!

Vi har växlat av för porten redan och igår sågade vi upp ett hål. Idag skulle porten på plats. Jag har bara grundmålat den som ni ser, vilket jag är lite bitter på. Hade jag varit lite mer på hugget så hade jag kunnat täckmåla den inomhus också. Nu måste jag vänta på en helg med fint väder. Eller hänga av den och måla den inomhus men då får det stå öppet där ute. Men bagateller. Bra blev det och äntligen kan vi köra in vår åkgräsklippare.

Så småningom i höst dränerar vi klart och så fyller vi igen med singel runt uthuset och bygger färdigt vår trappa och altan som ska vara på baksidan. Ja ni ser ju en liten bit av där vi har förberett för altanen här på kortet. Det kommer bli bra. Ska visa er några före och efter kort så småningom.

Och så ska jag visa vårt nya tak! Vår tillbyggnad har numera papp med listtäckning. Gött!

Rosa läppar och kort hår

Så här ser jag ut ibland nuförtiden. Jag har lyxen att ha en kär svägerska och en kär vän som frisörer. Har aldrig varit såhär välklippt och grann förrut. Tack för det!

Här har jag dessutom ny favorit t-shirt på. Jag köpte 3 likadana, bara Gud vet när man springer på 100% bomulls t-shirtar med rätt krage, rätt passform och rätt längd på armar igen. Så det är bäst att passa på!

Och så har jag råkat kolla lite på Geordie Shore och blivit inspirerad och skaffat mig själv läppstift i bästa Geordie Shore anda. Min annars så bleka och fegt sminkade nuna älskar det!!! Varför har jag inte kommit på detta innan?! Vågade ha på mig det när vi grillade i skogen häromdagen och ibland på kvällarna i soffan när jag får feeling. Och på Malins bröllop såklart. Hah. Men snart! Förslöv be prepared på Förslöv Shore Cia!

Stängd förskola

Idag hade förskolan stängt. Då slog Marre och jag våra påsar ihop och åkte till scoutstugorna här i skogen. En väldigt rolig förmiddag före både mammor och barn. Vi grillade korv och barnen lekte. Kände mig som vilken världsvan friluftsmänniska som helst om man räknar bort det mögliga korvbrödet, att vi glömt vatten och fick släcka glöden med saft och att jag fick köra hem efter grillgallret då vi inte hade kniv att tälja pinnar med.

Världsvana!

Det värsta som kan hända Sixten är blöta kläder. Och rätt vad vi var ute och promenera blev ena benmudden fuktig och byxorna skulle "AAAAAV!".Därav barbent i september. OBS jag hade ombyte vid elden så han har inte förfrusit. Tvärtom var han helnöjd.

Bröllop

I helgen var vi på bröllop. Till barnens och vår stora lycka åkte Mikaels föräldrar och barnens kusin hela vägen från Kalmar för att vara barnvakter hela helgen.

Vi kom iväg redan fredag lunch och tur var väl det för vi var inte framme förrän vid åtta på kvällen. Vi skulle nämligen till Storfors - Värmland för att fira min bästa vän Malin som skulle gifta sig med sin Jonas.

På vägen hämtade vi upp min andra bästa vän Annika och hennes Mikael. Sen satt vi i sex timmar och fnissade bak i deras bil och låtsades att vi var på väg till ännu ett av alla våra ungdoms orienteringsläger.

För att förtydliga är vi fyra bästa vänner. Malin, Camilla, Annika och jag. Also known as Boken Girls. Vårt bandnamn. Spice Girls var upptaget så det fick bli en variant på orienteringsklubben FK Boken och vårt favoritband. Vi har hängt ihop mer eller mindre sen vi var 7? 10? Vem vet. Längre än jag kan minnas helt enkelt.

Ibland går det ett år utan att vi hörs, någon föder ett barn en annan byter jobb. Sen ses vi och allt är som vanligt. Inga krussiduller. Inget "åh vad längesen det var ledsen att jag inte hört av mig (feeet skuld)". Bara: "hej ska vi sätta på oss mysbyxorna och fnissa lite?".

Det är skönt. Jag tänker på den där låten "I see your true colors thats why i love you" med Ane Brun inte Cyndi Lauper. Och så tänker jag lite på Hanson brothers med Mmbop för att den var så jevvla bra när vi satt på Camillas flickrum och skrev ner texten.

Ja men var var jag...

Malins bröllop!! Temat var skog och in i kyrkan stövlar en snygg Malin i vit klänning och Jonas i tuffaste jägarstassen. De flesta gäster eller alla värmlänningar hade sina finaste jägarkkäder på sig, skjorta, väst, knästrumpor och stövlar. Alla nämnde ripa, älgstudsare och häger minst tre gånger under kvällen. Det kändes som att man var i filmen Jägarna minus morden. Mitt i skogen i en loge vid Malins och Jonas torp, som hämtat ur en dröm. Rådjuret som vi åt hade fått sina horn upphängda på väggen och kantarellerna och lingonen var nyplockade. På kvällen eldades det stockar, alla verkade mer vana än mig vid kombinationen eld och alkohol, jag insåg att jag eventuellt gjorde mig bättre på dansgolvet än snubblande runt en eld.

Så himla skön stämning och härligt gäng. Det var ett tag sen jag skrattade så mycket! Tack för det Malin och Jonas och all lycka i livet!

O-ringen 2015

Förutom en vecka i Kalmar, besök på Borås djurpark, sköna dagar i Stora Hult, korvgrillning i Håle, hemmafix, hemmalek och mer så var vi på O-ringen i sommar.

Detta året gick orienteringstävlingen i Borås. Mamma och pappa sprang också och var snälla och lät oss bo i deras husvagn, så vi var fyra vuxna och två barn i en husvagn. Det var faktiskt inte så trångt som det kanske låter, vi var ju mest utomhus. Alla sprang inklusive barnen, de var anmälda till knatteknat och tyckte det var skoj, nästa år vill dock Ester springa en "riktig" bana. Och det ska vi nog kunna ordna, jag tänkte att vi skulle kunna ta en riktig bana redan i höst tillsammans men vet i tusan om det blir någon helg över för det. Vi håller på att greja en massa hemma. Vi får se.

Det är så roligt varje år att se barnen anpassa sig så snabbt till detta husvagnsliv. Vant springa över till Janne och Tittis husvagn, leka kurragömma med de stora barnen eller fylla på vattenflaskan bland 25 diskande orienterare.

Det är en av höjdpunkterna på året.

Nästa år går O-ringen i Sälen. Då ska vi bo i stuga och åka lift till tävlingen. Springa på kalfjället och avverka höjdmeter. Sist jag var där och sprang var på Rikslägret 1995. Snart är det dags igen.

Inte så bra

"Mamma det har hänt något som inte är så bra" säger Ester.

"Jaha, vad då för något?"

"Sixten har ett huvud i sin mage"

En helt vanlig dag uppe på Bokesliden. Jag får be fröknarna (fruarna?) på dagis kolla noga i blöjan imorgon för att vara säker på att det kommer ut.

Men det gör det nog. Så småningom.

Tar semester

Nu går jag på semester. Fem veckor. Orienteringstävling tjoget i helgen, Kalmar en vecka, födelsedag, husvagn, O-ringen, jordgubbar, skog, bygga trappa, hav, sola, bada, mysa.

Ha det gott.

Skriver brev till idolen

Allting började med Wildkids. Ett SVT producerat äventyrsprogram för barn och det är faktiskt riktigt bra, det tycker Mikael och jag också. Det är till och med bra fjärde, femte och sjätte gången. Men sen började det bli lite tjatigt.

Hur som helst, Ester och Sixten tyckte det var toppen. Men så tog det slut. Och det fick ersättas med sporadiskt kollande på Gladiatorerna, Fångarna på fortet osv. Tills en dag.

Mästarnas mästare 2015! I premiärprogramet gled Glenn Hysén fram på scenen och någonting hände i min lilla dotters stora hjärta. Någonting som började anta formen av hennes livs första idoldyrkan. Jag vet inte exakt vad det var som tände gnistan, men kombinationen "ljust fint hår" och att han hejade på samma fotbollslag som pappa var och är en oslagbar kombination.

Så det ville sig inte bättre än att vi fick skicka en teckning och ett brev till honom. Adresserat:

"Till min stora idol Glenn Hysén
Någonstans i Göteborg (typ Örgryte)"

Och än har det inte kommit i retur.

Esters handstil har utvecklats mycket bara sedan det här skrevs. Hon har numera perfekta S och E:n faktiskt. Och jag är så stolt och imponerad, men inte alls förvånad. Hon har nämligen alltid haft känsla för det där min lilla tjej. För form och system, geometri och färg. Bygger lego i perfekt symmetri med genomtänkta färgkombinationer, kommer jag till dagis och hämtar henne så har hon lyckats sätta ihop en tredimensionell stjärna av magnetgrejerna med rött och blått i väl valda kombinationer, pusslar, ser och tolkar. På 4-års kontrollen så sa de att hon hade nått samma utveckling som kunde förväntas av en 6-åring. Ja alltså det finns ingen hejd på allt jag vill berätta och få ur mig om min älskade dotter. Ja ni vet ju hur det är. Så här kan det se ut om vi sätter oss och pärlar.

Rent hus

Två saker som får mig att känna mig nöjd idag. Grundmålade förrådsfönster. Äntligen! Skrapat bort kittet, oljat, grundmålat och härnäst på med nytt kitt och toppmåla dem i samma nyans som våra nya fönster på ovanvåningen. Nu vet jag hur man gör och att jag klarar av det så nu står våra fina T-post fönster äntligen på tur.
Det blir grått trots alla fina färger här i världen. Jag är lite rädd för att tröttna på en färg och eftersom vi har aluminiumfönster på ovanvåningen är det ju inte bara att måla om. Men ytterdörrar ska i alla fall få färg på sig så småningom. Jag lurar på någon varm gul.
Men en sak i taget. Just nu är det baksidan som står först på tur. Måla förrådet. Och riva vår hemska, livsfarliga balkong. Vi ska bara ha en trappa ner från köket och inte en hel uteplats/balkong som är nu. Jag fick för mig att fråga Weland om en trappa. Kunde ju vara snyggt med en varmförzinkad fin sak med trädetaljer för mindre industrikänsla. 63000 exk moms!! Skickade tillbaka ett mail:

"Åh herre jesus gud i himmelen vad dyrt. Det räknade jag inte med. Ursäkta att jag tog din tid. Men skulle vi kunna köpa stegen och avsatsen (1x1) bara?"

Vi får se vart det slutar..

Åh vad skönt att vara igång. Det är så roligt i år när alla kan vara ute tillsammans och fixa. Det har inte gått riktigt innan då det alltid funnits någon blöja att byta, banan att hämta, nalle att plocka upp ur vattenpölen osv. Men nu gillar barnen att vara med och greja eller så leker dem tillsammans.

Ja och så det sista kortet. En ren hall! En ren hall trots utedag och spring in och ut och hit och dit. Gött!

PS Gode Gud, om du läser min blogg, ge oss målarväder imorgon.

Vägval

Ester diskuterar vägval med klubbkompisen och Sixten pustar ut efter dagens knatteknat.

Påsk

Så var det påsk. Igen. Fint med vår och väntande värme.

I påsk ska vi vara hemma, eventuellt ska vi gå på Hallandsåsutställningen som har öppet. Det har den iof alltid och vi har redan varit där en gång. Men det är så roligt att gå på "museum" och det tror jag barnen kommer uppskatta också. Trycka på knappar och rita och klättra och lite annat som brukar vara fixat för barn.

Sen ska vi gå på mammas vernissage. Hon ställer ut och säljer sina akvarelltavlor parallellt med konstrundan.

Påskmiddag.

Leta godisägg som påskharen lagt i trädgården.

Passa på att äta många Anton Bergs marsipanägg som bara finns några ynka veckor om året.

Förra helgen tog vi en förmiddagstur till Dagshög, skånes största gravhög. Kan det stämma förresten, kiviks kungahög är ju också gigantisk. Dagshög ligger här i närheten precis nere vid havet och vi var där och gick, drack varm choklad och Ester och Sixten upptäckte att det är väldigt roligt att testa sina klättertalanger bland stenarna vid vattnet. Jag hade velat åka dit igen, men vi får kanske spara det till en annan helg. Nu var vi ju där alldeles nyss.

Norrsken

Ställde klockan inatt för att se norrskenet som skulle härja över himlen inatt. Detta fina fotot togs natten innan över Bjäre. Var uppe tre gånger och stirrade upp på en mörk men stjärnklar himmel. Syntes inget norrsken alls, känner mig lite snuvad av naturen på norrskenet.

Har fått för mig att det ska låta också. Yla liksom, eller hoa snarare. Men det kanske bara är min fantasi som hittat på det, på samma sätt som det en gång hittade på att örnar äter upp ögonen på en om man tittar på dem för länge, att spaghetti växer på buskar och att man alltid måste skaka mellanmjölken annars skiktar sig grädden.

Hoawha hoooowaa whaaa. Nä det låter inte så vettigt när jag tänker efter..

Hur som helst så varken såg eller hörde jag något norrsken inatt.

Jakten på lycka

SVT har nyligen avslutat ännu en fantastisk serie, Familjer på äventyr. Den handlade om familjer som vågar trotsa normen, packa ihop sitt pick och pack och ge sig ut i stora vida världen. De som jag har tyckt varit roligast att följa var de så kallade "Seglarna" som bott på en båt i 12 (jag tror det var 12) år. Först 8 år för att spara ihop pengar och sedan begett sig iväg ut på en jorden-runt-resa på 4 år! Dessutom har de hunnit få två barn under denna tiden, nu 8 och 6 år. Som hänger med på detta stora äventyr, hänger i masten och käkar bananer vid en söderhavsö och äter havets alla fiskar och träffar nya människor. Häftigt!

Det som jag bär med mig mest efter att ha sett serien är trots allt inte ett enormt behov av att segla jorden runt, det jag bär med mig är definitionen på lycka.

Tid.

För jag håller med dem när de förklarade att de hade hittat definitionen på lycka och att det var att ha tid. Tid för dem man älskar och tid för sig själv. Det är inte sakerna man äger eller kläderna man bär, snarare tvärtom. Varenda sak man äger har man betalat med pengar och för att få pengar har man betalat med sin tid. Så har man mycket saker, har man förmodligen också lite tid.

Jag tror kanske det är det här som har snurrat i mitt huvud varje gång jag tänker "hm, jag borde också köpa en ny duk, tavla, krukväxter i fönsterna, gardiner, geggamojakläder till barnen, nya Converse osv" men aldrig kommer mig för att göra det, eller så gör jag det men det tar emot i en evighet innan jag kommer dit.

Jag har inte kunnat sätta ord på det innan utan mer bara känt att det är inte värt det. Jag får inte ut tillräckligt mycket glädje av en ny fönsterlampa som det kostar mig i pengar/tid. (Med betoning på JAG, jag förstår att inte alla anser att lycka är tid utan att det kanske faktiskt är just den där nya TVn.)

Det är inte värt det.

Så tack SVT för att ni satte ord på det åt mig.

2-års kalas

Har nyss lagt en nöjd 2-åring. Sen Sixten sa sitt första ord. Traktor. Så har det liksom bara blivit mer och mer fokus på bussar, traktorer och allt annat spännande på fyra hjul. Så födelsedagskalaset hade temat traktorer.

Han verkade väldigt nöjd.

Jag hade gjort en hallongräddtårta med marsipantäcke som skulle föreställa gräs med små strösselblommor på. Limmat ihop ett staket av tandpetare och spritsat chokladpudding efter traktorn så att det skulle se ut som en uppplogad åker.

Jag var i alla fall nöjd. Och Sixten var djupt imponerad över att man fick ha leksaker i maten och fortsatte med det senare också.

Helsingborg

Idag åt jag min lunch ute under solen och den klarblåa himlen. Detta var första lunchen som jag tog för mig av den fantastiska vyn som Helsingborg bjuder på inte långt från min arbetsplats.

Det är minst sagt en pampig vy och jag njöt av att bara få vara där i stunden. Sitta och försöka minnas alla gånger jag gått längs med Kulla gågata, tagit färjan över sundet, rumlat runt på kullerstenen utanför Tivoli eller kollat på bio med min familj. Det var längesen jag satt så, själv. Kändes lite förbjudet och tråkigt att avbryta stillheten och plocka upp kameran för att göra ett löjligt försök att föreviga utsikten, som om det ens fanns en möjlighet att fånga tillfället i en bild. 

Det kommer bli fler sådana här luncher. Välkommen vår och sommar.

Funderingar om sommaren

Oj oj oj vad det bubblar ut tankar och fantasier från Ester nuförtiden. Hon längtar till sommaren väldigt mycket. Och när jag frågar henne vad sommaren är verkar det vara en kombination av värme, hoppa på studsmattan och att bo i husvagn med familjen vi semestrade med i somras.

Jag längtar också till sommaren men en sak i taget. Först påsk och vår. Idag planterade jag en vårkruka utanför, det är ju påsk snart till och med. Och på torsdag fyller lillebror 2 år.

Han har varit sjuk ett par dagar nu men verkar vara på bättringsväg. Min lilla plupp som gillar att kramas och att läsa (med läspande ss, så himla sött!). Ikväll har han och jag suttit och pillat i oss granatäpple. Jag är glad över att han också gillar sånt där som jag gör, hallon, blåbär osv.

Klär väggarna

Det tar lite tid för mig, det här med tavlor. Eller för oss. Men nu har väggarna kompletterats med två favoriter.

En karta över Göteborg. Som ett minne från där Mikael och jag träffades och från en period jag alltid vill komma ihåg. Och så Brittan the one and only. Behöver jag ens förklara varför. Varför inte liksom.

När Mikael har lyckats bestämma sig kommer det upp en Liverpool FC plansch också eller liknande.

Ny frisyr

Hade bokat klipptid till Ester men hon var inte på humör och jag som bara skulle klippa luggen efter henne tog hela klipptiden.

Plötsligt händer det.

Nu är jag korthårig igen.

Trivs riktigt bra.

Åhustävling

Så var orienteringspremiären avklarad. Pappa och jag satte oss i bilen imorse och körde hela vägen till andra sidan skåne. Furuboda söder om Åhus. Jag har varit på läger där när jag var yngre men kände inte igen skogen från de tillfällena däremot mindes jag terrängen från en av sommarena etapper på 5-dagars. Så jag visste att det var klurigt och gällde att veta var man var hela tiden.

Det gick bra. Jag bommade knappt en meter, kände mig hyfsat snabb trots att det var mycket att trampa sand.

Men så gör jag något jag aldrig gjort förr. Inte vad jag kan komma på. På 23 år. Hoppar över en kontroll! Snopen blev jag när jag kom i mål och fick höra "ej godkänd". När jag sen gick igenom kartan kom jag på att jag sprang och tog 5:an och sen läste från 6:an till 7:an. Jag glömde 6:an. Så himla dåligt, förstår knappt, måste varit trött och ja. Kass. Jag kan kanske skylla på att det var premiären, fast nej... störigt!

Pappa vann alltså, sen Janne och sen Krister.

Bättre lycka nästa helg. Om inte Mikael vill springa då istället.

Gå och lägg dig pappa Åberg

Idag har varit en dag likt många andra men med ett extra roligt avslut. Var på afterwork i ostbutiken med några bygg- och arkitektjejer som jag är så glad att jag haft möjlighet att lära känna. Känner mig högst priviligerad att få höra av deras erfarenheter och planer och få dela med mig av mina egna små funderingar.

Jag skulle så gärna vilja starta ett nätverk här i Förslöv också. En bokcirkel. Men kommer liksom inte till skott.

Läste den här artikeln idag som gjorde mig så rörd.

http://www.hd.se/kultur/2015/02/25/godnatt-pappa-aberg/

Vad fint och vad skönt att läsa något om nattningen som inte handlar om den eviga kampen att få barnen att somna själva. Vi har gett upp på det. Eller inte gett upp egentligen. Vi har nog aldrig riktigt velat det egentligen och slutat sträva efter det för länge länge sedan om vi ens någonsin har gjort ett helhjärtat försök. Jag sover/somnar gärna med dem, faktiskt så kan jag redan nu våndas över att de så småningom kommer att vilja sova ensamma, växa upp och allt det där. Huh. Vems andetag ska jag då lyssna på mitt i natten.

Ja förutom Mikaels då såklart.

En liten bit av den omnämnda dikten.

Så gå och lägg dig, pappa Åberg
jag vet att du är trött
så slipper du somna på golvet
och i stället få vila
intill det finaste du har.

Dela säng och cykler,
pappa Åberg,
med Alfons snusande intill
lägg armen om hans lugna kropp
känn hans fotsulor mot ditt lår
låt sömnen komma som en vän
och andas lugnt
i takt.

Godnatt

Vi har lagt ner

Min kampsportsträning har legat på is ända sedan jag glad i hågen studsade till träningen, ryckte i dörren bara för att upptäcka att det var låst. Smsade tränaren och undrade om tiden var ändrad.

Nej. Svarade han. Vi har lagt ner.

...

Så var det med det. Jag blev faktiskt  ledsen. Tom. Det var så roligt att vara tillbaka på mattan. Och jag hann lära känna många roliga träningskompisar. MMA visade sig vara roligt inte bara på grund av boxningen utan också brottningen. Ja herregud finns det någon som inte tycker det är kul att brottas. Innerst inne.

Jag kan prata mig trött om varför det är så roligt. Men i kort är det träning utan att man tänker på det. Kämpa, spänna varenda muskel i hela kroppen, bli trött så att man blir yr men alltid avsluta med ett leende. Eller ett "nu kör vi igen och denna gången vinner jag". Efter varje träning ha en t-shirt så svettig att man kan vrida ur svetten ur den. Hur ofta händer det på gymmet, i ärlighetens namn?

Och så gillar jag att det gör lite ont också. Det kan göra ont att springa också. Men väldigt sällan tar min motivation mig dit.

Hur eller hur. Efter några veckors sörjande var det dags att göra något. Så ikväll blev det gamla vanliga löprundan. 3 minuter långsammare än sist. Inte särskilt skoj. Men ändå helt okej. Jag har börjat se fram mot ljusa vårkvällar och att orka milen runt förslöv igen eller långa rundan i skogen. Och snart är det dags för orienterings vårtävlingar. Ja det kanske kan bli kul igen. Men jag funderar på att införskaffa ett gymkort...

...funderar.

Maginfluensa vs förlossning

Två maginfluenser på två veckor.

Känns som att vi tillslut fick sota för att vi slapp kräksjuka förra året och lyckats hålla oss friska allihopa länge länge.

Sist jag hade maginfluensa var jag gravid i vecka 36 med Sixten. Det var faktiskt värre än den stundande förlossningen.

Om man räknar bort den där stunden när han precis var på väg ut, utan bedövning, och min syn försvann. Allting blev mörkare än vanligt mörker och i nästa ögonblick försvann alla ljud samtidigt som fotbollen mellan benen växte och blev till hela jordklotet. Jag hann tänka. "Okej. Nu dör jag. Hoppas de får ut honom och fattar att jag är död och att de borde sätta en adrenalinspruta i hjärtat på mig". Och jag trodde jag dog på riktigt och var sådär kylig och tänkte. Synd. Jag tänker faktiskt ganska ofta på det. Och hoppas att det är så det känns sen också. "Ja det var synd det här, men vad roligt det var medan det varade". Det tröstar mig ibland.
I nästa stund hör jag Mikael "Andas Cecilia, andas!". Ingen märkte att jag dog.

Nu i efterhand tror jag att det var min kropp som reagerade på den värsta stunden av smärta genom att stänga av alla intryck. Tack för det. Och jag kan förstå den, smärtan var så stor att den liksom blev större än en känsla. Det blev det där jordklotet som bara växte och växte och tillslut inte gick att hantera.

Fantastisk. Skulle kunna göra det igen och igen och igen. Hellre två förlossningar på två veckor än två maginfluenser. Lätt.

Syskon

När Ester var som Sixten är nu kom Sixten till världen. Jag har svårt att förstå att hon inte var större, 1 år och 9 månader. Hon som pratade massor och pusslade svåra pussel och var så rädd och försiktig om sin nya lillebror.

Samtidigt så var jag väldigt medveten om att det var lätt hänt att låta stora syskonet bli för stort när det kom en till. Jag ville ju låta henne få vara lite också. Och det låter jag fortfarande henne vara, om hon vill, oftast vill hon ju vara en stoor tjej.

Imorgon är det fredag. Ledig dag. Mikael tränar P16 på kvällen. Trist tid men det är bara tills de kan spela på konstgräset igen. Han är hemma till 19. För oss hemma blir det Mexikansk afton, ett något glammigare namn än Taco-fredag men samma sak. Jag brukar skippa chipsen och köpa en alternativ Fairtrade-kryddblandning utan socker och utan massa E-grejer i. Mest för att den är mycket godare och smakrikare. Kommer inte ihåg vad den heter. 

Bygga om feeling

Fick lite byggfeeling här hemma.

Allting började med att diskmaskinen hemma gick sönder, den gick inte att stänga. Inför nyår och allt. Jag fick lite panik.

"Men Mikael på riktigt, HUR ska vi göra?!"
"Vi får väl diska för hand.."
"Diska hurdå?"

Men sen var det bara en kniv som satt i kläm (jag var säker på att jag kontrollerat detta!!!) så allt löste sig och maskinen gick att stänga. I en kort stund gick dock mina tankar på högvarv. Vi har en liten diskmaskin nu, en smal, och jag vill gärna köpa en stor om vi ändå ska köpa ny. Då måste vi bygga om köket. Då MÅSTE vi bygga om hela nedanvåningen. Och ja.. sådär rullade det på och nu har det mynnat ut i lite skisser på ny planlösning på nedanvåningen och massor av inspirationsbilder. Ja, lite drömmar helt enkelt, inget konkret som vi ska ta tag i just nu. Men ändå. Delar med mig här nedan av lite smått och gott.

Kök, vi har ju ett gammalt hus och jag förstår grejen med att bevara känslan av det gamla. Samtidigt är jag alldeles för praktisk och glad i moderna enkla snitt för att ha det gammaldags. Så detta tyckte jag var en perfekt kombo, gammal färg men nya moderna snitt. Och så en bänkskiva i betong på det helt enkelt för att vi är konstruktörer and we're lovin it.

 









Badrum. Ljust men med något färgigt underbart marakechmönstrat golv som verkar dyka upp överallt nuförtiden. Helst lite färggladare än här nere, gult grönt, rosa.



Underbart att få fundera och drömma och planera. Men som sagt.

Nyårsdagen

Igår var Mikaels bror här med sin familj och firade in det nya året. Vi har firat ihop mer eller mindre de senaste 7 åren kanske. Ja jag vet inte riktigt hur många gånger men fler än vad jag minns och tillräckligt många för att vi ska hunnit vara barnlösa, gravida, ammandes, gravida, ammandes och nu i år sovandes.
För självklart somnade vi när vi skulle lägga Ester och Sixten, Mikael och jag på var sitt håll. Jag vaknar med ett ryck halv tolv och mådde sen sådär för-lite-sömn-illa resten av kvällen. Men annars var det bra. Det var roligt att de kom hit.

Och Ester och Sixten tyckte också det var kul, de somnade redan 17 nu ikväll, nyårsdag. Ester somnade först i soffan och när Sixten såg att syrran sov la han sig bredvid och somnade på cirka 30 sekunder.

Ser fram mot nya året. Fem saker på min lista.

1. Fortsätta träna
2. Styra upp ekonomi nu när vi jobbar båda. Dvs börja spara till bil, semester och hus
3.

..äh det blev inte så många saker. Jag ska helt enkelt bara fortsätta fortsätta.

Gott nytt år.