Sidor

onsdag 26 mars 2014

Kärleksförklarar O-ringen

Redan i höstas bokade vi årets semester. En vecka i husvagnen på sommarens och årets orienteringsevent, den fem dagar långa tävlingen O-ringen.

Vet inte hur gammal jag var första gången jag deltog eller exakt hur många somrar jag sprungit men tillräckligt många för att det ska vara en stor del av min barndom. 

Hela äventyret började ofta veckor/dagar innan O-ringen. När vi, ibland tillsammans med klubbkompisar, börjar vår resa mot staden som var värd för årets tävling. Gävle, Hallsberg, Karlstad, Eksjö, Märsta eller vart som helst i Sverige. Jag har orienterat på de flesta ställen. Ibland sprang vi mindre tävlingar på väg mot O-ringen. Hallands 3-dagars t.ex och andra jag inte minns namnet på. 

Två tre dagar innan O-ringen började brukade vi vara på plats och tillslut hade hela klubben samlats på vår campinggata. Äventyret kunde börja. Annika i en av husvagnarna med sin familj, Camilla i en annan och Malin i en tredje. 
Dags att upptäcka denna nya värld bestående av Sveriges största camping. Uppbyggd enbart för tävlingens skull, på vilken fotbollsplan, golfbana, travbana som helst eller annan tillgänglig åker som kan rymma 10 000 orienterare.


Sveriges största camping med all infrastruktur och faciliteter så som vatten, sophantering och avlopp. Dessutom erbjuds ett utbud av butiker, marknadsstånd, restauranger, underhållning, service och en egen radiokanal. Evenemanget lockar deltagare från drygt 40-talet länder i alla åldrar mellan 0-95 år, på alla nivåer i nästan 150 klasser.

Tänk dig ett evenemang stort som Vasaloppet med 15 000 till 20 000 startande per lopp. Detta evenemang äger rum under en vecka, med ett nytt ”lopp” varje dag under 5 dagar. Loppet flyttar varje år till ett helt nytt ställe i Sverige, och drygt 1500 nya funktionärer måste rekryteras varje år. Lägg därtill att loppet flyttar under själva tävlingsveckan till antingen 3 eller 4 olika arenor, i det här fallet arenor i skogen där det oftast saknas infrastruktur för både el, IT, vatten och andra faciliteter så som t.ex. parkeringar. 

Så skrev Patrik Söderqvist om 5-dagars (som det också kallas) och jag tycker det sammanfattar väldigt bra vilket jättearrangemang det är.

Men det är så mycket mer än det här stora arrangemanget. För mig är det att vakna tidigt i en husvagn, äta frukost i ett fuktigt förtält och göra sig redo för dagens etapp. Gå över det daggvåta gräset de 200 meterna till "servicehuset" för att fylla på vattenflaskan och borsta tänderna, möta en konkurrent och mumla "startar du också tidigt? 9.12? Jag startar 9.23" Och retligt tillägga "Jag är ifatt dig till tredje kontrollen.." Känna nerverna pirra långt ner i magen. Ta busskortet och gå till den provisoriska busstationen som ska ta 10 000 startklara orienterare rätt ut i skogen till dagens arena. Bara busslogistiken är värd att nämna en extra gång. Avgångar var femte minut och så alla dessa busschaufförer som ställer upp att köra från tidig morgon till sen eftermiddag när de flesta hellre valt att ha semester.
Väl ute på arenan, imponeras av människohavet under morgonsolen, dras med i stämningen som speakern skapar och känna gemenskapen som drar över alla när vi reser oss upp för att inviga dagens etapp och sjunga nationalsången.

Sen sitta på spänn på sin väska, försöka skymta sista kontrollen, spana in upploppet, få tiden att långsamt ticka närmre starttiden. Långsamt. För att sen i sista minut ändå bli stressigt. Fumla med skosnörena. Har jag allt? Kompass, pinne, startlapp, var la jag nu säkerhetsnålarna till startlappen?! Nummerangivelsefickan, sulorna i skorna, är det för varmt med t-shirt under? Skit i T-shirten!

Följa skyltarna mot en av de åtta starterna, en evigt rinnande flod av spända, glada, joggande, studsande löpare. Ljudet av allas spikskor när de trampar över asfalten, knastrande musik. Ljuv knastrande, spänd musik.

Starta. Stressa. Lugn, bara lugn Cecilia. En kontroll i taget. Springa. Långsträcka, mala på. Kalhygge i 30-gradig julivärme. En bäck att svalka fötterna i. Halva banan nu. Doftande tyst granskog. Speakern. Snart kokande varmt och tungt upplopp. Mål

Mina ben skakar och jag skulle kunna dricka en kubik vatten och äta upp en häst. Tar en banan och går till duschen istället. Duschen. 200 nakna kvinnor som duschar under solen på en äng. Går det att föreställa sig någon bättre plats? Så befriande. Så naturligt. Passar på att diskutera vägval med en klubbkompis och tjuvlyssnar på en konkurrent.

Bussen hem. Laga mat på gasol, diska, tvätta kläderna för hand. Konstatera detta året också att det är helt omöjligt att få bort dynga med kallt vatten, trots dubbla påsar Y3. Allting tar en evig tid med dessa avstånd till servicehusen. Men det är semester och ingen har bråttom. Sjunker djupt ner i en brasse stol med en filt och ett glas vin utanför husvagnen, fler och fler droppar in och tillslut sitter hela klubben i en ring. Barnen cyklandes, skrattandes runt omkring. Framåt tiotiden lägger fukten sig över gräset och över oss som för att påminna oss att snart gryr en ny dag och då börjar det om igen. Om igen i fem dagar.

Min kärleksförklaring till sporten orientering och alla underbara människor som förgyller den. O-ringen hägrar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar