Passar flipperkulan

Idag har mamma och pappa passat Sixten och Ester på förmiddagen. Jag ringde dit för att kolla läget och fick höra mamma med andan i halsen när hon sprang efter Sixten.

-Nej vänta nu, Sixten. Inte där! Så vad sa du nu? Vänta lite.. Sixten, gå ner därifrån!
...
-Släpp den! Aj aj. Du, jag ringer när han sover Cecilia, hejdå.

Haha, stackars mamma och pappa. Min lilla flipperkula till son går från det ena buset till nästa. Två minuter efter att Mikael skulle Sixten bära på en alltför tung ljusstake, han tappade den självklart och den gick i tusen bitar. Sen skulle pappa hålla ett öga på honom och när han vände ryggen till sprang Sixten bort till tevebänken för att pilla på alla attiraljer som han inte får pilla på och lyckades stänga av radion.

Min busunge. Mina stackars föräldrar.

Men trots bus är han väldigt gosig. Han sitter gärna länge i knät och snackar och lyssnar på vad man har att berätta. Och varje morgon går han in till mig när han vaknat (om han inte redan sover bredvid) och kommer upp och lägger sig bredvid och berättar vad han drömt om. För att sedan krypa över mitt huvud och ansikte, alltid över huvudet, bort till storasyster som ligger och slumrar bredvid mig.

Nu blir det fredagsgott. Sixten får blåbär och Ester hakar på min tillfälliga favorit banan och kesella, ska försöka in i det sista att låta bli jordnötterna och ölen.